Hipp hurra, jag tar examen idaa

Eller ja, i lördags ;) men det var en av de finaste dagarna jag varit med om! Tusen tack, igen, till alla som kom dit och gjorde dagen så fin!

- Hur såg den ut? Kanske ni undrar! 

Jo! Jag klädde mig fint i röd kjol och sen åkte jag och Gustav hem till mamma för att fixa med ballonger oxj dukning!

Släkten började ramla in vid halv två och sen fylldes mammas trädgård med familj och släkt och vänner. Kände mig kärleksbombad från alla håll och fick mer än en tår i ögat för att alla hade kommit dit för att fira mig. 

(null)

Arvid var där också såklart! 

Vi åt god mat, fikade och drack skumpa hela eftermiddag/kvällen. Spelade kubb och bara snackade tills klockan blev sent. Då åkte vi in till stan en sväng och tog drinkar på en takterrass. 

(null)

Wow vilken familjen, släkt och vilka fantastiska vänner jag har. Känner mig så otroligt tacksam att jag inte vet hur jag ska ge utlopp för den riktigt. 

Tack tack tack!!

Intro

Precis nu, när jag skriver detta sitter jag hemma i soffan och försöker greppa helgen. Den har varit så fantastisk fin att det är svårt att sätta ord på allting. Men jag ska försöka :) Vi börjar med förra torsdagen!
 
Sista lektionen för.....alltid(?). Vi hade textsamtal och jag vinkade hejdå till Södertörns högskola, där jag hängt de senaste tre åren. Blir ju lätt sentimental men inte denna gång, det kändes mest skönt! 
 
Jag fortsatte dagen med plugg för att kunna lämna in andra, och sista versionen av texten innan helgen. Den var inlämnad och klar redan i fredags! Woop! 
 
Fortsatte torsdagen med god mat och spelning. Fanny och jag peppade Electric Sweethearts med middag på Chutney och seeen...
 
 
dansade vi till dessa coolingar! Deras bästa spelning hittills och jag är otroligt stolt. Fortsatte kvällen med att drick öl och bara hänga.
 
 
Här har ni tips på god, glutenfri öl! Fanns tyvärr inte på systembolaget dock, kikade upp det idag!
 
Mer om helgen imorgon! :)

Sånt som gör mig glad

  • När Gustav kramar om mig och berättar hur fint det är att få vakna bredvid mig.
  • När Tova tar min hand och man märker hur sprallig hon är för att hon tänker på allting vi ska hitta på.
  • Att vakna tidigt och dricka te i sängen med en bra bok. 
  • Solen som letar sig in genom persiennerna på morgonen. 
  • Kläder. Har unnat mig lite nya kläder till vår och sommar och jag känner mig glad och pepp på att klä mig för dagen.
  • Pirret i magen när jag tänker på alla platser jag vill åka till.
  • Att testa på något nytt.
  • Att dricka bubbel med människor som får mungiporna att hålla sig uppe hela kvällen.
  • Ligga på en filt i solen med Christoffer och prata om allt och ingenting.
  • De dagar jag känner mig stark. När känslan av att allt är möjligt letar sig in i porerna och det känns spännande (istället för ångestfullt) med en oklar framtid. 
  • Ekorrarna som brukar hänga i träden utanför.
Vad gör er glada?
 
 

Bounce

Jag skulle inte säga att jag har tjatat om det i ett år... men jag har pratat om att åka hit vääldigt länge. I tisdags tog vi äntligen tag i det. Direkt efter frukost drog vi på oss sportiga kläder och åkte till Bounce i Kungens Kurva.
 
Studsmattor så långt ögat kunde se, en timme med glädjeskutt blev det. Fantastiskt roligt!
 
Åk hit och bli barn igen! Varning för att det blir MEGASVETTIGT direkt!
 
 
 

Prickiga brallor

Hej alla fina! Jag är inne i en tung period just nu. Med lite småpanik inför hösten och livet som kommer. Vill att allting ska ordna sig så bra som möjligt och prestationsångesten kryper sig på när jag allra minst vill veta av den. Det är liksom sommar och jag vill skratta. 
 
Det släppte lite i helgen som tur är, även om det fortfarande känns lite oroligt i kroppen emellanåt, alla som har eller har haft ångest vet nog vad jag menar. Min kropp fick sig en liten chock med 10 timmars MEGASTRESS-jobb i lördags också. 
 
Men... de senaste dagarna har jag ägnat tid med människor som ger mig kärlek och energi, familj och vänner är verkligen bäst. I söndags hängde jag hos mamma, fixade saker till min examensfest på lördag och lekte med Tova. På kvällen mötte jag min kärlek och vi drack drinkar på Pinchos. 
 
Här nedan ser ni mig i mina nya favoritbyxor! Vill knappt ha på mig något annat än dem just nu!
 
 
 

Fjordtur

När man åker skidor är det lite av en grej att säga "ut på tur, aldrig sur". Lite så känner jag med båtturer. Älskar ju vatten och att åka båt, så när Loosan började prata om att åka på en liten Fjordtur var jag självklart PÅ!
 
Vi gick upp för att gå ombord på en fin liten båt som hette Helena. I två timmar åkte vi omkring och tittade på fjordar och andra sevärdigheter. 
 
 
 
Efter båtturen och lunch ville jag traska vidare till Gamlebyen. Slutade med att vi kom fram till något halvskumt kvarter och vände. MEN jag shoppade en kjol på second hand på vägen dit och vi tog en sväng förbi Operahuset på vägen hem. Vackert, väldigt... vitt? och fint. Man kunde gå upp på taket och kika på utsikten. 
 
 
Kvällen spenderade vi här, på en brygga, med mojitos och trött humör efter långa, varma och soliga dagar i Oslo. Fantastisk helg! Skönt att komma iväg och bara vara. Rekomenderar ett besök till denna stad alla dagar i veckan! Bonus att de förstår vad man säger när man pratar svenska. Efter någon dag började vi förstå lite norska också, eller ja, hjärnan var lite med i alla fall. Liker dette språk som sjutton!
 
 
 

Skulpturparken

Vill tipsa om många saker till er som är sugna på en tripp till Oslo och en av dessa saker är Vigeland Sculpture Park. En otroligt vacker park, en timmer promenad från centrala Oslo. Vi hängde här i flera timmar. Kikade på skulpturer, njöt i solen och chillade vid vattnet.  
 
 
Vissa skultpurer såg stelare ut än andra ;)
 
 
På vägen dit, vid Slottsparken fanns det också en hel del skulpturer att kika på. Jag hade mina snabba skor på mig och vädret var fantastiskt. 
 
 
 
Här har ni Det Kongelige Slott! Kugnliga slottet alltså ;) 
 
 
Det var en vacker allé hela vägen upp med syrener, så det luktade mumma!
 
 
 

Syttende mai

Jag åkte ju till Norge i slutet av förra veckan! Oslo, närmare bestämt. Hade peppat jättelänge och tänkte bjuda lite på vad vi hittade på när vi var där :)
 
 
Första heldagen där var det inget mindre än... syttende mai. "Gratulerer med dagen" stod det på alla skyltar och tusentals norska flaggor fyllde folkmassorna. Många hade vackra folkdräkter och humöret var på topp!
 
 
Jag har ju, liksom 90% av Sveriges befolkning (eventuell överdrift) sett serien Skam och jag blev helt pirrig av att höra det norska språket överallt och se russar ta över stan. Russar är alltså Norges studenter. De har röda eller blåa overaller med små hattar och festar galet i sina russebussar. 
 
 
Det var packat med folk i hela staden, och som ni kan se i bilderna längst upp var det en lång parad som gick längs hela centrala Oslo. Mycket musik, mycket barn, masssooor av norska flaggor och leenden. 
 
 
Vi traskade runt i staden, kikade, firade med och hamnade tillslut här. På Akershus Festning. Satt i solen, lyssnade på livemusik och kollade ut över vattnet. 
 
 
På vägen hem dansades det folkdans på ett torg och det var så vackert att jag blev sugen på att börja dansa själv. Skulle vara roligt att testa på lite folkdans, har ju provat en hel del andra dansstilar :)
 
 
Jag var glad över att vara där. Kul att hänga med Loosan och ta dagen som den kommer. Brunbränd blev jag också minsann! Nästa dag - och mer bilder - imorgon!
 
 

So Sad Today

Sista delkursen har kommit igång i skolan nu och vi ska skriva varsin, fantastisk, ESSÄ! Tog jättelång tid för mig att greppa vad sjutton en essä innebär och ja, en kollega beskrev det ganska bra. 
 
"Det känns som att essä är lite allt som blev över från alla de andra genrena." 
 
EXAKT så känns det! Som att en essä kan vara lite allt möjligt, fast inte för mycket av någonting. 
 
Försökte få lite klarhet i genren genom att läsa en essä-samling som en klasskompis tipsade om. 
 
SO SAD TODAY av Melissa Broder
 
 
Foto: Adlibris
 
Titeln säger att det är personliga essäer och det är OTROLIGT personliga essäer. Känns som att man vet allt om henns tankar och känslor efter att ha läst den här boken. 
 
Väldigt spännande och bra för att få lite mer grepp om genren. 
 
Vill tipsa alla människor med ett öppet sinne att läsa den här. (Var gränsen går för ett öppet sinne får ni bestämma själva, men väldigt öppet skulle jag säga) Det är ungefär som att läsa någons dagbok. Jag gillar sånt! Personligt som attan ;) Fick inspiration till att skriva min egen essä lite mer personlig också!

Vad gör man då?

I början av kursen fick vi en rolig uppgift! Vi skulle skriva en sida om tre personer, där två av dessa skulle försöka övertala den tredje att göra någonting. Vad det var, skulle vara lite oklart.

Här kommer min text:

"Du vet att det var jävligt dålig stil, va?"


Jag sitter på Elsas säng,  den har ljusgröna lakan med vita små prickar  och de  känns sträv mot mina bara ben på ett sätt som bara nytvättade lakan gör. Emma sitter på andra sidan, hon tittar ner och flätar håret som hon alltid gör när hon är nervös. Hennes glasögon börjar glida ner på näsryggen och jag väntar på att hon ska möta min blick men det slutar bara med att jag stirrar på hennes hårbotten. Jag vill att hon håller med, jag vill att hon säger något för att Elsa ska lyssna. Hon lyssnar inte på bara mig, vi måste vara två  här


"Elsa, fattar du hur stelt det kommer bli på måndag om du inte bara ringer henne nu? Hela skolan vet ju om det.", jag hoppas att hon ska sluta låtsas städa och titta hit men hon sliter fortfarande upp kläder från golvet. Jag har gett upp hoppet om att Emma ska hjälpa till och försöker tänka ut hur allt ska bli bra igen, hur jag ska få Elsa att förstå att det  måste bli som vanligt.


"Elsa, hallå", jag ropar, skriker nästan, och ser hur hon pausar i sina ryckiga rörelser. Hon ser arg ut, eller kanske ledsen men hon har i alla fall hört mig. 

"Du vet att vi är två personer här som ska be om ursäkt va!?", Elsa skriker, näsborrarna blir större när hon  andas in sådär snabbt som man gör när man är riktigt arg. "Johanna kan fan dra åt helvete"


"Fast du måste väl ändå förstå att hon blev fett sur  eller?", jag försöker få Elsa att förstå, tänka sig in i situationen om det hade varit omvända roller. Elsa andas in, jag har aldrig tänkt på den där rynkan hon får mellan ögonbrynen, ögonen ser nästan svarta ut på håll, trots att jag vet att de är bruna. Jag vill inte att hon ska bli arg på mig istället. 


"Borde ni inte gå ihop och sura på Hampus istället? Det är ju han som är världens  douche.", säger Emma. Jag vågar andas igen  och skickar ett tack till Emma mentalt


"Emma har rätt, killar är skit och  HAN kan fan dra åt helvete.", fortsätter jag. Elsa sätter sig på sängkanten, madrassen sviktar lite åt vänster när jag och Emma kryper fram till henne. Jag  kan känna hur Elsas kropp börjar slappna av när vi kramar om henne båda två. Jag har näsan i hennes hår och det luktar precis som det där schampot jag fick av henne i julklapp, hennes  favorit. Jag känner hur hon tar satsoch drar in extra luft i lungorna , tar flera långa andetag och på en utandning  säger : "Eller så är det JAG som borde dra å t helvete."  

En Insta-vänlig april

Vi tittar tillbaka på april. 

(null)

1 april, längtade efter sol. Bar fortfarande mössa och frös.

(null)

13 april Thea på en klippa i Västervik. Fina dagar med släkten och en försmak till sommaren.

(null)
(null)

14 april en tidig morgon. Vi kikade, fotade och njöt av soluppgången.

(null)

15 april en bild på mig och min favvoperson!

(null)

17 april och mys med en annan favoritperson.

Väldigt familjärt instaflöde och jag har kommit på mig själv med att bli bättre på att lägga undan mobilen. Både med familj och vänner. Tråkigare för blogg och sociala medier men roligare för mig eftersom jag är mer här och nu!

Känslostyrd

Ni ska få läsa en novell jag skrev för ett tag sen. Inget skolarbete. Bara en känsla jag ville försöka skriva om. Jag har turen att leva i en väldigt fin relation men mycket kärlek. Men försökte tänka mig in i hur det kan se ut för någon som lever i en mer destruktiv relation. Hoppas ni gillar den!  Skriv gärna vad ni tycker :) 

________________________________________________

Jag älskade alltid tystnaden som mest när han hade gått. Han var inte värd mig, sa dem, men fick mig ändå. En dörr som smällde igen, smulor som låg kvar på köksbordet. Ibland var det allt han var för mig, ytliga bevis för att en annan människa bodde här, bevis på att det aldrig var tyst. 

Det är bara i tystnade jag kan tänka. Det är en dålig sak för världen är allt annat än tyst. Allt som är normalt låter. Ett normalt liv brusar i öronen. Tystnaden är ensam.  

Vi bodde i en hyresrätt, andra hand. Hade lyckats hitta ett hem tack vare hans kompis som precis flyttat utomlands. När jag tänker efter är han inte bara en dörr som smäller igen. Han är också hemmet. Utan honom inget hem.  

Jag hittade en spricka i taket häromdagen, vågade inte gå nära. Tänkte på spindelbon, myrinvasioner. Försökte förklara men han viftade bort det. "Äh, skärp dig", sa han bara och tittade ner i sin telefon igen, skrattade till.  

Det var kanske då jag kände att vi inte var ett vi längre. Han fnissade utan att tala om varför och jag brydde mig inte längre om att fråga. Vi var två parenteser, inne i vårt eget.  

När jag är ensam hemma kan jag höra tystnaden, först då förstår jag hur mycket jag saknat den, behövt den. Tystnaden lyfter taket, den sitter i vinden utanför. Ingenting får mig att känna mig så fri som den, tystnaden hemma. Om jag tänker på oss som ljud skulle jag vara vinden, hörd inifrån, mellan fyra väggar. En smekning i tystnaden. Han skulle vara klirret av bestick när man lägger ner dem i diskmaskinen. Ljudligt, ett ljud som väcker äventyr, ett ljud som stör tystnaden.  

Kanske märkte vi det från början. Hur våra ljud ekade i tunnlarna när vi gick hem till honom. Skratten klingade, mitt försvann i hans, precis som mitt ljud försvinner i hans ljud.  
Innan vi blev det odelade fnittret i ensamhet var han skriket som gjorde att tystnaden i mig spred sig utåt, tills det åt upp hela mig.  

Han blev alltid argast när jag var tyst, men han visste inte att skriket fick tankarna att tystna också. Vad finns det att säga när tankarna tystnar? 

Jag tror att det var vår när han började träffa henne igen. Hon som var där innan mig. Hon som är sång när jag är en låg viskning. Det gjorde ont först, när jag fick veta. Tårar vattnade ögonen ibland men stannade alltid i ögonvrårna.  

Mina vänner undrar varför jag ändå stannar. Frågan känns precis som skriken, får tankarna att tystna. "Du har blivit så tyst nu för tiden, är du ledsen?". Mina nekande svar tas emot med skeptiska miner.  

Jag tror att jag hade gått om jag visste vad jag skulle gå. Fantasin tar mig ut genom porten men inte längre. Men det behöver den inte. En dag står Martina framför dörren. Hon är ljudet av en snabb blyertspenna mot pappret. Det passar bra till mitt ljud, vinden inifrån.  

Vi går in i tystnad, jag packar i tystnad och sen går vi. Martina förstår att jag förstår. Jag förstår att Martina förstår – allting. Jag kommer sakna tystnaden vi lämnar bakom oss men Martina är min tystnad i världen.  

Vitabergsparken

(null)

(null)

(null)

Idag vaknar jag upp i... Oslo! Jag och Loosan är här för att turista och fira 17 maj. Ska vara härligt har jag hört ;) 

Är pepp på att upptäcka staden och bara umgås med min saknade vän. 

Men mer om det snart! 

I tisdags hängde jag i Vitabergsparken hela dagen. Det var så varmt att man ville hänga i skuggan och vattenflaskan tog slut efter typ en timme. Träffade Tove och när hon skulle vidare mötte Gustav upp mig. Mysigt att bara parkhänga! 

Finbesök i stora staden

För några veckor sedan hade jag finbesök. Pappa var här och hälsade på!
Det första som hände när han kom hit, efter middag då, var att jag drog med honom till en riktigt sunkig bar. Ni vet, sånt man gör med föräldrar ;)
 
Gustav hade spelning och pappa var sugen på att höra dem såklart. Gustavs mamma smyfotade som ni ser:
 
 
Dagen efter var det dags för hurtig hinderbana. Inte för oss då, utan för pappa. Men han såg stark ut och vi hejade!
 
 
Han är cool han! Efter det blev vi helt slut, jag och Gustav också av någon konstig anledning, så vi gick hem, lagade tacos och kikade på film. På söndagen hann vi bara med en runda på stan och lunch med Christoffer innan han skulle åka hem.
 
Fint var det i alla fall. Att få hänga med pappa en hel helg! Ta hand om familjen hörni <3
 
 

Springer på små moln

Jag vill inte säga att jag har köpt de bästa löparskorna... MEN jag HAR köpt de bästa löparskorna ;) Fick tips av pappa att prova dessa och jag älskar dem! Superlätta och sitter som en smäck! Inte fått ett endaste dugg skavsårsfeeling. Vilket är bra eftersom mina fötter lätt får blåsor och annat mysigt om skorna inte sitter hundra. 
 
Sen gör det ju ingenting att de är ljusblå heller. 
 
Namn:  Saucony Kinvara 9.
Köptes på Inter Sport
 
Ej sponsrad pga ingen vet vem jag är ;) OBS ej bitter! 
 
Bild från när jag gick runt i pyjamas hemma och försökte gå in dem innan första rundan!
 
 
 
 

Serien som förstörde min sömn

Två nätter i rad drömde jag att Sverige hamnade mitt i ett krig. Vilket har resulterat i två tidiga mornar med korta, panikslagna andetag som väckarklocka. KUL - nej. Sista gången tänker jag halva dagen på att man borde börja bunkra konserver och vatten ifall det nu skulle hända. Sen tänkte jag på att jag inte har någon bra ryggsäck ifall vi måste fly. Nej, jag vet. Inte hälsosamt. 
 
Man skulle kunna skylla mina ohälsosamma drömmar på stress, om det nu inte hade varit så att jag nog inte varit så ostressad som nu på flera år. Jag väljer istället at skylla precis alltind på THE RAIN. 
 
Och nej, jag har inte blivit galen. Men det är en serie som jag och Gustav nästan streckkollade på under två veckor. Den handlar om att hela Danmark har drabbats av ett giftigt regn som tagit död på större delen av befolkningen och man får följa två syskon som överlever i en bunker som deras pappa tar dem till innan han försvinner. 
 
Den är bra! Lovar! Men det kanske inte är hälsosamt att sträckkolla den så som vi gjort ;) I alla fall inte för en känslig själ. Tipsar och varnar, ja en blandning helt enkelt! :)
 
 
Bild från när Gustav sa åt mig att mysa med en körsbärsblomma och jag tog den enda grenen på hela kungsträdgården som inte hade blommor på sig ;)

När staden börjar andas

Värmen pumpas in och stannar i lokalen på jobbet. 40 barn med föräldrar väntar spänt på att teatern ska börja. När jag går därifrån är det för sista gången innan sommaren och det känns sorgligt att säga hejdå till människor man kanske inte träffar igen. Men förhoppningsvis träffar jag några av dem igen i höst. 
 
Svetten från städningen börjar lägga sig och jag går ut i ett sommarstockholm som andas igen. Det blommar överallt och människor känns glada igen, på riktigt. Korsar soliga gator vid mariatorget. Glider in i secondhand-affären på hörnet. Hittar korta löpartights som jag förmodligen aldrig hade unnat mig om de inte kostade 70 spänn. När jag ska betala kommer det in en ung tjej, jag gissar på 14, men vet att jag är dålig på att gissa ålder. Hon har en cool stil, tänker på mig själv som 14. Vad hade man på sig?
 
Möter människor som svettas, människor som skrattar, människor som stressar, människan i mitt liv. Vi köper thaimat och försvinner upp i Ivar Los park. Hade jag varit liten hade jag sagt till alla att man ser allting därifrån, hela jorden. Men på riktigt ser man båtar på väg till Djurgården, stadshuset och riddarholmen följt av massa hustak. Tågen kör förbi på bron och mannen bredvid oss sitter och berättar historian om alla hus han känner till. Vi tjyvlyssnar och du pussar mig på kinden så många gånger du bara kan, det gör du alltid - och det är det finaste jag vet. 
 
 
 
 
 

Svetten som rinner rakt in i sommaren

(null)

Värmeutslagen blommar upp på händer och fötter. Det är nästan det tydligaste sommartecknet för mig. När det är så varmt att kroppen bara: vänta, vad är det som händer?

Det är långhelg och jag bor i solen, läser, lyssnar på poddar, pluggar och hänger. Igår badade vi i pool och jazucci hemma hos Gustavs faster och ikväll ska jag möta Elodie och dricka cava i Vasaparken. 

(null)

Direkt när jag klev upp idag kände jag att jag ville se något nytt. Sagt och gjort. Jag packade väskan med filt, matsäck, vatten och en bra bok och cyklade iväg. Svettig som attan men tacksam över värme och vacker natur. Älskar vatten, sjöar, hav, åar, bäckar, fontäner - ALLT!

(null)

(null)

(null)


Folk man känner, gatans grus. Det bästa jag vet finns utomhus.

 Rubriken är ett utdrag ur en låt som är med i föreställningen Allt som finns som spelar på jobbet, Teater tre. Tycker att den är OERHÖRT mysig ;) 
 
Jag och Gustav började denna vecka med en riktig utedag. Vi köpte cykelkort och cyklade in till stan. Han skulle köpa skor, jag vill se körsbärsblommorna. 
 
 
Vi tog en lunch och gick sen till...
 
 
Norra Latin. Har ju läst boken med samma namn och vill se hur det såg ut i verkligheten. I bokens verklighet är det fortfarande en skola, något som det inte är på riktigt. Det roligaste var att man kunde gå in och kika. Det tråkigaste var att alla rum var låste och jag kunde därför inte se hur Aulan såg ut. Bokens mittpunkt kan man säga :)
 
Vill tipsa alla om den boken. Det var längesen jag var så inne i en bok. Bästa jag läst i år!
 
 

Lera och Sangria

Halloj från en sliten sjusovare! Vi sprang ju Trail Run igår, jag och Erica. Ett lopp i skogen, det var lerigt och backigt och små små stigar. Kul men trångt! 

Efter några hundra meter möttes vi av en slalombacke vi skulle upp för. Va sjutton? Tänkte vi men sprang på! Sprang på och kämpade tills vi hörde musik och tillslut såg målet!

(null)

Såhär glada blev vi då! Första loppet i Stockholm Challenge klart! Orkar knappt kolla på mina skor idag, det är fruktansvärt lerigt.

(null)

Vi firade med tapas och Sangria innan vi njöt av solen! Fint väder igår hörni! Senare åkte jag till Fanny och Axel, spelade spel och kanske drack en eller två mojito för mycket. Därav sliten idag. 

Idag ska jag göra absolut ingenting, vill bara äta och ligga i soffan.

Vad gör ni idag? :)

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0