Stundernas betydelse
Fint är det, att ha så många superkramare runt omkring sig. Ibland är det allt man behöver, en kram med så mycket värme och kärlek att det nästan svämmar över.
Den här bilden är fyra år gammal. Jag står i mitten, mellan Geraldine och Svante. Svante som redan då varit min vän så länge och som fortfarande alltid finns där och även om vi inte ses alls lika ofta längre blir kramarna bara bättre. För ibland saknar man utan att veta om exakt hur mycket.
Sprudlande spänning
Medan snön fortsätter att lägga sig tungt på alla hustak i Stockholms stad, fortsätter jag min lilla nostalgitripp. Nästa stopp är inget mindre än min student.
En otroligt tidig, spänd morgon. Jag kommer så tydligt ihåg att jag helt struntade i att göra iordning håret, ALLS, för att vi ändå skulle ha mössa på oss. Att jag sen fick motta mitt stipendie på scen framför hela skolan i sisådär trollfluffigt hår ett par timmar senare hade jag lyckligtvis ingen aning om. ;)
Henkes pappa körde in oss och om jag kommer ihåg det rätt pratade jag konstant hela bilresan för att jag var nervös, liksom jag brukar. ( Rätta mig om jag har fel, Henke! ) Champagnefrukost med hela klassen var första stoppet.
Älskade människor!
Vi forsatte mot skolan för att möta upp alla spända lärare och sprudlande glada elever, man blir ju bara glad av att tänka sig in i miljön igen.
Jag och Maya var precis såhär seriösa och manliga hela dagen;
Och här har vi världens finaste Greta, snart kommer jag allt och våldgästar dig där nere i Småland och kräver hemmagjorda marränger igen ;)
Utspringet var allra härligast och fantastiskt mysigt var det att hitta sin familj mitt i vimlet. Fick ju till och med en kram av min annars inte särskilt kramiga bror. Han ser i alla fall nästan bekväm ut, om man kisar lite lätt på ena ögat och blundar med det andra. ( Den här fina killen har dessutom gått och blivit med körkort i veckan, om man får skryta lite )
Annars gick tiden snabbt, Linn och Carro hade pimpat bilen med flaggor och grönt och vi satt och sjöng hela vägen till samllingen med hela tjocka släkten. Ni är så himla himla fina ni! Linn var väldigt kramglad dagen till ära och ni kan ju gissa vad som hände två sekunder efter att den här bilden togs.
Flaket får man heller inte glömma, kan inte hitta något bra ord så jag snor helt enkelt Gröna Lunds slogan och jämför med en upplevelse i VÄRLDSKLASS:
Underbar mat och goa människor senare var det bara att bege sig tillbaka till staden som tre år av mitt liv bestått av att pendla till och det var så fantastiskt fint alltihop. Studenten är en klass för sig såklart!
Framtvingad elegans
Fortsätter min nostalgitripp, kanske mest för att jag inte kan finna den ro jag behöver för att sova, kanske för att jag helt enkelt tycker det är roligt att samla bilder, tankar och ögonblick på samma ställe. :) Tar mig nu tillbaka till en vecka före studenten, till balen.
Då hela familjen och halva släkten samlades i mitt hus och granskade allt ifrån mittt hår till mina skor. Som tur var hade jag duktiga människor omkring mig som visste vad de höll på med. Eftersom jag själv sällan bryr mig om att piffa till mig särskilt mycket var det kul att verkligen få göra det ordentligt en gång, Vi samlades hos Sally på morgonen, fotobombades av hennes pappa medan Frida blev allt mer klar med håret. Taggade till tusen var vi och jag begav mig varsamt hemåt för att låta Mia påbörja sin lilla make-up-stund, vilket knappt hann klart innan alla rusade in och hjälpte mig välja halsband i sista minuten.
Alla klassens tjejer möttes upp vid ett blåsigt hus bredvid vattnet och posade som aldrig förr, vackra människor en stor dag. Vi drack champagne och disskuterade klänningar såklart, allt medans familjemedlemmar sprang omkring med kameran i högsta hugg.
Försökte verkligen normalisera mig en aning och inte göra miner på bilder, därav stelheten, men egentligen är nog detta mer min typ av bild ändå.
Älskar fluffet i min klänning, att det ser ut som att jag har en otorligt bra anledning till att skrika iiih för full hals medan Loosan mer öööh:ar eller "what up"-ar. Att Greta ser ut som en given, stolt, karaktär i en film baserad på en stark independant woman, och att Sally mer lägger fokus på att se busig ut och le samtidigt.
Kvällen började närma sig och vi klev alla in i de "fancy" bilarna som alla hade ordnat med. Köade i stan tills det blev vår tur och då...
Klev vi självklart ut på röda mattan och spatserade stolt i kringelkrokiga vägar med folk längs kanterna, hörde "åh vad fint halsband hon har" och, ja det var i princip det jag hörde innan jag blev glad över den uppmärksamheten och fokuserade på att inte trampa på klänningen så att den åkte ner. ;)
Tre rätters middag och alldeles för mycket vin gjorde en trevlig kväll som fortsatte tills skorna klevs ur och man dansade hemåt tidig morgon med aningens uppsvullna kala fötter mot den kalla asfalten. :)
Festligt maskeradtåg
En varm solig morgon, två veckor kvar till studenten...
Dags för karneval, bland det roligaste med gymnasiet måste jag säga, och vi samlades hela klassen relativt tidigt för de outfits vi tänkte ordna, hade inte gått att ordna i förväg. Bra förkunskaper kan vara att jag gick natur och hela morgonen ägnade vi åt att leta blad och växter! Varför? För att kunna tillföra och ta tillbaka det naturliga såklart ;)
IT*S NATURLIGT, AND WE LÖV IT!
I flera timmar dansade vi fram över stadens gator, fick se alla andras fantasinivåer och slutligtvis samlades på torget. Mig ser ni i bägge bilder med en lite halvvissen ormbunkskjol och kämparstreck på bägge kinder såklart. Älskar Louise danspose precis bakom också! ;)
Självklart gör man ju inte sådana här saker BARA för att det är SJUKT KUL, utan det var självklart en tävling som skulle vinnas också. Vi kom 3:a och var glada i alla fall och avslutade vår halvnakna vandring med bad i fontänen och flera liter vatten efter ett antal timmar i gassande sol.
Vann gjorde den andra naturklassen som hade klätt ut sig till fiskar och gick runt med en kärra, fixad som en val. Fest i VAL såklart. Annars fick vi också se zombies, vikingar och karaktärer ur lejonboken bland annat.
Kommer också ihåg att det var denna dag jag och Louise försökte vara på alla ställen samtidigt, vilket slutade med en del bilresor, vi hann nämnligen förbi rix fm- festivalen, innan vi gjorde oss iordning för efterfesten. Effektivitet kallas detta! Efter att ha gått runt lerig i Jönkping ett par timmar var en dusch också välbehövlig kan jag säga.. men var gör man inte för lite musik. ;)
Kjempegott
Vart vi än hamnade på vår lilla Norge/västkusten-tripp lyckades vi alltid med att finna vackra, lite udda platser helt slumpmässigt. Mitt i utforskandet av en gammal ruin hittade vi stället där "Allsång på gränsen" hade spelats in någon dag innan.
Louise posar snällt.
Själv vill man ju vara lite mer extrem när det kommer till bilder och testa på livet som inlåst. Var betydligt mer obehagligt än mitt ansikte visar kan jag lova ;)
Vi kom också på hur fel det kan bli med bilder om man inte riktigt tänker efter innan man tar dem, fri misstolkning damer och herrar ./Militär-Olivia
Louise och jag kände oss lite som superman och jag kommer ihåg hur många bilder det tog innan vi fick till en bra, när båda stod still, hype:ade människor! Stackars Erica som agerade fotograf.
Slutligtvis har jag kommit på att jag alltid hamnar på diverse filosofibilder, kanske rentav blir min grej.
Saknade människor, fint hade vi det!
Kjempefint
Fina picknickar får symbolisera hela vår lilla vistelse och det här måste bara vara den allra bästa bilden som någonsin tagits på mig och bästa Louise ;) Det är när man ser sådana här bilder som man verkligen önskar att man kunde gå tillbaka och få reda på vad vi skrattade åt.
Erica leverar selfies i blåsig motvind...
och vi hängde vis norskt vatten och kände oss allmänt balla.
En annan sak med roadtrip är ju hur fantastiskt kul det är att köra bil med bra musik och härligaste sällskapet, att kunna stanna vart man känner för och bara ta dagen som den kommer. Då känner man sig såhär glad.
Kjempetid
Nu går vi mot vinter här i Sverige, usch för kallt och mörkt säger jag men minns med värme alla goa tider denna sommar har bjudit på. Gick igenom gamla bilder och fick nostalgiskt nog hänga med på vår Roadtrip förra året ännu en gång. Jag, Louise och Erica begav oss nämnligen ut på äventyr i Hubbe aka "handdukstorken". Kjemperiet började redan här med att det bara gick att låsa en dörr, därmed fick man krypa in och låsa från ena sidan och att man var tvungen att öppna bagageluckan inifrån ;)
Vi hade lite halvt om halvt kikat lite på en rutt som vi höll ett tag in i resan och först hamnade vi mitt ute i ingenstans, har för mig att det var runt Allingsås, för vår första natt i tältet. Kvällsdopp, ett tappert försök att grilla precis allting vi hittade på engångsgrill toppat med en natt i nerförsbacke (tydligen jag som valde plats också) gjorde en fin start ;)
Vi lärde oss att man kan krydda allt med en tub persiljesmör och jag var taggad på livet och hungrig.
Norska gränsen uppmärksammades förstås, och den lilla delen av strecket ni ser till vänster är gränsen till Sverige. Glöm inte att uppmärksamma hur dumdristigt, ändock modigt, nära kanten jag håller min telefon, för jag var minst sagt lika klumpig då som nu.
Vi hittade en lite märklig camping med en gammal man som ingen av oss förstod oss på, vilket nog mer kan bero på vår virrighet än hans breda norska om man ska vara ärlig, men vi lyckades tillslut få en tältplats och begav oss på upptäcksfärd, denna fina utsikt tvingade jag upp oss till, värt lite bergsklättring såklart!
Lite flashbacks som är så roligt att se tillbaka på, denna sida blir trots allt som en liten berättelse till mig själv i framtiden.
