Vuxenpoäng
Har ju glömt att, på riktigt, gratulera min kära syster till körkortet, och varna alla boende i byn, stanna inne, Sabine är lös ;) Blir det din tur att skjutsa runt på mig i de småländska skogarna. Grattis och "du är bäst" på dig!
Vill också passa på att tipsa om en otroligt intressant serie i 8 delar som handlar om hur unga svenskar reagerar på en diktatur, där friheter och demokratiska rättigheter tas bort.
Följ länken och häng med; http://urplay.se/Produkter/183711-Diktatorn-Dag-1
Julemys och tillfälligt avsked
Nu börjar julkänslan ta sig in i vårt hus, innan jag åker hade jag en liten lista på saker jag måste hinna med och en av dem var såklart... att baka pepparkakor. TADAA, superkalas!
Kvällen till ära har jag blivit bjuden på Indiskt, vilket förklarar matkoman som kom smygande på vägen hemåt. Gårdagens hejdåkväll till Florian fick en också att inse hur snart jag beger mig iväg, lite galet snart faktiskt. Sorgligt var det också att kramas för sista gången på ett halvår, Emma och jag avslutade kvällen med en lite sorgsen skål i hans ära.
All lycka till dig i Canada!
Framtvingad elegans
Fortsätter min nostalgitripp, kanske mest för att jag inte kan finna den ro jag behöver för att sova, kanske för att jag helt enkelt tycker det är roligt att samla bilder, tankar och ögonblick på samma ställe. :) Tar mig nu tillbaka till en vecka före studenten, till balen.
Då hela familjen och halva släkten samlades i mitt hus och granskade allt ifrån mittt hår till mina skor. Som tur var hade jag duktiga människor omkring mig som visste vad de höll på med. Eftersom jag själv sällan bryr mig om att piffa till mig särskilt mycket var det kul att verkligen få göra det ordentligt en gång, Vi samlades hos Sally på morgonen, fotobombades av hennes pappa medan Frida blev allt mer klar med håret. Taggade till tusen var vi och jag begav mig varsamt hemåt för att låta Mia påbörja sin lilla make-up-stund, vilket knappt hann klart innan alla rusade in och hjälpte mig välja halsband i sista minuten.
Alla klassens tjejer möttes upp vid ett blåsigt hus bredvid vattnet och posade som aldrig förr, vackra människor en stor dag. Vi drack champagne och disskuterade klänningar såklart, allt medans familjemedlemmar sprang omkring med kameran i högsta hugg.
Försökte verkligen normalisera mig en aning och inte göra miner på bilder, därav stelheten, men egentligen är nog detta mer min typ av bild ändå.
Älskar fluffet i min klänning, att det ser ut som att jag har en otorligt bra anledning till att skrika iiih för full hals medan Loosan mer öööh:ar eller "what up"-ar. Att Greta ser ut som en given, stolt, karaktär i en film baserad på en stark independant woman, och att Sally mer lägger fokus på att se busig ut och le samtidigt.
Kvällen började närma sig och vi klev alla in i de "fancy" bilarna som alla hade ordnat med. Köade i stan tills det blev vår tur och då...
Klev vi självklart ut på röda mattan och spatserade stolt i kringelkrokiga vägar med folk längs kanterna, hörde "åh vad fint halsband hon har" och, ja det var i princip det jag hörde innan jag blev glad över den uppmärksamheten och fokuserade på att inte trampa på klänningen så att den åkte ner. ;)
Tre rätters middag och alldeles för mycket vin gjorde en trevlig kväll som fortsatte tills skorna klevs ur och man dansade hemåt tidig morgon med aningens uppsvullna kala fötter mot den kalla asfalten. :)
Festligt maskeradtåg
En varm solig morgon, två veckor kvar till studenten...
Dags för karneval, bland det roligaste med gymnasiet måste jag säga, och vi samlades hela klassen relativt tidigt för de outfits vi tänkte ordna, hade inte gått att ordna i förväg. Bra förkunskaper kan vara att jag gick natur och hela morgonen ägnade vi åt att leta blad och växter! Varför? För att kunna tillföra och ta tillbaka det naturliga såklart ;)
IT*S NATURLIGT, AND WE LÖV IT!
I flera timmar dansade vi fram över stadens gator, fick se alla andras fantasinivåer och slutligtvis samlades på torget. Mig ser ni i bägge bilder med en lite halvvissen ormbunkskjol och kämparstreck på bägge kinder såklart. Älskar Louise danspose precis bakom också! ;)
Självklart gör man ju inte sådana här saker BARA för att det är SJUKT KUL, utan det var självklart en tävling som skulle vinnas också. Vi kom 3:a och var glada i alla fall och avslutade vår halvnakna vandring med bad i fontänen och flera liter vatten efter ett antal timmar i gassande sol.
Vann gjorde den andra naturklassen som hade klätt ut sig till fiskar och gick runt med en kärra, fixad som en val. Fest i VAL såklart. Annars fick vi också se zombies, vikingar och karaktärer ur lejonboken bland annat.
Kommer också ihåg att det var denna dag jag och Louise försökte vara på alla ställen samtidigt, vilket slutade med en del bilresor, vi hann nämnligen förbi rix fm- festivalen, innan vi gjorde oss iordning för efterfesten. Effektivitet kallas detta! Efter att ha gått runt lerig i Jönkping ett par timmar var en dusch också välbehövlig kan jag säga.. men var gör man inte för lite musik. ;)
Strukturerad, kultiverad, inspirerad
När jag blir stressad förstorar jag upp alla känslor och minsta lilla kan göra att det på något vis svämmar över, det blir alltså för mycket. Vad jag har lärt mig denna vecka är att det som hjälper mig är att skriva upp problemen eller vad det är, i detalj, som stressar mig, snabbt går det då att också se lösningen som ofta är simplare än man kan tro innan man fått se det ur ett annat perspektiv. Att få prata och diskutera under en lång kvällspromenad i gamla stan och i en mysig soffa på caféet hjälper också till. Jag hoppas verkligen ni alla har någon sådan i ert liv, som verkligen lyssnar och får en att tänka i andra banor, för det behövs. Lika mycket som jag är säker på att människor i din närhet behöver att du lyssnar.
För ett tag sen skrev jag att jag äntligen tog tag i att våga sprida mitt skrivande och denna gång till en novelltävling till och med. Prisutdelningen höll hus i Signalfabrikens bibliotek och det var väldigt mysigt, även om jag själv tyvärr inte fick äran att motta ett pris. Blev otroligt inspirerad av författaren och läsambassadören Johanna Lindbäck och naturligtvis vinnarna som var helt fantastiskt duktiga. En av vinnarna gjorde dessutom en exemplarisk uppläsning och när man hörde hans alladeles egna beskrivningar och skrivsätt kunde man inte annat än att njuta ordentligt av underbar fantasi.
Hoppas ni har en gnuigt bra torsdag!
Mer kärlek till världen
Lite sponanitet och saknad!
Alldeles för länge har jag tänkt våga, nu vågade jag och ni undrar säkerligen vad som står, "en kram är som en drog utan alla nackdelar". Modig tjej blev en nöjd tjej :)
Saknade, älskade, knäppa vän. Skype står på schemat snarast!!
Jag vet att Christoffer hade med sig en massa kramar men jag önskar bara att jag kunde ge tillbaka ännu fler riktigt ordentligt Och givetvis åka till ett varmt land igen, som vi gjorde precis innan jul förra året. Älskade Matilda, kärlek till dig.
Glöm aldrig bort att låta era nära och kära veta hur mycket de betyder för just dig, alla behöver höra.
Värdefull lista
När man är lite trött och FORTFARANDE snuvig, plus hostig nu för tiden, har litegranna superotur och fyller alltför mycket sömntid med mardrömmar, då får man försöka fokusera på det fina. Som att;
- det faktiskt var roligt att arbeta som servitris igen, vilket jag ägnade hela min fredagskväll åt.
- hur fint det är när man tappar en hel bricka med glas och någon som vet precis hur det känns, mitt bland alla människor, tvingar ut en i disken och fixar det åt en.
- jag hade en jättefin hel lördag med människor jag tycker om.
- vann i bowling.
- jag spenderade en helmysig söndag med människan som är den finaste jag vet.
- jag har varit ledig idag och har en överraskning att visa upp här, spännande.
- Andreas, Simon och Christoffer har gjort min måndag sådär riktigt go som bara dem kan.
- min pyjamas är ultramysig.
- jag tänker dricka te och läsa i böckerna jag fick av Christoffer resten av kvällen och det behöver jag.
Söker frivillig, gratis, inhoppare för mig själv på förskola imorgon. En postiv, taggad going kan också få göra sitt till att peppa upp mig annars ;) Håller alla tummar för att ni får en toppenvecka. får ni en dålig dag ska ni veta att alla har det. Man får deppa ner sig en aning, tjura på teknik som strular eller en äckligt följsam otur, men glöm inte bort att det finns så mycker mer givande saker att fokusera på i slutändan. :)
Avslutar med mitt favoritcitat ur en helt fantastisk bok för att den alltid får mig att le;
Halkande premiär
Skridskobanan i Kungsträdgården har äntligen öppnat, såhär bra tycker vi om det, woopidoo!!
Nördig som man är har man redan hunnit besöka platsen två gånger sen i lördags men med fint folk till sällskap blir det ju aldrig tråkigt. Sen blir skridskor i sig aldrig det eftersom det är det allra, allra bästa med hela vintern såklart. Tycker ändå vi ser relativt stabila ut där på isen ;)
Dagarna börjar dra ihop sig mot en spännande resa mot ett litet annat typ av liv och jag börjar nog faktiskt inse att tiden i Sverige rinner ut fortare än väntat. Det gäller att försöka njuta så gott man kan! Hoppas ni alla får en fantastisk helg :)
Kjempegott
Vart vi än hamnade på vår lilla Norge/västkusten-tripp lyckades vi alltid med att finna vackra, lite udda platser helt slumpmässigt. Mitt i utforskandet av en gammal ruin hittade vi stället där "Allsång på gränsen" hade spelats in någon dag innan.
Louise posar snällt.
Själv vill man ju vara lite mer extrem när det kommer till bilder och testa på livet som inlåst. Var betydligt mer obehagligt än mitt ansikte visar kan jag lova ;)
Vi kom också på hur fel det kan bli med bilder om man inte riktigt tänker efter innan man tar dem, fri misstolkning damer och herrar ./Militär-Olivia
Louise och jag kände oss lite som superman och jag kommer ihåg hur många bilder det tog innan vi fick till en bra, när båda stod still, hype:ade människor! Stackars Erica som agerade fotograf.
Slutligtvis har jag kommit på att jag alltid hamnar på diverse filosofibilder, kanske rentav blir min grej.
Saknade människor, fint hade vi det!
Kjempefint
Fina picknickar får symbolisera hela vår lilla vistelse och det här måste bara vara den allra bästa bilden som någonsin tagits på mig och bästa Louise ;) Det är när man ser sådana här bilder som man verkligen önskar att man kunde gå tillbaka och få reda på vad vi skrattade åt.
Erica leverar selfies i blåsig motvind...
och vi hängde vis norskt vatten och kände oss allmänt balla.
En annan sak med roadtrip är ju hur fantastiskt kul det är att köra bil med bra musik och härligaste sällskapet, att kunna stanna vart man känner för och bara ta dagen som den kommer. Då känner man sig såhär glad.
Kjempetid
Nu går vi mot vinter här i Sverige, usch för kallt och mörkt säger jag men minns med värme alla goa tider denna sommar har bjudit på. Gick igenom gamla bilder och fick nostalgiskt nog hänga med på vår Roadtrip förra året ännu en gång. Jag, Louise och Erica begav oss nämnligen ut på äventyr i Hubbe aka "handdukstorken". Kjemperiet började redan här med att det bara gick att låsa en dörr, därmed fick man krypa in och låsa från ena sidan och att man var tvungen att öppna bagageluckan inifrån ;)
Vi hade lite halvt om halvt kikat lite på en rutt som vi höll ett tag in i resan och först hamnade vi mitt ute i ingenstans, har för mig att det var runt Allingsås, för vår första natt i tältet. Kvällsdopp, ett tappert försök att grilla precis allting vi hittade på engångsgrill toppat med en natt i nerförsbacke (tydligen jag som valde plats också) gjorde en fin start ;)
Vi lärde oss att man kan krydda allt med en tub persiljesmör och jag var taggad på livet och hungrig.
Norska gränsen uppmärksammades förstås, och den lilla delen av strecket ni ser till vänster är gränsen till Sverige. Glöm inte att uppmärksamma hur dumdristigt, ändock modigt, nära kanten jag håller min telefon, för jag var minst sagt lika klumpig då som nu.
Vi hittade en lite märklig camping med en gammal man som ingen av oss förstod oss på, vilket nog mer kan bero på vår virrighet än hans breda norska om man ska vara ärlig, men vi lyckades tillslut få en tältplats och begav oss på upptäcksfärd, denna fina utsikt tvingade jag upp oss till, värt lite bergsklättring såklart!
Lite flashbacks som är så roligt att se tillbaka på, denna sida blir trots allt som en liten berättelse till mig själv i framtiden.
Sensationellt häng
Vad passar bäst i kallt, blåsigt, regnigt, höstväder? Jo, att mysa ner sig i en trång soffa med gott folk och känna sig som liten igen med en disneyfilm-bomb. Favoriten är nog ändå;
Annars hann vi såklart också med; Lejonkungen, Aristocats, Trassel och RIngaren i Notre Dame. Och vi blandade sinnestämningar hejvilt; grät när Simba försökete få liv i sin far, rös till Esmeraldas bön och "naaw":ade till alla hjärtvärmande stunder. Fint var det också, att ha mysigt sällskap iförd pyjamas och världens goaste soffa.
Söndagen begav vi oss till Uppsala för lite klätterdans på en kyrkvägg, hade inte så mycket förväntningar och det var riktigt häftigt samtidigt som det ibland kändes en aning klumpigt bland alla selar. Vissa ögonblick av riktigt flyt var otroligt vackra dock.
Har under en seg dag kommit på en anledning till varför förskola inte är min rätta plats här på jorden; mitt imunförsvar klarar helt enkelt inte av alla närgågna baciller. En förkylning som inte ger med sig har blandat sig med en otrolig huuvudvärk och jag är ordentligt trött på att det tar min kropp så lång tid att bli riktigt frisk. Kanske kan det bero på att jag inte vilar ordentligt, men det är ju också det jag är så trött på, att slösa så mycket tid på att vara sjuk när man istället kan ha det så mycket roligare om man bara biter ihop lite. Tröstar mig med att jag har en helt fantastisk pojkvän som fixade med en sjukhörna innan han gick till jobbet, te, tända ljus och en bra film sen klarade jag mig bra i några timmar. :)
Hoppas ni slipper allt med förkylningar och annat som sänker humöret och har fått en fin start på denna vecka :)
Försenad dansreklam
Föreställningen som Christoffer drog med oss på häromveckan, Middle of Nowhere, bara måste jag dela med mig av innan jag släpper den. Hade relativt höga förväntningar men blev verkligen inte besviken. Föreställningen hade ett härligt nytänk bakom sig och bestod av två akter. Scenen delades i mitten av en bastant vägg som under korta stunder avslöjade vad som försigick på andra sidan. Publiken delades alltså upp i två grupper och fick turas om att se var och en av de två föreställningarna. Häftiga interaktioner och effekter blandat med en mängd känslostormar och mänskliga relationer samt toppat med mäktiga kostymer. Människor, gå om ni får chansen, även om ni kanske tror att modern dans inte är något för er kommer ni inte att gå från denna föreställning utan att ha fått någonting ut av det. SE DEN! :)
Samvaro
Ibland behöver man bara fastna med en god vän på en restaurang i flera timmar. Spåna härliga idéer, önsketänka framtid och prata om livet med allt som hör till. Tack Andreas för en perfekt fredagskväll :) Här har man annars redan bäddat ner sig och laddar för en härlig sovmorgon, en dag utan barnskrik och virriga kollegor på jobbet ;) Hoppas ni alla har det toppen, att ni lämnar en härlig vecka bakom er för en fantastisk helg.
Trivsam skymning
Snart helg efter en veckas heltidsjobb och jag tror aldrig att jag har räknat timmarna så intensivt som jag börjat göra de senaste två dagarna. Trots mysiga stunder med uppskattande barn är det otroligt energikrävande att allt som oftast omges av skrik, gnäll och gråt. Nej, förskola är inte min grej även om denna vecka har varit en bra erfarenhet såklart. Efter att ha fått en ordentlig inblick i en förskolelärares vardag måste jag också passa på att ge alla dessa en enorm eloge för deras otroliga tålamod och värme, ibland förstår jag inte hur ni kan orka i så många år. Människor, särskilt föräldrar, borde inse hur mycket ni sliter och kämpar för alla barns bästa, ni är helt fantastiska.
Tur har jag också att Gustav bor en kvart därifrån, pendlingen hade annars snott 2 timmar av mina dagar så att istället få testa livet som sambo ett tag har varit guld värt. :) Som tack bjöd jag på en, tror det eller ej, lyckad middag som bestod av en exotisk quorngryta, receptet hittar ni här;
Efter en arbetsdag satt det också ritkigt fint att få krypa ner i ett varmt bad och bara ha det lite tyst omkring sig, något som jag levde på hela gårdagen nu när alla barn börjar bli småsjuka och ser det mesta som tänkbara argument för att kunna gråta lite extra.
Härsomkvällen bjöd också på spontanbio och det var en riktigt bra film som man blev meddragen på, "INTESTELLAR". Lite "sping-i-benen-lång" men riktigt, riktigt bra! Får ni chansen; se den!
Den här fina, mysiga människan får man liksom aldrig riktigt nog av heller.
Kramar och kärlek till er allihopa, särskilt till Christian som inbjöd till fikastund kvällen till ära, överraskades över min lilla stund av bitterhet och fick lyssna på alla mina I-landsprolem, sådana som man kan tänkas samla ihop på en vecka med småbarn alltså. ;)
Saknade tillgivenhet
En helg i Småland med nära och kära går alltid alldeles för fort, kanske för att man laddar med ett späckat schema för att hinna med allt och alla, kanske för att jag helt enkelt älskar att omges av familj och gamla vänner i en trygg och varm miljö som alltid kommer att vara hemma för mig. Fint var det, att få krama om hela familjen på Violstigen, jag blir alltid lika mållös över all kärlek ni visar och delar med er av. Har ingen bild på er allihopa men Pappa och Solla, ni vet också om hur mycket ni båda betyder för mig. TACK!
Familjen stod i centrum, och vi for fram över Aneby och fikade alldeles för mycket. Fick vara med på Linns nya kvällsritual, att kika in sina nya fiskar, se Carros nya lägenhet och spontant träffa på hela tjocka släkten hos Pernilla som fyllde år. En finpromenad med Svante, middagsbjudning med Louise och Greta, ja mycket mer hinner man inte på inte ens tre dagar och tur var väl det för stackars Gustav som bara fick flänga med. Veckan kommer bestå av heldagar på förskola och jag börjar ändå tycka att det är ganska mysigt. Skönt att slippa planera lektionstid och för en tid istället fokusera på att alla håller sams. :)
Se nu till att få en bra start på veckan och glöm inte bort att det finns så många fina ögonblick varje dag som man borde glädjas åt. Kärlek till er! :)
MItten av Ingenstans
Förra veckans förskolebarnsbacillattack (världens längsta ord varsegod) var det förmodligen som ledde mig till en ordentlig förkylning igen och onsdagen spenderades hemma. Denna vecka har jag annars varit klasslärare för en årskurs 4, vilket har varit en spännande kontrast. Vad jag har längtat till är ändå denna torsdagskväll och helg och det har jag gjort nu väldigt länge. Christoffer kommer idag och tillsammans med Gustav ska vi på Dansföreställning, läs om den här;
Känns som jag levt bortanför dansvärlden ett tag nu, något som jag valt själv samtidigt som tiden har lagts på annat.I vilket fall ska det bli riktigt kul att ta klivet in igen, om så bara för en kväll och samtidigt introducera lite modern dans för Gustav, något som jag ändå höll på med ett tag. Hoppas föreställningen är lika bra som jag hoppas på. Saknar ändå dansen en del och känner att jag snart får ge den lite mer tid i mitt liv igen, för det känner jag mig ändå redo för. Bjuder på en bild från Funkykidztiden, så väldans fint att jag fick den chansen ändå.
På fredag drar vi mot Småland, jag längtar så väldans,väldans mycket dit och jag ska krama om alla riktigt ordentligt och bara njuta av helgen där. Byn där detta inte gör så mycket för att det inte är så många bilar som far föbi på alla ställen, en bild som min kära vän Svante tog för så länge sen när vi var ute på en av våra nattliga promenader.
Skaparanda
Skrivandet i alla dess former är en stor hobby och har länge varit mitt sätt att reflektera, fantisera och få ur mig lite kreativitet. För jag älskar känslan av att inte kunna låta bli att skriva ner något, kanske ett ögonblick som bara måste bevaras för att inte glömmas bort eller förminskas med tiden. Ofta hittar jag inspiration från min omgivning till mitt berättande, en människa på tunnelbanan som utstrålar en viss känsla. Förstärkning av mina egna tankar och vad som rör sig i mitt sinne är också en vanlig insperitionskälla. Ibland tappar jag dock lite fantasi och när sådana tillfällen krockar med ett riktigt kliande i fingrarna har jag lite olika knep, bland annat detta;
- börja med att helt enkelt ta en egen bild eller leta upp en som du inte har något känslomässigt band till. Vad som känns bäst varierar men jag trivs ofta bra med att kunna fantisera utan att hindras av att en personlig bild kommer med en redan färdig, stark känsla.
- fundera ut vad bilden väcker för känslor hos just dig, försök tänk lite djupare och få fram så många känslor som möjligt, även om en specifik självklart alltid kommer tyckas lite klarare.
- bygg därefter upp en liten historia, du kan exempelvis börja med vad som hände precis innan bilden togs och vad det var som gjorde att slutresultatet blev som det blev eller bygga vidare på själva ögonblicket då bilden togs och försöka fokusera på alla detaljer som kan hjälpa fantasin att ta fart.
Här är ett exempel som jag skrev häromdagen, inte så genomarbetat men ändock skönt att bara låta fingrarna vandra i takt med tankarna. Bilden snubblade jag bara förbi liksom man kan göra på internet och jag har ingen personlig koppling till vare sig människorna i den eller fotografen.
Kala träd följer längs vägen, hon har sedan länge räknat dagarna sen löven började falla. Hon visste att när de sista väl låg där på marken skulle en del av hennes hjärta komma tillbaka och göra allting som det ska igen. Han skulle stå där, mitt emot som om han aldrig givit sig av, som att månaderna som gått bara varit en dröm, tung och svår att vakna ur. Mannen som fått saknaden att växa och vrida sig till en kvävande massa i magen, han som gjort luften svår att andas med sin frånvaro, skulle trolla bort allting, få tiden som gått att kännas meningslös för att det i slutändan ändå bara är tillfället, just nu, som räknas.
Med lätta, snabba, ändå tvekande steg beger hon sig mot den plats som hennes hjärna alltid kommer minnas med glädje, oavsett hur livet väljer att fortsätta. Timmarna som hon väntat har blivit minuter och innan hon riktigt har hunnit med ser hon honom på andra sidan vägen. Med samma mörka hår, rufsig fladdrande i vinden, leendet som får hennes hjärta att kännas tre gånger större och ögonen, vars lugn, hon bara vill fokusera hela sin varelse i för ett ögonblick.
Han är här, hos henne igen. Och hon springer sista biten, låter tårar av både glädje och vind rinna fritt längs kinderna. Han tar emot henne, ser lika tagen ut som hon känner sig, håller hårt fast henne, för tiden är oväsentlig, spelar ingen roll när det kommer till att leva på riktigt efter en alldeles för lång tid. Ingen av dem vet hur länge de står, andas in varandra, låter saknaden ebba ut lite genom att dra varandra ännu en bit närmare.
Försiktigt drar han sina armar uppåt, tar ett varsamt tag om hennes kinder och kysser bort alla tårar som inte redan torkat eller fastnat på hans jacka. Han lutar sig nedåt, för att försöka läsa av alla känslor som kan tänkas utspela sig i hennes hjärna. Hon vet exakt, för hon känner så väl igen den granskande blicken han så ofta har gett henne, när han vill förstå hela människan, bakom dessa klarblå ögon och ta reda på hur han kan göra henne till den lyckligaste människan på jorden. Snart märker hon att han, liksom hon själv översköljs av en våg av saknad, så enorm att den får de bägge att alldeles tappa andan och fattningen ett tag.
Andfådda, med stirriga blickar på grund av den gigantiska känslostorm, som utspelats sig inom de båda två, lutar dem sig närmare. Kyssen som kommer chockerar dem båda, saknaden har ersatts av en lättnad som drar med sig all kraft som blivit över och de bara står där, nöjda över att kärleken är lika genuint vacker och beundransvärd som oemotståndlig.
Belyst vandring
Det var en mörk och kall fredagskväll, minusgraderna kröp sig allt längre ner och lyckades leta in sig bland alla lager kläder. Den 31:a oktober är det och inte är det vilken helg som helst utan Haloween. Började kvällen lite lugnt och snackade ikapp mig med min mor och bror på Jensens innan jag fick hem en taggad tjej för lite fetstligheter kvällen till ära :) Vi kämpade länge för att få rätta känslan och blev nöjda med det läskiga resultatet... Det var trots allt vad vi satsade på, att vara riktigt creepy, frågan är om ni kan gissa inspirationen?
En toppenkväll hade vi, skrämde busschaufförer och små barn på vägen innan vi kom fram till ett hus fullproppat med människor i alla läskiga former, riktigt oaptitlig mat som såg ut som diverse avhuggna kroppsdelar och en mycket passande inredning med läskiga tavlor och spindelnät.
Lördagen bjöd, efter att jag och Helena sovit igen oss en aning, på en rundtur på skogskyrkogården med Gustavs familj. Har aldrig varit där men hört desto mer om hur gigantiskt och spektakulärt det är, och det var verkligen jättevacker med alla tända ljus. Skänker en extra tanke till dig Morfar, du är så väldans saknad och jag hoppas du vet om det.
Vi avslutade kvällen med grötmys, jag kom delad två i en frågesport, vann en bok och blev glad. Mysigt var det att få äran att hänga på och det blev som ett substitut för att jag missar kvällen i Aneby som min släkt har vid denna tid varje år.
Hoppas ni alla hade en riktigt fin, kuslig och vacker helg!
