Lagom, sådär svenskt som det bara kan bli
Hoppas ni alla har en kanonvecka och att ni får en härlig start på helgen imorgon :)
Att vandra i en stad där varje hörn känns hemma
Min fina hemstad. (Eller hemby vilket många anser att jag borde kalla den.) I och med att jag ändå tycker att ordet by låter betydligt mysigare tänker jag nog, tro det eller ej, hålla fast vid det ändå. För det är väldigt mysigt här, allting är välkänt, minst var tredje person du möter känner du igen, det är fint, det är hemma. Trots blåsten och regnet som härjat för fullt dagen till ända hann jag bege mig ut och upptäcka, eller snarare, känna igen några av de vrår denna lilla byn har att erbjuda. Stormen var ju ännu långt borta, vilket gjorde irritationen över att jag lyckades ta sönder paraplyet mycket större. Känner att statistiken nu börjar tala emot mig, jag borde inte äga några paraply, så många som jag glömt på bussar, hemma hos random folk och slutligtvis tagit sönder. ;) Trippen till stan får väl i alla fall bjuda på ett paraplyköp trots allt, för nu var det ju faktiskt inte ens mitt, haha!
Vaknade upp, lite sådär lagom febrig och mysig, vilket fick mig att inse det lugn som borde sprida sig över denna dag. Men som tur är kan dagar vara väldigt lugna och väldigt fina samtidigt. Största delen av dagen ägnade jag i soffan hos finaste Linn, en catch up på vad som hänt de senaste månaderna var nödvändig och för två trötta tjejer var det alldeles lagom. Kvällen avslutades hos underbara Carro och jag ser fram emot vad resten av veckan har att erbjuda. Det är så fantastiskt att känna hur dagen ger en så mycket även om energin inte är på topp, det gäller att hitta det fina med det lilla.
Hittade också några gamla, härliga bilder med mina goa tjejor, världens bästa är ni och fy, vad jag älskar er!
Söderut med ökande vuxenpoäng i bagaget
Kände att jag inte riktigt kunde hålla mig till Simons födelsedag så han fick tjuvstarta med mitt paket redan idag. Glatt öppnade han sitt kärleksfullt inslagna paket och lika glad blev han över innehållet, som tur var ;)
Tur och retur med mitt pick och pack
Tyvärr var lampan ingen tidsmaskin idag heller nej;)
Vill såhär öppet ge ett stort tack till Tord för resesällskapet, bär- och städhjälpen, kanonfint att du offrade en av dina lediga dagar för att hänga med och hjälpa till. Tusen tack alla härliga för välkomnandet och lite extra till fina Nils som hjälpte till att uttöka vårt godisförråd :) mums!
Vill bara dela med mig av den vy som mötte oss i början av vår hemresa, fint med lite dis och 0 sikt ;) Som tur var lättade detta ganska snart och även denna resa gick otroligt smidigt!
Hoppas ni alla har en kalasfin vecka, själv ser jag fram emot att ta tag i och packa upp allting och göra mitt rum så hemtrevligt som det bara går. Fint kommer det sitta att få träffa min kära bror som kommer hit på fredag med. Sov gott och dröm vackert!En lyckad landning
För allt det fina ni bär på, ni vet där inuti
En dag har passerat här i storstaden och allting har på något vis redan börjat kännas som en dröm. Att ens försöka sätta ord på alla underbara, fina stunder är omöjligt men jag tänker ändå försöka dela med mig av en del.
Lite lättare på hjärtat kom jag hem denna tisdagskväll, rummet såg så tomt ut när nästintill allting var nerpackat. Som tur var förblev mitt rum inte tomt särskilt länge utan fick bli platsen för utbyte av tankar och gåvor, ett sätt att konkret försöka visa sin tacksamhet, tack bland annat finaste Matilda för ett brev som kommer läsas så ofta att det förmodligen kommer börja falla sönder, du är bäst Många tårfyllda ögonblick lyckades jag samla på mig innan vi allihopa snyggade till oss och begav oss på konsert. Mina kära grannar bjöd på strålande musik och hänförda som få gick vi sedan därifrån, ni är alla helt fantastisk duktiga.
Hemmavid mumsade vi alla i oss av Christoffer och Danielas kladdkaka samtidigt som vi pratade om allt som faktiskt hänt. Glädje och lite sorgsenhet byttes av med jämna mellanrum och när folket började droppa av efter ett par timmar hade vi alla skrattat gott flera gånger, även om tårarna lurade lite bakom ögonlocken hos dem allra flesta av oss. Vi sade godnatt, möttes i köket, försökte slita oss från varandra men det var klurigt, att avsluta fina ögonblick är ju aldrig lätt, men trots mycket stretande gick vi alla fall åt varsitt håll. Jag hade redan insett att sömn var det allra sista jag kände för att uppleva och begav mig ner en trappa. Där satt två härliga människor och det blev att gå ut för att hitta norrsken, tyvärr hade vi inte turen på vår sida idag men det var klart värt ett försök, prat och filmys i soffan. Tacksam som få var jag över sällskapet, jag som verkligen inte ville dra mig in på rummet och ligga och vrida mig i sängen i väntan på en sömn som kanske aldrig skulle tänkas komma. Så underbart var det också att känna att någon på något sätt förstod, utan att jag behövde säga något. Efter en timmes sömn, klockan 7, vaknade jag i alla fall upp för den gemensamma frukost jag inbjudit till och med tända ljus och goa människor kan morgonen knappast bli bättre.
Att säga hejdå till klassen var riktigt tufft det, att se människor man inte tror sig ha påverkat så mycket få tårar i ögonen innan dem kramar om en sådär varmt och länge är starkt, riktigt starkt. Följd till dörren blev jag med av mina två musketörer och det var precis då jag kände att jag verkligen var påväg härifrån, på riktigt. Att bli följd hela vägen till stationen och bussen som väntade på mig av fina Albert var bara pricken över i:et, tack, sällskap är bland det allra finaste som finns! Så många fina ögonblick och minnen jag för alltid kommer ha kvar har jag fått här uppe. Jag har träffat dem allra vackraste människorna och all den genuina kärlek ni delar med er av är helt förbluffande, jag kommer sakna er alla. Tusen, tusen tack för att ni är så fantastiska, fortsätt nu för guds skull att vara precis som ni är.
"Sometimes people are beautiful. Not in looks. Not in what they say. Just simply in the way they are."
Gripande beslut och ett steg framåt
Det har hänt en hel del nu sen sist. Förmodligen kommer detta som en chock för många men jag har valt att avsluta mina studier på Härnösands folkhögskola. Ett jobbigt beslut att fatta och som jag självklart även klurat och funderat på att tag. Finns inte så mycket mer att säga än att det nu blir att landa innan jag hittar ett nytt sätt att ta ett steg framåt på. För det är precis så det känns, detta var inte mitt kall och jag väljer att gå vidare nu, innan jag lite smått förlorar mig själv i något jag inte fullhjärtat tror på.
Det allra suraste var att åka ifrån så många helt fantastiska människor, särskilt när sista kvällen och morgonen innebar några av de allra finaste stunder jag nånsin upplevt. Att få uppleva en sådan otrolig kärlek är så magnifikt underbart och jag blir tårögd bara jag tänker på alla människors öppenhet och ömhet, ni är sjukligt bra allihop, helt stört fantastiskt fina.
De tre musketörerna mot världen var det ja och det är det fortfarande såklart även om jag väljer att ge mig iväg nu, jag har ju redan lovat att komma och hälsa på och ni vet att jag alltid finns där för er, alltid.
Ni har alla en stor plats i mitt hjärta och jag är hjärtligt tacksam över att jag fått lära känna er, allihopa.
" Människor kommer in i ens liv av en anledning och är det meningen är det också där de stannar"
För er som undrar lite kan jag berätta att mig kommer ni förmodligen hitta i Stockholm ett bra tag framöver och jag ser ljust och lite småpirrigt på framtiden och allt som den kan tänkas innebära. Hoppas ni alla får en fortsatt trevlig kväll, själv har jag genomlidit en 7 timmars lång bussresa och ska nu mysa ner mig i soffan med min kära mor. :) Mer bilder och detaljer om dessa sista fina dagar kommer inom kort!
Obehagliga spökhistorier och en hög mysfaktor.
När slumpmässiga möten formar och för dagen vidare
Färggrann natur och en fnissande publik
Denna höstiga fredagskväll begav vi oss förväntansfulla till teatern i stan, där väntade premiären på Norrdans nya föreställnig glesbygdsliv. Riktigt, riktigt bra och väldigt olik många andra som jag fått äran att uppleva. Ett väldigt tänkvärt verk med en hel del lite smått komiska inslag som gjorde att publiken tillät sig att fnissa till ibland.
Middagsunderhållning och intensiva blickar
Impro-jam, som vi har nu varje onsdagskväll, blev en väldigt intensiv och lärorik stund. Den handlade oerhört mycket om ögonkontakt, vilket i början kändes lite underligt men som i slutändan blev riktigt kul. Att sitta och stirra någon i ögonen i 10 minuter är kanske inte något man vanligtvis bara gör, men det var som sagt en väldigt häftig upplevelse. Att sen avsluta kvällen med avslappning, massage och temys gjorde kvällen klockren. Hoppas nu att ni alla får en riktigt god natts sömn och en spektakulär morgondag:)Fokus och fotografbesök
av hans underbara bilder.
http://hultbergphotography.wordpress.com/
Lyxigt familjemys och saknad vän
Bastande avslappning och en skillad frisör
Hoppas allt är superkanonbra med er :)
Svettigt värre och blåmärken på knäna
Vecka 40 har alltså redan rullat in och detta minst sagt med en hisklig fart, därav inte mycket tid till annat, så som bloggen. Det är tufft men samtidigt har denna vecka känts något helt otroligt lärorik, Jarek, vår gästdanslärare i modernt, är helt otrolig och alla kämpar verkligen in i det sista. Vi har även börjat med en lite ny typ av träning denna vecka, kiyonetics, och det är minsann en upplevelse. Man kände direkt efter måndagslektionen att detta var en väldigt speciell typ av träning och det är förmodligen anledningen till att varenda kroppsdel känns lite öm när man lägger sig för kvällen ;) Läraren har även hon en väldigt speciell pedagogik och nu är det bara att komma in i den ordentligt för att få ut så mycket av de lektioner vi har kvar.
Kiyonetics kan i alla fall enkelt beskrivas som balett på golvet, och man arbetar otroligt mycket med magen för att få den aktiverad i alla utföranden, så som utåtvridning exempelvis. Det känns i alla fall som väldigt nyttig träning och förhoppningsvis vänjer sig kroppen snart och blir lite starkare, vilket kommer hjälpa något otroligt i baletten :)
Trots att denna vecka egentligen mest bestått i att dansa, äta och sova, så hann vi med att fylla tisdagskvällen med klassmys. Jag och Maiju hade fixat en blåbärspaj för att fira Fabian och Brittas fina insatser i tävlingen och det blev kanonfint med mycket skratt :) Fick tillslut en go bild på de båda vinnarna, inte allls en lätt uppgift när Fabian anser att det är mycket roligare att se helt makalöst muppig ut ;)
Hoppas ni alla har haft en fin kväll och att ni får en kanonfin morgondag!
