"I den dagliga kontakten sätter vi

utan vidare in varandra i fack.

Det skapar en skenbar ordning i vår värld 

men till priset av ett nyanserat seende." 

 

~Patricia Tudor-Sandahl

 

Tänkte utveckla och förgylla bloggen med något som tar upp en hel del av min lediga tid, böcker. Eftersom jag kommer in i perioder när jag i princip glömmer bort vad jag gjorde igår kan det ju också vara ett enkelt sätt för mig själv att gå tillbaka och kika istället för att börja med böcker jag redan läst. ;) 

 

Börjar med senaste boken jag spänt sträckläste de sista sidorna ur innan jag stängde igen den för gott, "Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt. En ny författare för mig.

 

 Boken utspelar sig i New Tork, 1987 och handlar om den fjortonåriga tjejen June. För henne finns det bara en människa i hela världen som förstår sig på henne och det är hennes morbror Finn. När han, tidigt i boken, tragiskt, går bort i sjukdomen aids blir hon ensam kvar i världen, med föräldrar som jobbar mycket och en syster som bara glider allt längre ifrån henne. Snart tar en mystisk man vid namn Toby kontakt, en man hon kände igen från begravningen, som Finns speciella vän, och en ny vänskap tar sin början.

 

 

Det tog inte många sidor innan jag fastnade för språket författaren använde sig av, det är otroligt vackert och målande. Vardagliga ting beskrivs inte som sådana utan mångt och mycket belyses på ett annorlunda sätt mot vad man är van vid. Boken utspelar sig främst i huvudkaraktärens huvud och innehåller till största delen hennes tankar och uppfattningar av omvärlden. 

 

Huvudkaraktären June är en tänkare, en ensamvarg som älskar att fantisera iväg till en annan tid och ofta drar sig undan till sin favoritplats, skogen, där hon kan vara ifred och låtasas vara vem och vart hon än kan tänkas vilja För stunden. Hennes morbror Finn beskrivs som en helt igenom positiv människa, som lös upp tillvaron för alla runtomkring och alltid såg det bästa i June, vilket hon hade så svårt att göra själv. Greta, Junes syster, är en tjej som berör hela staden med sin fantastiska röst. Hon tycks inte ha några problem med att ständigt befinna sig i strålkastarljuset men drar sig allt längre ifrån June, som hon under barndomen haft en så nära relation till innan. 

 

Boken fokuserar otroligt mycket på just relationer och olika typer av kärlek. Hur det känns att förlora den men också hur fint det är att finna den, liksom hitta tillbaka till den. Man lär sig hur mycket avundsjuka och skam kan förstöra mellan människor och vad riktig vänskap verkligen betyder.

 

Som  sagt innan älskar jag hur författaren använder språket och gör det så lätt för läsaren att tänka sig in i tankar och miljöer och det är något jag tänker försöka ta med mig i mitt eget skrivande. Samtidigt är den en otroligt tung bok som aldrig verkar ljusna och ta en lättare eller bättre vändning, vilket gör det svårt att inte bli melankolisk eller ledsen av att läsa den. Vet man att en bok får ens humör att ta en annan vändning blir det också svårt att hitta lusten till att fortsätta läsa den. Det händer heller inte särskilt mycket utan det känns ofta som att boken står och stampar på samma plats och enda anledningen till att jag ville fortsätta var för att säkerhetsställa att huvudpersonen fick det bättre.

 

En svår, vacker men tung bok. 2/5

Ett piano har landat här hemma medan jag varit borta, helt fantastiskt! Mina fingrar har nötat här idag, helt själva innan Solla kom och hjälpte mig fylla huset med stämsång, så duktig är hon! Och vad jag har saknat det, kvällar som dessa. 

 

 

Ibland vill man bara ha allt som är mysigt på samma gång och jag är stolt över det lilla pyromandraget som jag, utan tvekan, fått från min kära farfar. Kaminen i vardagsrummet är helt klart min favorit! Stället jag kan fastna på.

 

Bara sitt bredvid mig när jag tycker allt går sönder. 

Vi kan bara lämna.

Spelar det ingen roll, vänd bara om.

Precis här, just nu

 

Låt mig bara försvinna.

Skapa en sköld, bara för en stund.

Stå ut med att jag behöver, koppla bort logiken.

Bara då blir det bättre imorgon.

 

Så har det gått mer än en vecka från att jag landade på Arlanda och kunde andas annat än den tunna alpluft man snabbt vänjer sig vid. Tiden går fort, jag är i lite obalans men ändå inte, skyller på för tidig pms och går vidare ;) Endast en timme kvar tills tågbyte mot min kära hemby där jag ska njuta av måstenas försvinnande innan jag börjar jobba igen.

 

En vecka med mycket bio, två filmer som rrekommenderas starkt; Bröllopskaos och Unbroken. Alldeles för mycket utemat, bokläsning på nördnivå. Intressanta diskussioner så som blir med både Emma och Lydia. Jobbnatt med kaos på Tele 2, intervju för sommaren som kommer fortare än man tror. Mormor har varit på besök och världens sötaste lillasyster har blivit fyra år!! Helt galet vad snabbt det går och vi firade med middag, tårta och presenter igår. 

 

Hörde två britter prata i skidbacken en dag och fick med mig ett riktigt bra citat.

 

För jag går längs gator där snön lägger sig vackert, nynnar ikapp med alla ljud som är stad och liv. Träffar Andreas, som har kramar som alla behöver, går på bio och skrattar så högt med alla andra. Skäms bort i en etta på söder med massage. Kramar om och pussar på, tills Tova skrattande springer därifrån. Somnar i trygga armar, läser en bok som MÅSTE sluta bra. Det här är Stockholm för mig idag. 

 

 

Medan snön fortsätter att lägga sig tungt på alla hustak i Stockholms stad, fortsätter jag min lilla nostalgitripp. Nästa stopp är inget mindre än min student. 

 

En otroligt tidig, spänd morgon. Jag kommer så tydligt ihåg att jag helt struntade i att göra iordning håret, ALLS, för att vi ändå skulle ha mössa på oss. Att jag sen fick motta mitt stipendie på scen framför hela skolan i sisådär trollfluffigt hår ett par timmar senare hade jag lyckligtvis ingen aning om. ;)

 

Henkes pappa körde in oss och om jag kommer ihåg det rätt pratade jag konstant hela bilresan för att jag var nervös, liksom jag brukar. ( Rätta mig om jag har fel, Henke! ) Champagnefrukost med hela klassen var första stoppet. 

 

När man glassar runt har man mycket tid att tänka, att sitta och filosofera. Vilket kan vara bra, fantastiskt lärorikt,  men också lite farligt om man ÖVERtänker. Tror alla känner igen sig i olika situationer. För det är svårt att landa i att man har det himla bra. Människor strävar alltid efter att bli bättre, utföra bättre handlingar, göra något stort. 

 

Men det slutar ofta bara med att man stjälper sig själv, lägger en extratyngd på sina axlar som får dem att sjunka ihop. Som får stressen att samlas som en klump i bröstet. 

 

Igår läste jag en så bra krönika i Metro (läs här; http://touch.metro.se/kolumner/vi-stressar-ihjal-oss-i-jakten-pa-perfektion/EVHoas!lzmgRMN9JrlI/ ) och jag vill, genom att dela med mig av det jag tog åt mig i den, hjälpa mig själv och er att minska den press vi människor så lätt sätter på oss själva.

 

Vad stressar vi för?

 

Jag själv stressar lätt upp mig för saker som egentligen är så ofattbart små och när jag tar mig samman och inser det tar pressen på att jag borde skärpa mig över. 

 

Men varför är det så svårt att bara vara här och nu? Bara landa i att jag inte har gjort enda vettig sak idag förutom att komma många kapitel framåt i min bok, njuta av musiken Gustavs rumskamrater bjuder på och hans kramar. Det ÄR ju vettigt, för jag har inte velat göra något annat.

 

Jag vill bara så gärna helt kunna mena det när jag säger att jag njuter av tillvaron. Men jag tror det handlar om att jag behöver släppa taget och DET är mitt nyårslöfte till mig själv.

 

 

 

Ibland längtar man som sagt bara till att det ska bli söndag, fast den här gången hann det bli måndag, och jag svor över ett flygbolag, jag vet inte hur många gånger för att Gustav fick spendera natten på Genéves flygplats istället för hos mig. Men han kom tillslut och vi har haft en fantastisk vecka. Med skridskoåkning, klättring, dagar i skidbacken och miljoner kramar går tiden snabbt :) 

 

Efter en och en halv månad instängd bland bergen hade jag också bestämt mig för att det fick räcka med skibumperlivet och för tillfället sitter jag i Stockholm och bara njuter av att vara här! 

 

 

 

 

 

 

Dagar och nätter snurrar in i varandra och gårdagskvällen bjöd på barhäng med liveband. Ett bra sådant om ni vill kika upp det; Sunset sons heter dem. :)

 

Dåligt väder har spridit sig över både byn och bergstopparna, vilket ledde till en kort dag i backen. Annars har en ganska hurtig dag gått förbi, skidor, en härlig löpartur samt annat fix. Bjöd Helena på middag när hon kom hem trött från jobbet, innan ett skönt gäng hamnade här på spelkväll :) Totalfokus gäller här.

 

 

 

 

 

Smärta är en del av livet, saknad är något alla så småningom måste lära sig leva med. Men det betyder inte att den faller i glömska, den blir bara en del av livet. 

 

Två år sedan idag gick min morfar bort. Två år sedan idag gick en bit av mitt hjärta sönder. 

 

Vi alla saknar dig, älskar dig och hoppas du befinner dig på en plats där du fortfarande kan känna all kärlek vi bär på. Att vi minns alla stunder med dig och inget annat önskar än att du på något vis bara skulle kunna vara med oss igen.

 

Trötta tjejer efter en hel natt full med dans begav sig mot backen idag. Vi har träffat ett härligt svenskt gäng som är här för en vecka och de bjöd till rosépicknick i backen. Så här satt vi mitt i snön, drack rosé, kisade mot solen och hade det allmänt fint.

 

 

Nikolina lös ikapp med solen.

 

 

och en helt okej utsikt måste man ju säga att vi hade.

 

 

Afterski och skönt häng, sen var dagen förbi. Finns några som kanske måste öva lite dansstil bara ;)

 

 

Världens bästa Helena lagade pannkakor och nu ska vi vara sådär alldeles jättetråkiga och stanna inne ikväll och äta godis! ;) Hoppas ni alla har det finfint :D 

En heldag i backen med, fortfarande vackert väder, afterski på La Folie Douce, Nicolas bjuder på sushilunch, barhäng och dans. 

 

Min onsdag i korta drag.

 

 

 

 

Solen fortsätter skina över oss uppe på bergen och efter några timmar i backen kändes det fint att glassa till det där uppe med lunch där det steker som mest.

 

 

 

Kvällen till ära har vi varit ute på lite äventyr och en kille som jobbar på Doudoune med oss frågade om vi ville hänga på till en stormarknad i närheten - såklart säger vi!

 

 

 

Det klurigaste var att få in all mat i bilen, men Aron peppar ändå ;)

 

 

Jobbnatt står på schemat härnäst, men efter en skype dejt med den finaste killen känns det helt okej :) Ibland önskar man bara att det blev söndag ;)

 

När man jobbar nästan 30h i sträck behöver man lite uppvilningstid, tufft har det varit men med en hellugn söndag kändes det fint att bli bjuden på middag. Jag och Helena var bjudna till Elin och hennes roomies, som är på besök den här veckan, på tacomiddag och det var verkligen jättemysigt! Efteråt drog vi till en förfest och överraskades med att många av våra kollegor från Doudoune var där :) Barhäng med massa svenska säsongare och dans resten av natten blev ett fint avslut på veckan för våra besökare också.  

 

Dagen spenderade jag och Sigrid i backen medan de andra sov eller jobbade. Otroligt synd eftersom det var den finaste dagen på säsongen enligt Hampus som vi stötte på. Men vi hade det fint i solsken och kämpade på i isiga backar.:)

 

 

Tänkte visa lite vart jag hänger om kvällarna. I dämpad belysning, hög musik bland mängder med folk, beskriver miljön väldigt bra. Här hittar man alltså mig och Helena, som övar franska på gästerna som kommer dit och försöker se till att de kommer hem med alla saker de kan tänkas komma dit med.

 

Doudoune heter klubben och nedanför ser ni sisådär några hundra galgar som lätt går åt en bra kväll.

 

 

Så kommer det dåligt med folk sitter vi här och tar det lugnt. Pratar med vakterna och..

 

 

ja, korthus kan man bygga.

 

2015! Tiden går så väldans snabbt. Började med att vi i lägenheten, med besök är vi nu 8 personer, gick till en fin restaurang; La Fromagerie. Åt fondue,  drack vin och bara hade det fint.

 

 

Klubben stängde framåt 7-8 tiden och öppnades bara för dem anställda ett par timmar. Mer champagne, massa dans och det var fantastiskt kul att lära känna alla som jobbar runt omkring oss lite mer. När vi väl kom ut från klubben var det ljust och mängder av folk i backen. Vi fortsatte till en bar i närheten och bara satt och snackade nnan vi tillslut gick hem och somnade gott.

 

Sammanfattar Nyår som en överraskning, och det var minsann en ny erfarenhet att spendera den i hetluften, där allting händer fast lite på andra sidan..

 

 

Nu ser jag fram emot ett år med underbara stunder och människor. En mängd nya lärdommar och erfarenheter med nya bekantskaper samt alla människor som redan nu gör mitt liv fantastiskt.