Förväntansfull som sjutton var jag över att påbörja kursen i teckenspråk, kommer bli så fantastiskt roligt. Redan introduktionen gjorde mig otroligt laddad för att lära mig detta komplexa och flerdimensionella språk. Att hitta till det specifika klassrummet bland universitets alla byggnader kändes som ett intagningsprov bara det, men dit kom jag och en stor skara är vi som kommer kämpa på varje tisdag nu i ett halvår. :)

 

Fika med goa Daniela direkt efter Erikshjälpen stod på gårdagens schema. Så himla härligt att träffa henne var det och jag hoppas det inte dröjer länge tills vi gör det igen, nu när vi båda befinner oss här i storstan.

Kämpa på ska jag allt göra, för att slippa lantis-stämpeln, klurigt är det dock när man jämför sig med en riktig stockholmsbrud ;) En bra lärare kan man också se min kära vän som. :)

 

 

Lite sorgligt är det allt att vinka hejdå, efter en så ynkligt kort bonustid som jag och Christoffer fick på centralen igår. Ni vet känslan när man bara vill greppa tag i människan och ta den med sig ett tag till och helt strunta i att tider måste passas. Tur var det dock att jag var en aning snabb, för annars hade jag väl gått och fastnat i utrymmet mellan bussen och centralen ;) Där kan man prata om bastanta dörrar, verkligen. Riktigt kul och mysigt var det i alla fall att bara få prata av sig med denna härliga vän, lite tid är ju mer än inget och snart ses vi förhoppningsvis igen :)

 

Denna vecka har i alla fall fått en fin start, träning och jobbsökande blandades med fototagning till dansinstruktörjobbet. Att hamna mitt bland starka lampor och kameror i min nya, sponsrade dräkt var ju trots allt en upplevese. Nu kan mina kära elever snart gå in och kika hur deras ledare ser ut, bra idé ändå! Att komma hem till ett livat barnkalas var ganska spänannde det med :) Min kära syster har dock gått och blivit en riktig linslus och man har tur om man lyckas få en liten plats i hörnet ;)

Otroligt givande och barnsligt rolig helg har passerat, mycket lärorik och hurtig har den varit. Fredag-söndag bestod alltså av grundutbildning inför mitt kommande arbete som barndansinstruktör och den var minst sagt välbehövlig, för man börjar allt bli en aning nervös nu när starten kryper sig allt närmare. Allt gick smidigt och en mängd nya härliga bekanstskaper rikare har man blivit samtidigt som stressen över kursstarten sakta men säkert börjat lägga sig på en mer rimlig och förhoppninsfull nivå.

 

En mängd koreografier ska sätta sig i ryggmärgen inför de 3 dansklasser som jag kommer att vara ansvarig för och tur som jag har har jag ju en finfin lillasyster som testkanin inför lektionerna med de allra minsta ;)

 

Vad som förklarar att min kropp för tillfället mer känns som en 80:årings har jag delade meningar om. En hel helg med dans kan stå för en del samtidigt som alla lyft på Erikshjälpen självklart kan ha gjort sitt för att ryggen plågas i och med alla resningar. Håller i alla fall tummarna ordentligt för att jag snart ska kunna hålla igång som vanligt snart igen och att "dagens kämpigaste stund" ska innebära något lite mer komplicerat än att behöva luta sig för att sätta in disken i diskmaskinen. 

 

 

Alla har vi sådana dagar som bara går fel, som präglas av otur och klumpighet, detta är något som i alla fall genomsyrade min måndagsmorgon och bidrog till att min dator numera inte fungerar som den ska, det vill säga; alls! Men det viktigaste med sådana dagar är ändå att inte låta en eller flera händelser lägga sig som ett moln över en. Saker och ting tar emot, vissa dagar är tunga, men det gäller att se ljusglimtar lite här och där för att förstå att dåliga dagar också behövs.

 

 

Min dag vände och blev fin på sitt alldeles egna vis, kanske för att jag för länge sedan insett att klumpighet är en last jag fått äran att bära, kanske för att jag oftast väljer att skratta bort det efter en kort tids surande för att jag också har förstått att det inte är värt att haka upp sig på. Vi väljer inte alltid vad som händer, det är okej att ha en dålig dag, vecka om det ter sig så pass, vi måste inse det, låta tårarna falla, tjurigheten gå över och sedan gå vidare, för livet fortsätter ändå och jag tror vi alla vill hänga på, inte släpas efter. 

 

Snön har dragit in över Stockholm, men innan halkan abrupt gjorde springandet utomhus direkt livsfarligt, hann jag i alla fall med att lysa upp tillvaron med mina nya löpardojjor, julens bästa investering - lätt! Louise sista dag innan flytten ägnades åt studentbarhäng och fint umgänge, gymet i Spånga har kikats in, kläder har hängts och sorterats i seconhandbutiken, givande möten inför framtiden har upplevts, bland annat med ett gäng dansanta och goa tjejer. 

 

Andra dagen på Erikshjälpen har rullat förbi, är så nöjd över att jag valde att ta upp den kontakten och det är ett härligt gäng jag får äran att kämpa på med i skyhöda klädberg och lite lagom kaos. Varmt välkommen och omhändertagen har jag blivit och ingen tvekan råder om att jag kommer lära mig otroligt mycket. Sorgliga besked har dock smugit sig in och min kära väns beslut att flytta neråt Småland igen var tungt att höra minsann, så fin är hon. Då flyttlasset går redan på fredag försöker vi finna mycket tid för att umgås, nästa gång kan ju dröja ett tag i värsta fall. Ikväll hade vi alltså en go umgängeskväll och tillsammans med min söta syster fick vi också lära oss lite om den tekniska världen. Jo ibland skrämmer hon mig nästan med sina snabba, flinka fingrar på dataskärmen, men det är väl bara att acceptera och inse att man visst börjar få några år på nacken ;) 

 

Vissa tillfällen, det kan handla om en kväll, en timme eller rentav några få minuter, är bara så bra att allt allt fokus ligger precis på tillfället. Ibland fångas dem på bild, ibland inte, men de finns, de har funnits och de kommer alltid finnas tillsammans med alla nya som bildas. Ett av de nyårslöften jag gett mig själv är att försöka njuta och än mer uppskatta mycket av det som annars bara fladdrar förbi som vardagliga ting. Fina ögonblick kan ju va så olika, och inge så många olika känslor. Livet är bra helt enkelt, det ska jag aldrig tillåta mig själv att glömma bort trots de dåliga dagar som smyger sig fram, för även de har sitt syfte. 

 

Då var man hemma i storstaden igen, har nästan vant mig vid att verkligen se det som hemma nu, även om jag vet att det alltid finns ett hus i Småland där jag känner mig minst lika bekväm och välkommen. Med bara en halvtimmes försening kände vi, jag och min bror, oss ändå väldigt nöjda med resan som gick fort tack vare sömens intrång. Tack vare alldeles för fina kvällar och nätter är dygnet för tillfället i lite obalans, absolut inget värt att klaga på för det är, så som alla säger, värt det, och detta var jag ändå alldeles för förväntansfull för att tänka djupare på när klockan ringde vid 7 i fredags. Min första dag på Erikshjälpen var det och det var så roligt, mycket bättre än vad jag hade väntat mig. Tiden bara flög iväg och efter en snabb packning hemmavid begav jag mig till min kära väns nya/tillfälliga bostad. Nöjd var jag över att ha hittat dit med hjälp av endast en karta och fint hade vi det. Louises kära rumskompis anslöt sig till oss lite senare och en fantastiskt mysig fredagskväll skapades. Denna fina tjej fixade också med härliga smothies till frukost och riktigt bortskämd kände jag mig.. 

 

2014 har tågat in, och jag sitter nu i efterhand och njuter, för jag kan verkligen inte komma på hur det hade kunnat inledas på ett bättre sätt. Nyårsafton började med lite hit och ditflängande, precis så det kan gå om man är kompis med mig och jag är på mitt allra virrigaste humör och glömmer saker, så viktiga saker som julklappar till och med. För även denna högtidsdag blev en extra julafton, och ni ser ju själva hur nöjd Erica ser ut där framför granen, där hon ockuperar alla klappar.