Veckan som varit; 

 

Har drömt som jag vet inte vad och vaknat upp tröttare än någonsin några mornar, tur att vi haft en otroligt chill vecka! Måndagen drog jag mig alldeles för länge i sängen för att få något vettigt gjort egentligen ^^

 

Här var klockan kanske runt 1 och jag hade precis tagit på mig kläder, men sen kom jag på att Christoffer och Lydia skulle komma på middag samma kväll. Så pepp! Och kunde lägga  lite energi på att plugga och handla!

 

Inläggen här består främst av flyktiga ögonblick i min vardag och kanske kan det vara kul att läsa om hur allt känns, ni vet sådär på riktigt?

 

Skolan, känns sådär just nu med ostrukturerade lärare och oplanerade lektioner men jag försöker stå ut tills inriktningsåret är klart och journalistiken börjar ordentligt. Det är ju trots allt skrivandet jag vill lägga mitt fokus på, hur jag bäst kan förmedla budskap jag vill få fram och alla tänkbara tips, knep och regler jag bör följa för att hamna där jag vill. Vart vill jag hamna då?

 

Många tror, lite felaktigt att journalistik-studier som bäst avslutas med ett jobb på Expressen eller Aftonbladet, vilket såklart är ett väldigt bra mål det också, men det många glömmer är hur många olika sätt det går att nå ut på idag. Jag vill inte skriva skvaller eller jaga kungligheter på stan. Jag vill bygga broar över kulturer, skapa förståelse och belysa kunskap som ett sätt att finna acceptans för olikheter och jag vill fortsätta den feministiska kampen för jämlikhet. 

 

Man ska drömma stort har jag hört men många kanske glömmer bort att kämpa på vägen, kanske förlitar sig på tur och livets gälla gång. Men jag tror absolut inte att mitt drömjobb kommer hoppa upp i knät på mig en dag, kanske måste jag till och med börja med att bygga grunden för dess själva existens allra först. 

 

 

Tänkte tipsa om lite böcker som ligger på min topplista över "böcker som jag SKA läsa" :)

 

Först ut är

 

 

Tre bilder som slänger tillbaka tiden en aning..

 

Mornarna i Aneby är alltid så fina, älskar att vakna upp omgiven av saknad familj och alltid känna mig extremt morgonpigg, oavsett hur sent jag går upp, för att de andra alltid går upp ännu senare ;)

 

Dricka massor av te med Solla och försöka lugna ner pappa som ofta ska stressa iväg någonstans!

 

Vad händer i Småland måntro? 

 

Jo, igår blev jag och och mina kusiner upphämtade av världens finaste farmor och åkte iväg mot Jönköping, lite mat senare stod vi inne på Rosenlunds relaxavdelning och njöt i en varm bubbelpool. Helt fabulöst sådär. Massage, massa prat, bad och bastu, gjorde hela vår dag och det var så fint att få vara tillsammans bara vi så länge :)

 

Har den senaste veckan försökt komma in i pluggandet ordentligt igen, börjar gå framåt ändå och jag känner peppen krypa fram sakta men säkert ;) 

 

Har haft en fin vecka, lugn för att jag verkligen har behövt det och just vad jag behöver har fått ligga i fokus. Gustavs kramar har suttit lite extra fint och när detta publiceras sitter jag hemma i Småland och har det kalasgott. Som jag har längtat :) 

 

Hoppas ni alla har det himla bra och tar hand om er!

 

Tänkte ta upp två av mina senaste kära små ting. 

 

Först ut är mitt överfallslarm, så offantligt tragiskt att jag ens känner ett behov av det men nu är det så och jag känner mig säkrare när jag traskar hemåt om kvällarna :)

 

Tänkte köra en liten snabbgenomgång av min fina helg innan det snart är dags för fredag igen!:)

 

En kväll mötte jag upp fina grönan-människor, kramades och drack möjligtvis något glas vin för mycket ;)

 

 

~ Chimamanda Ngozi Adichie

 

I torsdags kom jag hem, så himla peppad! Jag hade testat på Yoga, som jag tänkt göra hur länge som helst, och det var väldigt roligt och precis så som jag trodde, lugnt men givande :) Andades som aldrig förr och tränade på att bara vara där, samtidigt som kroppen fick jobba lite! :)

 

Känner att lite mindfullness smög in, men det kanske är en del av yogan? Har ingen riktig koll känner jag ;) 

 

Om ni har hängt här ett tag vet ni förhoppningsvis vad jag snackar om när jag pratar om mina mindfullness-målarböcker. Gustav fick ett ryck häromdagen och tyckte vårt ru, behövde lite piff. 

 

Häromdagen firade vi att Christoffer började må bättre med en bio! :) Har tjatat om filmen Efterskalv sen den kom för att Ulrik Munther är med och jag har haft en liten crush sen han var med i lilla melodifestivalen ;) 

 

Filmen går dock bara en gång om dagen på den minsta biosalongen jag vart med om, 18 platser?! Hur mysigt? Fanns till och med en liten läshörna som vi skrattade lite åt, för att den var lite för söt för att vara sann!

 

Filmen då? Tyvärr men den var ingen hit, inte för mig i alla fall. Själva historien var orealistisk och filmen baserades mer på känslo-uttryck eller saknaden av dem än konversationer. Men vi fick se en mini-biosalong i alla fall, och jag kan sluta tjata! ;)

Feminismen har börjat bli en väsentligare del av mitt liv och mina tankar kring samhället, med all ny kunskap jag tar åt mig känner jag också ett ansvar. Ansvaret i sig handlar mestadels om att jag som människa aldrig ska behöva ta någon skit och jag börjar märka hur det skrämmer omgivningen att jag börjar säga ifrån. Det kan handla om vänner som tystar ned en konversation där jag vet att jag har all rätt att bli upprörd eller exempelvis ifrågasätter varför jag ”reagerar så himla starkt” på ett solklart antifeministiskt budskap. Vore det inte märkligare om jag inte reagerade alls? Tror ni det är tystnad och rädsla för diskussion som fört människan dit den är idag? Svaret är nej och jag känner att jag varit tyst och rädd alltför länge.

 

Människor fortsätter kränka andra men har i dagsläget börjat linda in det i ironi och så kallade "skämt". Som att skämtet om att kvinnor ska vara i köket är så himla roligt när argument för att det fortfarande bör vara så lyser upp här och där på riktigt. Även om jag vet att människor i min närhet inte anser sig ha mer rätt till världen än jag blir det ändå kränkande att ständigt stöta på onödiga kommentarer och ”skämt” om samhällsordningen så som den faktiskt såg ut och fortfarande ser ut i vissa delar av världen.

 

Jag finner också en stolthet över att jag inte räds för att göra andra obekväma, främstför att jag orkar och vågar stå upp för en jargong som faktiskt inte är accepterad. Jag accepterar inte lägre att någon kallar mig lilla gumman och trycker ned allting jag säger genom att behandla mig som tolv år och jag tolerar inte längre att människor inte tar mig på allvar eller förminskar det jag säger med försök att tysta ner mig.

 

Jag har lika mycket rätt som alla andra människor att samexistera på lika villkor och om någon på något sätt ifrågasätter det eller försöker skoja bort min del i en diskussion, då kommer jag inte bara sitta där, tyst i ett hörn, jag tänker kämpa för min plats som människa. 

 

~Olivia Eklund

I flera dagar nu har jag gått och blivit så himla frustrerad, oavsett hur mycket kläder jag tar på mig, hur många timmar jag är ute och går samt hur många koppar te jag än dricker fryser jag ALLTID. Enda gången jag inte fryser är när jag är ute och går i rask takt, vilket inte funkar att göra hela dagarna när en uppsats ska in ;)

 

Nog om det! Uppsatsen är inne nu och häromdagen fick jag fina Helena som sällskap på en långpromenad i stan, blaskigt och dant men ändå himla fint och vi pratade om livet i allmänhet :) 

 

Tisdagen spenderades i skidbacken och det var lite läskigt men otroligt roligt att åka igen :)

 

Fick ett tips av min kära mor/mellonörd som jag inte kunde motstå att haka på..

 

Vem är med mig? ;)

 

Okej, jag tror inte många är superpepp, men jag tror inte heller många haft samma uppväxt som jag, där melodifestivalen i sig är något av det allra heligast. Det är alltså under lördagkvällar då detta går som man absolut inte ringer och stör någon ur mammas släkt. Att skicka sms om vem man hejar på är dock helt okej! :)

 

Ni vet de där supervarma skorna som jag skröt om häromdagen, visst är dem helt fantastiska MEN..

 

jag har fått skoskav, 

 

på ett väldigt märkligt ställe dessutom.

 

I Söndags kände jag mig lite rastlös, hade absolut ingenting planerat och kände mig allmänt seg. Bestämde mig för att traska ut på en långpromenad, för övrigt bästa sättet att få igång tankarna på och därmed hitta inspiration igen. 

 

 

 

(Utsikten från vårt sovrumsfönster!)

Haft en superchill helg, började lördagen med att glida runt på skridskobanan en sväng.

 

Efter ett tag kom världens sötaste ungar fram och ville att jag skulle lära dem lite trix. Vi åkte runt, hand i hand, ett tag och jag försökte lära dem snurra lite. Så himla mysigt. 

 

Sen tog jag min man i handen och han bjöd på spontandejt. Vi hamnade på Koh Phangan och låtsades vara i Thailand ett tag. Finaste människan här!

 

Det här med att ha lite olika scheman kan göra det svårt att hitta tid till att ses, men i fredags hittade vi en liten lucka och jag fick hänga med Andreas på promenad i iskyla och låånglunch i värmen :)

 

Efter en lååång natt till torsdagen, kunde för allt i världen inte somna, alla tankar snurrade helt galet, mötte jag upp Erica för en mysig pluggdejt. Som vanligt när jag får välja fik hamnar vi på Under Kastanjen, varvade uppsatsskrivning med te och lunch, snack om allt och ingenting och gemensam frustration över trög faktasökning ;)

 

 

Häromdagen hade jag finbesök minsann!

 

Har sedan länge hängt med i vad Clara Henry håller på med, boken om mens står stolt i hyllan och jag tycker att hon och tankarna hon väcker behövs så väldans mycket. 

 

Häromdagen fastnade jag vid hennes youtube-kanal och lyssnade på en pod med Elin Ek aka Grynet och halvdog av nostalgi. Måste ju ha varit det bästa programmet någonsin!

 

 

Titta bara!! SÅ himla cool, borde ju vara en självklar del av allas barndom! 

Igår åkte välrdens bästa Loosan till Nya Zeeland för ett halvår med äventyr, kändes fint att få halva måndagen ihop i alla fall! :) Hon fick se vår nya lägenhet och vi sade hejdå med fin middag på en indisk restaurang. Kan bara tänka mig hur nervös hon vaknade upp innan flyget igår ;) Kommer sakna henne massvis!

 

Annars då? 

 

Hängt med en numera frisk Christoffer, lite mysigare än det snabba hejet som blev när jag kastade in mat till honom. Han låg hemma med magsjuka och jag kände inte direkt för att bli smittad, även om jag självklart inte vill att han ska svälta ihjälp ;)

 

Ni vet när man ligger där i sängen, magen börjar kännas sisådär och man gråter typ när man ser en söt katt på instagram.. PMS kan vara fallet då. 

 

Det lite farliga med att läsa feministisk litteratur i samma veva är dock att man litegrann vi mensa ner soffan hos alla män som på något vis fortsätter att trycka ned halva mänskligheten för att dem inte har en snopp mellan benen. 

 

Lite så tänker jag nu, och önskar  samtidigt att dessa fläckar aldrig skulle gå att få bort.

 

För jag får minsann inte tillbaka all tid jag har ägnat åt att oroa mig för att råka mensa ner mina byxor, gömma menskyddet på väg till toaletten eller kanske försöka att bli tagen på allvar för mensvärk. 

 

Fuck you.

 

Jag är kvinna, jag blöder mellan mina ben en gång i månaden, för att jag ska kunna föra mänskligheten vidare och ingen ska någonsin använda detta som en anledning till att se ned på mig, för jag är fan cool!

 

Lördagskväll. Det var dags. 

 

Efter att ha läst boken (och alla andra av hans böcker, FREDRIK BACKMAN äger stenhårt!!), och sett teatern med Johan Rheborg och blivit helt amazed, var det dags att se filmen på bio!!

 

Och herre min gud, vad jag grät och skrattade, kände tårarna rinna längs kinderna, skrattade alldeles för högt i tystnaden igen och gick därifrån varm i hjärtat. För historien är så fin och jag tycker att alla borde läsa den, se den och läsa den igen. Bästa bästa bästa!!! 

 

Ett tips är att ha med sig någon som kan sitta och klappa lite fint på dig när du hulkar som bara den, hade fina Adina bredvid som skötte detta utmärkt ;) 

Gårdagen. Kanske känner någon igen sig i att fortfarande vara helt slut sen nyår? ;) Om inte, grattis - verkligen! Försökte ändå gaska upp mig en aning efter en lång sovmorgon, gjorde klart min uppsats som ska vara inne nu på måndag och är väldigt nöjd med resultatet måste jag ändå säga :) Lever ganska gott på att ha fått VG på tentan innan jul med ;) UNDERBART, och som jag kämpade för det! 

 

En stackars liten sjukling ringde mig också under dagen, begav mig mot stan för att kasta in lite mat till honom, kändes lite som att kasta mat till djur i bur ;) Ville inte bli smittad ;)

 

Här är förresten en present Christoffer fick för något år sen av mig och Matilda, fina!

 

 

En dag med ett gäng förväntningar, dagen och natten som bara måste bli bra för att påbörja det nya året ;) 

 

Vi började nyårsafton med en sväng till Gustavs farmor..

 

 

Jag befann mig i början av månaden i Val d'isere, traskade denna väg mot jobbet på nattklubben