"Du vet att det var jävligt dålig stil, va?"

Jag sitter på Elsas säng,  den har ljusgröna lakan med vita små prickar  och de  känns sträv a mot mina bara ben på ett sätt som bara nytvättade lakan gör. Emma sitter på andra sidan, hon tittar ner och flätar håret som hon alltid gör när hon är nervös. Hennes glasögon börjar glida ner på näsryggen och jag väntar på att hon ska möta min blick men det slutar bara med att jag stirrar på hennes hårbotten. Jag vill att hon håller med, jag vill att hon säger något för att Elsa ska lyssna. Hon lyssnar inte på bara mig, vi måste vara två  här. 

"Elsa, fattar du hur stelt det kommer bli på måndag om du inte bara ringer henne nu? Hela skolan vet ju om det.", jag hoppas att hon ska sluta låtsas städa och titta hit men hon sliter fortfarande upp kläder från golvet. Jag har gett upp hoppet om att Emma ska hjälpa till och försöker tänka ut hur allt ska bli bra igen, hur jag ska få Elsa att förstå att det  måste bli som vanligt.

"Elsa, hallå", jag ropar, skriker nästan, och ser hur hon pausar i sina ryckiga rörelser. Hon ser arg ut, eller kanske ledsen men hon har i alla fall hört mig. 

"Du vet att vi är två personer här som ska be om ursäkt va!?", Elsa skriker, näsborrarna blir större när hon  andas in sådär snabbt som man gör när man är riktigt arg. "Johanna kan fan dra åt helvete"

"Fast du måste väl ändå förstå att hon blev fett sur  eller?", jag försöker få Elsa att förstå, tänka sig in i situationen om det hade varit omvända roller. Elsa andas in, jag har aldrig tänkt på den där rynkan hon får mellan ögonbrynen, ögonen ser nästan svarta ut på håll, trots att jag vet att de är bruna. Jag vill inte att hon ska bli arg på mig istället. 

"Borde ni inte gå ihop och sura på Hampus istället? Det är ju han som är världens  douche.", säger Emma. Jag vågar andas igen  och skickar ett tack till Emma mentalt. 

"Emma har rätt, killar är skit och  HAN kan fan dra åt helvete.", fortsätter jag. Elsa sätter sig på sängkanten, madrassen sviktar lite åt vänster när jag och Emma kryper fram till henne. Jag  kan känna hur Elsas kropp börjar slappna av när vi kramar om henne båda två. Jag har näsan i hennes hår och det luktar precis som det där schampot jag fick av henne i julklapp, hennes  favorit. Jag känner hur hon tar satsoch drar in extra luft i lungorna , tar flera långa andetag och på en utandning  säger : "Eller så är det JAG som borde dra å t helvete."