Väldigt rimligt
Bild från när jag var brunbränd och pepp. Nu i påsktider saknar jag värmen, familjen och släkten.
Känner mig som ett litet otacksamt barn när jag tänker för mig själv hur orättvist det är att alla jag älskar inte bara kan bo i samma stad. Men så tänker jag nu. Känner mig otillräcklig, som att jag lägger tid på fel saker. Tror att det grundar
sig i en blandning av rastlöshet och trötthet. Jag är trött, precis som de flesta är som bara väntar på våren. Och jag är sugen på ett "lagom" äventyr. Något nytt men tryggt. Väldigt rimligt ;)
Kommentarer
Trackback
