Så det så

Jag har precis läst ut en bok om Saga som är hundvakt. Hunden springer bort men allting går bra till slut. Tova rättar mig på varannan sida, hon vet vad det står och jag är bra på att göra om meningar jag läser för att de ska passa bättre i min mun. Hon vill ha det precis som det står. 

Vi släcker lampan.

- Godnatt Tova, tack för en mysig kväll.

- Fast, jag tycker inte den var så mysig faktiskt.

- Nehe, vad hade vi kunnat göra för att göra den mysig?

- Jag vet inte, vi hade kunnat åka till Gröna Lund eller nått.

- Vi får ta och göra det när de öppnar igen i sommar.

Jag har svårt att hålla mig för skratt. Tova är trött. Hon vänder sig om, tar min hand och drar så att min arm ligger och håller om henne. Frågar om jag inte kan klia henna på ryggen lite. Självklart. Snart hörs tunga andetag. Jag håller om henne en stund, min lilla lilla syster som tycker tiden går fort. Hon sa det till mig vid middagen. Hon rycker i sömnen. Det blir nästan som att hon trycker min hand. 

Jag funderar på hur snabbt hon kommer att tycka att tiden går sen, när hon blir äldre.

(null)



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0