I morse

Vaknar av Gustavs alarm. Han ligger kvar ett tag, jag kramar om honom och ser hur han rör fingarna över skärmen. Jag behöver inte gå upp än så jag fortsätter blunda, försöker få så många delar av min kropp som möjligt att röra vid hans. Han är mycket varmare än jag men snart måste han gå upp för att gå till jobbet. Hade jag kunnat fixa det hade vi legat under täcket, i värmen hela dagen.

Trots att de senaste nätternas för korta sömn färgat mig lite blåare under ögonen kan jag inte somna om. Huvudvärken smyger sig inte på sådär som man läser om, jag vaknar med den som att den alltid varit där. Det har den inte, men kan kännas så ändå.

Jag ska försöka fånga vardagliga händelser med ord och meningar. Eftersom skrivandet är som precis allting annat behövs träning och jag ska ge mig själv tid till det. Ni får följa med på resan :) 

Här var min morgon. Hur var er?

(null)

Blurrig bild, varsegoda!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0