En droppe midnatt
Har haft en så jäkla gripande och fantastisk lässtund!
En droppe midnatt - Jason Timbuktu Diakité
Handligen enligt adlibris:
"I sökandet efter sina rötter gräver Jason "Timbuktu" Diakité i en familjehistoria från slaveriets USA till folkhemmets Sverige. En droppe midnatt är en gripande berättelse om härkomst, identitet, motstånd, rasism och längtan efter tillhörighet."
Stannade upp många gånger för att läsa om formuleringar som jag fastnade för. Det är välidgt bra betyg för en bok tycker jag. Ger er ett fint exempelnär han skriver om sin pappa:
"Om två livstider kanske hans barnbarn föds med blåa ögon och bländvit hud. Hur kommer den droppe midnatt, den genom genereationerna utspädda mängden melanin som finns kvar i vår linje att bäras? Det slår mig nu att jag kanske är den siste i familjen att bry mig om vilken hudfärg jag har, vilka rum jag är välkommen i, vem som hatar eller försöker förnedra mig på grund av hur jag ser ur. Den siste som fått kämpa med, känna och präglas av hur ett liv som icke-vit är."
Vacker men också tung och sorglig! Enda minuset är att den kan vara lite hoppig ibland och att det nämns människor i förbifarten som man har svårt att koppla ihop ordentligt.
Ger boken 4/5. Läs den!
Hittade Tords favoritord också! ;) Fanns många ord som inte används till vardags i boken, vilket jag tycker är väldigt roligt.
Kommentarer
Trackback
