Kärleken vinner alltid

Det blev inget inlägg igår, jag satt på morgonen innan jag drog mig mot skolan och stirrade på tangenterna, utan att ha något att skriva om. Inlägget i söndags var inplanerat sedan flera dagar och allt jag kunde tänka på att skriva om kändes på något sätt för glatt, för tidigt..jag vet inte. 
 
Jag vet att allt måste återgå och bli vardag igen men de senaste dagarna har varit så proppade med saker att jag inte kunnat landa för fem öre. Jag har tyckt att det varit så himla svårt att veta hur jag ska hantera allting, alla känslor, alla tankar. 
 
Redan i lördags bestämde jag mig i alla fall för att jag skulle gå på Kärleksmanifestationen på söndagen. Det var det bästa jag kunde ha gjort. Rädslan som finns där blir mindre om man utsätter sig för den. För visst var det skrämmande med en så stor folkmassa efter fredagen, visst bildades en klump i magen när vi närmade oss Åhlens. MEN vi gjorde det ändå. Vi tog tillbaka Stockholm <3 
 
 
 
 
Tårarna rinner när jag skriver detta. Ni kommer läsa det nu, på tisdagsmorgonen, men när dessa ord trycks in på datorn är det måndag kväll och jag tänker på alla, inte bara i Sverige, som inte finns med oss längre. Bara på grund av hat. Jag tänker på deras familj och vänner som sörjer och för alltid kommer sakna en del av sitt hjärta. 
 
Men jag tänker också på hur vackra vi människor kan vara mot varandra. Jag är rädd, just nu främst för det hat som växer fram. Men jag tänker alltid tro att det vackra är större, att människor som vill väl alltid kommer att vara fler. <3
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0