Med en klump i magen
I 3 veckor tågade vi runt, genom Tysland, Italien, Österrike, Frankrike, Nederländerna och Danmark. Europa har visat oss dom vackraste av platser, fantastiska byggnader och fina människor men också en sida som gjorde mig så väldigt ledsen, den är betydligt mörkare och kallare.
Det är med sorg jag ser rasism och fördomar lysa starkt i selektiva passkontroller.
Det är med sorg jag ser ett stängt Europa, helt utan nåd för utsatta människor.
Det är med oändlig sorg jag ser en liten flicka, med en liten väska på ryggen och ett kramdjur i ett hårt grepp, kastas av tåget med sin familj mitt ute i ingenstans.
Det är med sorg jag ser otrevliga konduktörer och poliser ingripa och neka, skrika och kasta ut sina aggressioner på människor som inte förstår ett ord dom säger.
Europa är inte en plats att vara stolt över längre, vi låter rädslan övermanna alla känslor av medmänsklighet och jag skäms. Jag skäms ända in i märgen.
Dagens Europa får mina ögon att tåras, mitt hjärta att värka och obehaget att växa och bli en stor klump i magen.
Snälla, vi kan inte ha det såhär.
Ville dubbelhjärta detta inlägg. Vore fint om all rasism kunde dö av kärlek
