Att hamna
Häromdagen promenerade vi längs vattnet och stannade upp för att riktigt andas in den idylliska bilden framför oss. På den lilla kullerstensgatan, upp mot gamla stan, stod det ett gäng. En kille satt på huk, klappade älskvärt på två hundar som stod nöjda bredvid. Ovanför hängde vimplar och ljus i all möjliga färger, vi tänkte wow och satte av ditåt.
Där fanns nämligen en helt otrolig loppis. Gustav levde drömlivet som den lilla fotonörd han är, medan jag kikade runt. I varje rum och vrå fanns grejer staplade på varandra i balanserade högar, tidningsurklipp från längesen satt upphängda längs hyllkanter och man hade kunnat stanna i en evighet. Vi hade dock en tid och passa vilket förde oss därifrån.
Jag lämnade Gustav, som fotograferade varenda vrå och fick sitta bredvis Loppan-Dan och kolla gamla diabilder, samtidigt som solen sken längs vattnet till höger om oss och ingav en känsla av harmoni. Fint vare!
Kommentarer
Trackback
