Rädda men glada

Hängde ju på Liseberg med sköna människor förra lördagen och jag måste bara berätta om något fantastiskt läskigt ;) 
 
Vi hade precis mött upp massa härliga grönalundare för middag, efteråt begav vi oss allihopa mot Spökhuset, Hotell Gasten. Jag, som i övrigt inte hade varit vidare nervös under dagen började skaka lite ofrivilligt i kön mot ingången. Är så förbaskat lättskrämd. Gick bakom TIm som blev förste man i ledet och Monia försöker under hela den hemska promenade hålla fast i banden på min väska. Under hela tiden försöker jag hålla mig så liten och gömd som möjligt men sista biten blir det omöjligt, eftersom Tim blir så rädd att han faller på rumpan. Vi löser situationen som vilka som helst, rusar alltså ut sista biten med andan i halsen och paniken i magen ;)
 
Huset är så sjukt bra gjort, alla rum är vackra och unika och människorna, jag gick seriöst runt hela tiden och intalade mig att alla som skrämde oss också var människor ;), kom och gick så himlans smidigt att man alltid blev livrädd. 
 
 
Usch, varje gång jag övertalas att gå med in slutar det alltid med att jag frågar mig varför någon ens gör det här. ;) Blev lite gladare efteråt oc firade med massa mer karuseller. Helix är bäst, och här är en före-längst-bak-på-Helix-selfie!
 
 
Kände mig som en gammal tant när jag bet ifrån när ett par killar valde att spotta från Uppswinget och två bröder börjaade slåss i kön. Vuxenpoäng, check!
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0