Att börja

Med en sömntung kropp tvingar jag mig upp i stående position, bort från den varma sängen. Surar litegrann för att jag inte kan ligga kvar en stung och gosa med DIG, du som ligger där, kramar om mig lite extra ibland, kysser min panna och tar långa, tunga andetag mot min nacke. 
 
Kall är den svaga vind som möter mig utanför dörren, ändock tillräcklig för att få håren på armarna att resa sig i protest över kylans snabba intågande. Dagdrömmer om tjocka koftor och stickade halsdukar på vägen mot stationen och ångrar att jag inte tog den där extra tröjan precis innan jag begav mig utanför dörren. 
 
Tunnelbanan saktar in och dörrarna öppnas någon meter från där jag står, jag ser människor stressa ut och in i vagnen, innan jag själv följer strömmen. Sitter tyst och lyssnar på en av p3:s dokumentärer och lugnas av berättarens sävliga röst mitt bland alla rusande människor. 
 
Sista bussresan flimrar förbi och jag rör mig snabbt uppför trapporna, förbereder mig för att sitta, lyssna, lära.
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0