Är det synd om papporna?

I torsdags, efter en genomrörig uppsatshandledning begav jag mig mot Marie Laveau, mötte upp Adina, Isabel och Christoffer för ett glas och god mat innan en efterlängtad föreställning! :)
 
 
Blev så enormt överraskad över alla olika ändock viktiga samhällsdebatter som togs upp och kom därifrån full av nya intryck. Det är när man ser sådana här föreställningar som ens hopp för mänskligheten börjar växa igen. Riktigt härliga och duktiga killar på scenen och ni bara måste se den!! Skrattade gott åt idiotin som de tagit från verkligheten men gick ändå därifrån med starkare känslor över vad vi måste kämpa för. Så väldans viktigt!
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0