Loss!
När man glassar runt har man mycket tid att tänka, att sitta och filosofera. Vilket kan vara bra, fantastiskt lärorikt, men också lite farligt om man ÖVERtänker. Tror alla känner igen sig i olika situationer. För det är svårt att landa i att man har det himla bra. Människor strävar alltid efter att bli bättre, utföra bättre handlingar, göra något stort.
Men det slutar ofta bara med att man stjälper sig själv, lägger en extratyngd på sina axlar som får dem att sjunka ihop. Som får stressen att samlas som en klump i bröstet.
Igår läste jag en så bra krönika i Metro (läs här; http://touch.metro.se/kolumner/vi-stressar-ihjal-oss-i-jakten-pa-perfektion/EVHoas!lzmgRMN9JrlI/ ) och jag vill, genom att dela med mig av det jag tog åt mig i den, hjälpa mig själv och er att minska den press vi människor så lätt sätter på oss själva.
Vad stressar vi för?
Jag själv stressar lätt upp mig för saker som egentligen är så ofattbart små och när jag tar mig samman och inser det tar pressen på att jag borde skärpa mig över.
Men varför är det så svårt att bara vara här och nu? Bara landa i att jag inte har gjort enda vettig sak idag förutom att komma många kapitel framåt i min bok, njuta av musiken Gustavs rumskamrater bjuder på och hans kramar. Det ÄR ju vettigt, för jag har inte velat göra något annat.
Jag vill bara så gärna helt kunna mena det när jag säger att jag njuter av tillvaron. Men jag tror det handlar om att jag behöver släppa taget och DET är mitt nyårslöfte till mig själv.
Kommentarer
Trackback
