Med rätt fokus blir allt lättare

En dålig start på dagen råkar vi nog alla ut för ibland, förra torsdagen var nog den värsta på hela sommaren för min del men som tur är förstörs ju inte hela dagen bara för det. När man lyckas ta sig till bussen innan man kommer på att man glömt både nycklar och telefon, när man springer tillbaka för att hinna innan alla går hemifrån och man blir utelåst, när man lagt mobilen på ett så udda ställe att den näst intill blir omöjlig att finna, när man springer tillbaka för att hinna med nästa buss och kommer på att man faktiskt hade med sig nycklarna från början, inser att busskortet har gått ut och att springturen orsakat en riktig bananmosattack i väskan... Då vill man egentligen bara strunta i alltihop och rymma till Hawaii, bo på stranden och aldrig stressa mer i hela sitt liv. Men dagen blev faktiskt bra, det gäller egentligen bara att kunna koppla bort och släppa taget om allt som gått snett. För starten bestämmer inte hur resten av dagen skall se ut, den blir som man gör den och jag insåg rätt snabbt att dagen i alla fall bara kunde gå uppåt efter denna vimsiga start och det gjorde den också. :)
 
Sista veckan i September har gått, en stressig månad går in i en lugnare och det är nog nu man på riktigt känner efter och vågar slappna av efter nonstopphålligång. Det har inte bara varit jobb så alltför kämpig har jag inte varit, utan det har varit så otroligt mycket fantastiskt roligt och mysigt också. Man märkte att vi började gå mot slutet av säsongen på Gröna Lund och många av oss samlades senast i onsdags för Lazerdome. Precis såhär kämpiga såg vi ut, jag och Florian. 
 
 
Häromdagen fick jag också stå och kämpa emot alla obehagkänslor när Ghost hade sin spelning och jag stod och vaktade utanför ingången till Ecplise. Bara ta en kik på sångaren så ska du få se ;) Kul med förstående kollegor som står och skrattar lite åt en när man ser mer eller mindre skräckslagen ut då de kommer igång. Säger bara att en låt började med barngråt och att hela sammankomsten kändes mer eller mindre som en sekt och att jag inte skulle bli förvånad om vitsen med det hela var att hjärntvätta eller hypnotisera hela publiken. (Förlåt alla som tycker om bandet, men grejen med masker och hela läskiga faderuttan är inte min grej) 
 
 
Bortskämd har jag också blivit ändå, haft riktigt bra och sköna klasser på jobbet, fikat kreativt med Jesper, vi försöker hjälpa varandra lite i vårt skrivande. Vilket går sådär när man har så mycket annat att prata om, men kreativ fika låter ju  himla givande ändå. ;) Våldgästade fina Gustav och bli bjuden på pannkakor kan man också göra när ett möte blir inställt. Sista kvällen med kollegorna blev himla go den med, kändes lite sorgligt att lämna in alla namnbrickor, personalkort och kläder samt krama om många för sista gången iår, eller kanske någonsin, man vet ju aldrig vilka som kommer dra sig tillbaka. Finast i världen är ni allihopa, och ni ska bara veta hur tacksam jag är för att jag lärt känna er. 
 
För jag kommer sakna allihopa, med alla era små egenheter, liksom jag hoppas att ni kommer sakna mig en aning också, trots att jag är så otroligt hype:ad och muppar till allting. ;) Smygfotande Andreas med de allra bästa kramarna, snällaste Helena som jag kommit så nära under sommaren och som jag snart ska ut på fler äventyr med, fina Christian som nästintill lyckats ge mig ett flertal hjärtattacker med sina skrämmselattacker under sommaren samtidigt som han gör en alldeles varm i hjärtat för att han är så god, Nima med sitt mazarinberoende (hoppas det där löser sig efter vår intervention;)), Simon, den bästa av rådgivare, Emma den knäppaste och goaste, Johanna med sina dansmoves, som kommer in när kvällen börjar bli sen och timmarna långa, Jennifer, alltid öppen för tjejsnack och partypepp, Sebastian med sin våglikande röst i högtalaren; upp, upp och iväg, och så många många fler som det skulle ta hela natten och rabbla upp. För att inte glömma min underbara Gustav som jag hade turen att hitta bland alla tusen människor på hela Gröna Lund. Och nu ska jag sluta innan jag alldeles för sentimental här, men vackra människor är ni, var och en på ert alldeles egna vis.
 
Hoppas ni alla har det bra i höstrusket, kärlek till er alla! 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0