En bild från en balettlektion i höstas, dagar som känns så otroligt långt borta. Kan inte bestämma för om jag ser allmänt fokuserad, ledsen eller bara uppgiven ut. Lämnar tolkningen fri, och är tacksam för att ha denna period bakom mig samtidigt som jag inte ångrar den för en sekund. Dock kan jag inte låta bli att klura lite på vad som försigår i mitt huvud precis när bilden tas, men förmodligen är det inte mer spännande än totalfokus på hållning, utåtvridning och armens vridning. Fotografen till detta och många andra fantastiska bilder var det längesen man träffade på minsann, trevlig prick såklart! vill ni se mer kika in; http://hultbergphotography.wordpress.com/