Ställe som aldrig sover

Hur går det på vår lilla tripp kan man undra? Efter att spanat in piloterna och försäkrat oss om att dem såg pigga jag alerta ut, gick vi ombord och kände pirret i magen sätta igång ordentligt. Den lilla flygturen på inte ens tre timmar gick swooshigt fort och vi peppades på planet av en annan säsongsarbetare.
 
Innan vi riktigt var med stod vi lite halvförvirrade på flygplatsen i Genève. Lyckades hitta allt bagage och fixa bussbiljett till nästa etapp. Som dock inte påbörjades förän 13 timmar senare ;) Men visst kan man roa sig på en flygplats, vi började helt enkelt med att hitta ett ställe att äta på som inte kostade en tredjedel av min lön, vilket var en utmaning i sig med förvånansvärt flummig personal. Förvirra människor med vår franskengelska lyckades vi med ett par gånger också såklart. Att man inte kan säga att man har Aspbergers här för att man då har sparris är också en otroligt viktig lärdom för dagen. Hoppas ni har det finfint! :)
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0