Liten i den stora världen
Snö, jag saknar snö. Trodde aldrig jag skulle känna så, än mindre erkänna det, men hur vackert är det inte när de små vita flingorna börjar samlas och bringa fram julkänslor? På min korta resa till Småland fick jag i alla fall se små drivor lite här och var, att få hela tjocka släkten samlad gjorde ju självklart sitt med. 135 årskalas, alltså 4 samlade födelsedagar, vankades och vi var inte mindre än 40 pers som stod för denna gemenskap, go mat och mysigt var det allt. När man umgås med alla människor som i princip känt en sen ja, alltid, är väldigt speciellt och det är så skönt att få komma dit och bara få känna sig liten ett tag, för ibland behöver man det. Nu menar jag inte sådär bebisliten med massa gullande, utan mer att få känna av hur folket runt omkring bryr sig på ett sätt som gör att du känner dig trygg, både i dig själv och i situationen, det är något som jag sätter stort värde på.
Denna fina hund som ni nu ser här nedanför är också en av de få hundar som jag inte är vidare rädd för, söta Iza som inte heller ser särskilt missnöjd över att få lite kärlek.
Tror inte heller att jag medddelat er om att den plan, jag så hemlighetsfullt skrev om för ganska längesedan, gick i lås! Mig kommer ni alltså se som barndansledare ett par timmar i veckan nästa år, något jag verkligen ser fram emot då jag tror att det kommer bli en fantastiskt lärorik upplevelse. Att få in dansen i min vardag här i Stockholm är nästan ett måste för att jag ska känna mig riktigt som hemma och jag kan bara hoppas och kämpa för att den ska smyga sig in ännu mer framöver.
Ett annat tillfälle där situationen fick mig att känna mig sådär mini, mer bokstavligt talat, var i torsdags. Jag har alltid räknat mig själv som ganska medellång tills.... denna tidtabell dök upp.
Man ser det kanske inte jättetydligt på bilden men tavlan längst upp stod för tiderna som handlade om när just min buss skulle komma och det var betydlgit högre än ni kanske tror. Stod och skrattade lite för mig själv ett tag och undrade hur sjutton dem hade tänkt här då det är kanonsvårt att få en skymt av tiden om man inte, för det första; är supermegahyperlång, typ som min bror, för det andra; alltid har en liten pall i fickan, vilket jag inte direkt tror att många har eller för det tredje; gör som jag, hoppar upp och ner några gåner och tillslut lyckas få en enhetlig bild av tiden. Befann man sig i Bromma denna fina dag kunde man alltså på sin väg se en studsande tjej på trottoaren, jo men lite mer hurtighet borde vi allt föra in i den allför gråa vardagen, haha ;) Jag lyckades i alla fall titta rätt, wiho!
Den här veckan ser i alla fall rätt fin ut om jag får säga så, gick runt med ett litet leende på min lilla upptäcksfärd innan jag begav mig till simhallen idag och det bådar gott. Imorgon får jag träffa fina Matilda som tar en kort sväng förbi storstaden, goa glada Maria och Jesper kommer upp i helgen och tillsammans med Louise kommer detta bli underbart bra, kan inte tänka mig annat. Börjar ju också mitt nya jobb här i början av december som servitris på julgalan, något jag nervöst som attan, men ändå glatt, ser fram emot. Fler planer smids och framtiden ser julig, mysig och oerhört spännande ut! :) Hoppas ni alla får en riktigt fin vecka!
Kommentarer
Argus
"Att gå i stöpet" betyder misslyckas. "Att gå i lås" hade varit bättre... :-)
Svar:
Olivia
Trackback
