Känslor som lever kvar, får en att växa och gå framåt på stadigare ben

Livet byggs upp och består av så många olika ögonblick, vissa försvinner i mängden, andra stannar kvar och värmer en lite extra länge. Det är precis sådana fina, härliga stunder som man hade velat stanna kvar i lite extra, att få stoppa tiden ibland hade inte varit så dumt, minst sagt! Men kanske borde man egentligen fokusera på hur ofattbart underbart det är att ha fått äran att uppleva sådana stunder, som länge bevaras i medvetandet och samtidigt bringar fram det där leendet som behövs när det tar emot. Istället för att rikta in sina tankar på det sorgliga i att något vackert tar slut, kanske vi borde glädjas åt att det överhuvudtaget har fått existera, och berikat en med alla de känslor som dröjt sig kvar.
 
Julen brukar för mig alltid bringa med sig en insikt i hur många underbara människor jag har omkring mig, som bryr sig, som finns där och som förhoppningsvis kommer göra det länge till. Annandag jul kommer jag detta år att se som en liten extra julafton, för att det var så fint att träffa de människor som inte funnits alltför länge i mitt liv även om det verkligen känns så. Att bland annat få inta ett dansgolv med ett par bugglada människor är något som får lyckan att fladdra till inom mig och ett nyårslöfte jag nu gett mig själv är att inte låta det gå alltför länge innan denna lycka smyger sig på igen. För visst måste det finnas ett gäng Stockholmare som känner precis som jag, inte kan jag tänka mig annat. ;)
 
 
Med tanke på absolut ingenting avslutar jag med en varning till er alla, mata inte änder när de går runt i den mest enorma flock som skådats. ( Min rädsla för dem kan dock ha något med överdrivningen att göra) Här ovanför ser ni Matilda kämpa med brödet som bokstavlig talat åts ur händerna på henne medan jag, snabbt som attan redan hade slängt ifrån mig det för att slippa en attack. Den här riktigt gamla skräckfilmen "Fåglar" som min far har snackat om innan fick jag i alla fall en mer konkret känsla av efter denna upplevelse. Läskigt var det men en stor eloge till fina Matilda som behärskade situtionen på bästa möjliga vis.
 
Hoppas ni alla har en fantastisk lördag!


Kommentarer
Dani

Haha usch! Hade aldrig klarat av dom där fåglarna. Paniiik

God fortsättning fina du!

Svar: Ja, lite småpanik hade jag med, dem sprang ju typ efter en när man försökte backa undan!!
Desamma finaste, massa goa kramar på dig!
Olivia

2014-01-02 @ 21:26:52


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0