Allt handlar om att hitta människor som är lite galna på ditt sätt
Kan inte riktigt förstå vad tiden håller på med, den går så förbannat fort hela tiden, till och med de dagarna som annars känns en aning sega. Idag har dock inte varit en sådan, seg, dag, utan har spenderats med den allra bästa, Louise, goaste Loosan! Julmarknaden på gamla stan var ett mål för dagen och precis brevid denna hittade vi ett underbart mysigt litet café, nya favoriten i Stockholm, lätt! Kommer dessvärre inte ihåg hur namnet löd för er som undrar men gosigt var det allt att gå in och omslutas av värmen efter en bra stund ute i vintekylan. Ska dock inte klaga då det faktiskt inte har gått och blivit vidare kallt än egentligen. En bra bit har vi vandrat idag och jag älskar verkligen känslan som kommer till en när gator och torg lyses upp av vackra, energispridande ljus och skyltfönster pryds av små tomtar och konstgjord snö. Cafét befann sig i en källare och bara entrén bådade ju gott för mysfaktorn, chai latte och varm choklad gjorde ju även sitt för den rätta känslan. :)
Fint är det när en byggarbetsplats utgör fokus i bilden med ja, finns ju så mycket annat fint att slänga sitt öga på som tur är ;) Denna fina dag avslutade med god middag och ännu goare sällskap, vilket gör att jag lägger mig för kvällen med ett leende på läpparna och önskar mig vackra drömmar. Avslutar med en sanning som stämmer lite läskigt bra in på hur jag känner för min kära vän, en av dem allra finaste är hon allt.
Hoppas ni alla har det riktigt fint, var ni än råkar befinna er, kärlek i mängder!
Pälsbeklädda på upptäcksfärd
Tisdag var det idag ja, har blivit lite sisådär med kollen när de allra flesta dagar lika gärna hade kunnat vara lördag. En liten virrpanna var alltså vad som väntade Matilda på Centralen, kan inte heller bestämma mig för om det är mestadels komiskt eller sorgligt att denna fina tjej hittar en aning bättre i innerstaden än vad jag gör, som faktiskt bor här. Tiden gick läskigt fort men vi lyckades ändå pricka av de ställen vi hade på vår lista, för här har ni två tjejer som inte är rädda för att frågan om vägen, målet tycks ändå alltid ligga sådär pinsamt nära när vi väl bestämmer oss för det och hur sjutton vi lyckas med detta är för mig ett stort mysterium ;) Vi besökte bland annat en, för mig, okänd affär vid namn; beyond retro. Väldans fin affär som går att finna på drottninggatan, klart värt ett besök för er som diggar vintage. Tyvärr gick vi därifrån utan några fynd, inte ens dessa goa, varma mössor fick följa med, även om de hade värmt oss gott i vinter ;) Tur är det att en av oss lyckas se lite mer cool än muppig ut, haha!
Kvällen kom tillsist och Matildas resa fortsatte uppåt i landet medan jag drog mig hemåt igen, otroligt mysig dag har det varit minsann och att avrunda den på ett trivsamt café i gamla stan blev pricken över i. På min väg hem gick jag, lite hastigt in i närmsta icaaffär och bland allt nödvändigt hamnade även denna, efter mycket om och men. Affärens sista exemplar bara stod där vid kassan och jag kunde verkligen inte låta bli, så nu står den här hemma och väntar på rätt tillfälle, eller kanske rätt sällskap :)
Nybakta knäckebröd à la Solla style hjälper nu till att fylla upp skafferiet efter kvällens "försöka vara lite huslig" ryck, det var alltså Sollas förtjänst att dessa blev en ny favorit, därav namnet och sjukligt goda blev de. Nöjd med dagen kryper jag strax till sängs och hoppas samtidigt ni alla har haft en riktigt mysig tisdag. :)
Liten i den stora världen
Snö, jag saknar snö. Trodde aldrig jag skulle känna så, än mindre erkänna det, men hur vackert är det inte när de små vita flingorna börjar samlas och bringa fram julkänslor? På min korta resa till Småland fick jag i alla fall se små drivor lite här och var, att få hela tjocka släkten samlad gjorde ju självklart sitt med. 135 årskalas, alltså 4 samlade födelsedagar, vankades och vi var inte mindre än 40 pers som stod för denna gemenskap, go mat och mysigt var det allt. När man umgås med alla människor som i princip känt en sen ja, alltid, är väldigt speciellt och det är så skönt att få komma dit och bara få känna sig liten ett tag, för ibland behöver man det. Nu menar jag inte sådär bebisliten med massa gullande, utan mer att få känna av hur folket runt omkring bryr sig på ett sätt som gör att du känner dig trygg, både i dig själv och i situationen, det är något som jag sätter stort värde på.
Denna fina hund som ni nu ser här nedanför är också en av de få hundar som jag inte är vidare rädd för, söta Iza som inte heller ser särskilt missnöjd över att få lite kärlek.
Tror inte heller att jag medddelat er om att den plan, jag så hemlighetsfullt skrev om för ganska längesedan, gick i lås! Mig kommer ni alltså se som barndansledare ett par timmar i veckan nästa år, något jag verkligen ser fram emot då jag tror att det kommer bli en fantastiskt lärorik upplevelse. Att få in dansen i min vardag här i Stockholm är nästan ett måste för att jag ska känna mig riktigt som hemma och jag kan bara hoppas och kämpa för att den ska smyga sig in ännu mer framöver.
Ett annat tillfälle där situationen fick mig att känna mig sådär mini, mer bokstavligt talat, var i torsdags. Jag har alltid räknat mig själv som ganska medellång tills.... denna tidtabell dök upp.
Man ser det kanske inte jättetydligt på bilden men tavlan längst upp stod för tiderna som handlade om när just min buss skulle komma och det var betydlgit högre än ni kanske tror. Stod och skrattade lite för mig själv ett tag och undrade hur sjutton dem hade tänkt här då det är kanonsvårt att få en skymt av tiden om man inte, för det första; är supermegahyperlång, typ som min bror, för det andra; alltid har en liten pall i fickan, vilket jag inte direkt tror att många har eller för det tredje; gör som jag, hoppar upp och ner några gåner och tillslut lyckas få en enhetlig bild av tiden. Befann man sig i Bromma denna fina dag kunde man alltså på sin väg se en studsande tjej på trottoaren, jo men lite mer hurtighet borde vi allt föra in i den allför gråa vardagen, haha ;) Jag lyckades i alla fall titta rätt, wiho!
Den här veckan ser i alla fall rätt fin ut om jag får säga så, gick runt med ett litet leende på min lilla upptäcksfärd innan jag begav mig till simhallen idag och det bådar gott. Imorgon får jag träffa fina Matilda som tar en kort sväng förbi storstaden, goa glada Maria och Jesper kommer upp i helgen och tillsammans med Louise kommer detta bli underbart bra, kan inte tänka mig annat. Börjar ju också mitt nya jobb här i början av december som servitris på julgalan, något jag nervöst som attan, men ändå glatt, ser fram emot. Fler planer smids och framtiden ser julig, mysig och oerhört spännande ut! :) Hoppas ni alla får en riktigt fin vecka!
Skimrande blå utsikt
En blåskimrande Globen, dagen till ära, var en del av den utsikt jag tog del av på min färd mot ett inbokat möte inför mitt första arbetspass. på något märligt vis kom utsikten tillsammans med en go julstämning, börjar tagga för den mysiga tid som julen kommer med redan, haha. Det ska i alla fall bli så otroligt spännande att äntligen få sätta igång med något ordentligt, och förhoppningsvis riktigt trevligt alldeles snart. Fler inbokade möten kommer passera innan veckan är slut och jag drar mig neråt Småland, spännande!
Ligger hemma med en ordentlig förkylning och kul var det att ett telefonsamtal skulle bli det allra första jag utsatte min röst för, stackars Matilda,förstod sådär halvbra vad jag pratade om tills min röst bestämde sig för att komma igång. Ruschen som blev till pendeln kanske inte heller var en av mina allra bästa ideer, men går den bara i halvtimmestrafik blir det en aning segt att vänta. Inne på centralen var det i alla fall full fart och det var riktigt kul att känna den goa stämningen hos alla taggade fotbollssupportrar ett tag. I soffan framför Sverige- Portugal blev också där jag tillslut hamnade och avslutade kvällen. Hoppas nu min bror, som befann sig live i publiken, inte blev alltför besviken på förlusten bara, allt går ju tyvärr inte som man vill alltid.
Hoppas ni alla har haft en fin kväll! :)
Resan till staden som är vacker på så många olika sätt
Ni vet när man planerar något i förväg, inte sådär konkret utan mer som en abstrakt önskebild i huvudet fylld med precis sådana ögonblick som man bara längtar efter att få uppleva? Önskebilden blir dock sällan verklighet i sin helhet men jag tror också att det är något som gör livet speciellt och ofta väldigt vackert. Den här helgen levde upp till så mycket men så många önskade ögonblick förlorades när vi väl befann oss där, i nuet. Vi tar lärdom av att livet inte alltid blir som tänkt och att det finns så mycket som kan förstöra samt försköna tillvaron för oss. Nu hade jag ju dock lovat mig själv att inte förlora mig helt i alla tankar som flyger runt, men ett antal otroligt intensiva intryck och känslor har letat sig in denna helg även om det är alla gulklimpar som jag kommer hålla fast vid.
Fredagen blev en lugn och go kväll, Matilda, världens finaste som mötte mig på stationen, och jag bestämde oss för att lyxa till det med tacos och injudna var såklart Daniela och Christoffer, himla mysigt att få höra vad som hänt sen senast. Otroligt kul var det också att träffa alla glad musikare efter deras premiär, taggade till tusen.
Gott sällskap förgyllde hela lördagen och kvällen avslutades med föreställning, med stort F, hetl fantastiskt. Har letat länge efter dem rätta orden men det är otroligt svårt, båda jag och Matilda var i alla fall helt saliga efteråt. God mat bjöds det på och mätta, samt en aning mållösa traskade vi hemåt i den kalla kvällen. Eftersom jag fastnade helt i föreställningen kom kameran inte fram särskilt ofta, okej, jag lyckades ta ett enstaka kort innan jag bara satt där, totalt fokuserad och fixerad. Tycker dock den ändå för fram hur bra de lyckades förmedla alla karaktärer med hjälp av känslor och kostymer. Denna otroligt duktiga tjej spelade alltså en docka och vill ni läsa mer om föreställningens handling eller bara se fler bilder kika in här; http://st.nu/kultur/1.6492973-skrackmastaren-sjunger-till-maten
Hoppas ni alla har haft en fin helg med nära och kära, samt att veckan får en underbar start!
Ibland bara rullar det på, precis som det ska
En glad tjej sitter bakom dataskärmen här, ohja! För jag har fått mitt första jobb här i den stora staden, jippie!! Nu gäller det bara och vänta och se om även nästa plan går åt det håll jag skulle önska, håll alla tummar ni har. Dagarna går fort förbi och veckan har bjudit på jobbintervjuer, körövning, simning bland annat och den har varit rätt fin ändå, när jag tänker tillbaka, trots att en liten förkylning smyger sig på tillsammans med en otrolig seghet IGEN (skyller på Tovas dagisbaciller, inte alls mitt kassa imunförsvar).
Pratade med Matilda innan och kände verkligen hur otroligt taggad jag är på att dra upp till Norrland igen, träffa alla goa och glada samt bli bortskämd med föreställning OCH finmiddag till, fint ska det vara. Det man får hoppas på nu är dock att jag träffar någon härlig människa på bussen imorgon, så de där 5.5 timmarna går fort som attan ;) Idag har varit en bra dag och jag kan verkligen inte tänka mig att morgondagen på något vis skulle kunna bli sämre på något sätt, därmed säger jag godnatt och önskar er alla en trevlig helg. Gick igenom mina bilder häromdagen och hittade bland annat dessa mysiga på underbara Maiju och Christoffer, otroligt vackert ;)
Värmande omtanke och en bitande envishet
Tror att det är betydligt fler än jag som allt som oftast fryser som attan i allt för många situationer, tror dock att båda mamma och Tord har tröttnat en aning på mitt ständiga huttrande. Hittade en liten överraskning som förgyllde min dag något otroligt då jag kom hem från min allra första arbetsintervju i storstaden, välkommen kära vinter, nu är jag allt redo för dig. Håller tummarna som bara den för att täcket håller vad det lovar för snart finns det inte så mycket mer jag kan pälsa på mig, tänker att vinterjacka och vantar ändå bör hålla sig utanför sovrummet ;)
Julen känns ganska nära och jag älskar't, det är ju så otroligt mysigt. En chokladkalender är ju också ett måste för att lyckas fånga den riktiga känslan, för vad vore julen utan denna nedräkning och månadslånga längtan? När min kära syster kommer in i bilden blir det dock ingen vanlig kalender med tomtar på, nej, det är väl självklart att man ska ha en med fina prinsessor, det förstår väl vem som helst.
Har under ett par dagar också försökt lära denna envisa tjej att ordet teater inte börjar på p, men det är en ytterst klurig uppgift må jag säga, när hon är så envis som hon är. Vad teatern går ut på? Att slänga fram så många leksaker som möjligt på golvet såklart, handligen läggs det ingen vikt på, men det är väl ändå inte så viktigt på en pjater ;)
Glöm nu, för guds skull, inte att kila iväg och inhandla dig din egen lilla nedräknare i form av choklad, barnasinnet för julen tycker jag vi alla borde hålla fast vid så länge vi bara kan :) Ha nu en fantastiskt fin morgondag!
Vi som hinner med när tiden flyger iväg
Herr John Blund strejkar och perfektion har materialiserats
Perfektion, det har jag letat efter när jag kikat efter ett halsbandsur och efter allt letande har nu denna, magnifika skapelse hittat hem till mig. Salig är jag och en given plats runt min hals har den, solklart! Hoppas ni alla redan sover gott som få och att helgen kommer med en stor mängd glädje, en sådan ni kan leva på länge! :) Kompassen som snurrar till det när nyfikenheten tar över
Dagen har för övrigt varit riktigt pysslig med fix här och var, och varför jag väljer att titta in här är bland annat.för att upplysa er om just detta;
Mina biljetter är bokade och nästa vecka säger jag hej till Norrland återigen, denna gång som gäst för att bland annat uppleva denna föreställning. Har ni möjlighet, tveka inte bara kom, för jag tror att detta kommer bli helt fantastiskt bra, något man absolut inte vill missa.Hoppas ni får en härlig vecka, full med fart och fina möten. Själv ska jag återgå till en spännande bok som i nuläget inte riktigt går att släppa taget om. :)
För vi lever livet precis nu, men minns det som varit
Återigen hade jag turen att komma hem, till Stockholm, och möta ett livat hus. Min fina moster och mina kära kusiner var här och det blev bara att tacka för det goa mottagandet. All helgona var det dagen till ära, och vi begav oss till den stora kyrkogård som ligger ett par minuter härifrån. Ett fint ställe att minnas och finna ro på en stund. Pysslats hade det också gjorts innan jag kom och nattens mörker blev en aning ljusare vid vår dörr. Tillsammans med det disiga landskap som mötte mig på vägen till huset blev det en nästan kuslig syn ändå.
Hoppas nu att ni alla som har turen att fortfarande ha höstlov har hunnit med att njuta riktigt ordentligt! :)
