Tillbaka i långbyxornas land
Upplevde en så himla mysig grej häromdagen som ni absolut måste testa om ni får chansen, parasailing. Fallskärm efter båt helt enkelt. Underbar utsikt, fartfylld båttur och ett dopp mitt ute i stora medelhavet gjorde upplevelsen komplett. :) Något sådanthär såg det alltså ut, inte vi på bilden dock OCH vi var så högt upp det bara gick såklart!!
Sista kvällen satt vi länge nere vid havet på en vacker restaurang och såg solen skynda neråt. Otroligt god mat och vin njöt vi av och kvällen avslutades med karaoke, spännande ja ;)
Efterlängtad solfrossa
Förutom en snygg bränna försöker vi också få till lite swag, tror Basse lyckas bäst ändå.
Vi var och såg en inhemsk show häromkvällen och det var riktigt kul att få in lite Turkisk kultur i det annars så turistanpassade område vi spenderar största delen av våra dagar på. Spännande och udda dans minsann, mycket mycket snurrande!!En utomhusbio på piren har också hunnits med, himla vacker kväll/natt med stjärnhimmel ovanför och lugnande vågor alldeles under.
Dagen till ära joinade jag och pappa ett gott gäng i några matcher Volleyboll, lärde mig att jag verkligen inte förstår mig på danska och vill ge lite extra kärlek till våra medspelare som tillslut pratade engelska istället ;) Kände att det var alldeles för länge sen jag gjorde något "typiskt olivia klumpigt" idag också, löste det precis genom att slå igen dörren till mitt och Sabines rum med nyckeln på insidan. Lyckades alltså låsa ute oss, WOOPIDOO, meeen, som tur är löser sig ju allting, no problem folks. ;)Hoppas ni har det så fantastiskt fint allihopa, skickar lite solsken till er!I ett paradis av hetta
Förväntansfulla vid flygplatsen...
vissa lite mer nervösa och redo att ta till lugnande medel..
Strax ombord på planet..
och swoosch...
Det första som hände var att vi rusade ner mot havet, mötte en säkerhetsvakt och helt plötsligt hade jag en liten liten bebissköldpadda i handen som han hade hittat. Jag döpte honom till Walter innan jag släppte ner honom i vågorna, är helt på det klara med att han redan har hittat ett gäng kompisar för livet som han har flyttat ihop med under en sten någonstans. Att han alltid kommer komma ihåg mig och att vi kommer mötas om flera år, och utan tvekan förenas som om detta hände igår.
Hoppas ni har det fint ;)
Kärlek och förväntan
Väskan ligger packad och klar alldeles bredvid och imorgon... då bär det av. ;)
Känslosvallande
Två timmars sömn innan en arbetsintervju var väl kanske inte en av mina bästa ideer, men sömn brukar inte heller vara det jag lägger fokus på direkt, och så får det helt enkelt bara vara ibland. Turligt nog gick det vägen ändå och jag har ett jobb inför hösten som kommer. Vikarie kommer ni alltså se mig som runt omkring hela Stockholm, jag som klurat på om lärare kanske vore något för mig får en liten förhandstitt i alla fall! :) Efter intervjun begav vi oss mot fotografiska och lite besviken blev jag allt på utställningarna när de förra var så väldans bra, men klart värt ett besök i alla fall! God mat och fint sällskap gjorde även min måndagskväll sådär super, även om jag kanske inte var det mest energisprudlande sällskapet när jag somnade på soffan. Men så kan det gå ibland, minsann ;) Denna kväll har också var efterlängtad och jag och Helena har äntligen sett filmen jag väntat så länge på "Förr eller senare exploderar jag". Mållösa är vi båda två, vackraste filmen vi sett, någonsin kom vi också fram till. Värmde näst intill upp mina tårkanaler lite påvägen in mot stan, bara för att min vän är så fantastisk också. 
Nördig salighet
En ledig dag spenderade vi....
här, tadaa! I Norrköping och sommarens nördcentrum för alla Harry Potterfans. Ett av mina mål i sommar och vi steg in i en helt egen värld för en stund, underbart fint.
Först valdes man in i ett elevhem, stolt Gryffindorare här minsann.. och ni ser också att jag har hatten med stort H på huvudet, dog. lite halvt bara.
Vi kikade noga på all rekvisita, lyssnade på alla berättelser.
hängde på perrong 93/4 en stund, sådär lagom casual.
hälsade på världens sötaste Dobby..
övade upp våra quidditch-skills..
Provsatt i Hagrids fåtölj...
och prövade att dra upp lite skrikande mandragoraplantor såklart.
En trollstavsduell avklarades och jag kan dö lycklig nu, punkt. slut ;)
Människor, ÅK HIT och bli 10 år igen!
Stadsorientering i tropisk hetta
Att jobba 12 timmar i sträck kanske låter mastigt och tro mig, ibland känns det lite tungt att se hela dagen passera medan man befinner sig på precis samma ställe. MEN det går, och det är så himla mycket tack vare alla fina kollegor. Att Simon är knäpp och alltid får mig att skratta så mycket, att Sebastian kommer till undsättning när man utsätts för en utskällning bara för att man är mänsklig. När man kan luta sig tillbaka och bara försöka ta till sig Johannas ytterst fina dansrörelser som hon utför när allt börjar känna lite långrandigt. Möts man sedan av en mysig prick som står och väntar på en precis utanför efter stängning mår man också rätt bra ;) Kärlek till människor som bara tänker till lite extra och visar att dem bryr sig, kanske fixar glutenfri frukost, bara en sådan sak är väldans vackert ändå.
Annars då? Nerå, försökt lära mig jonglera, vilket var otroligt spännande, har med karta i högsta hugg kämpat mig fram till maltesholmsbadet. Det gick, trots en liten omväg, för jag har lärt mig att alltid gå tvärtemot vad min hjärna vill föra mig och jag kom fram tillslut :D Tova har kämpat på med Malte, som numera är namnet på min älskade skrivmaskin och jag har varit på en fantastisk liten utflykt, mer om den imorgon :)
Hoppas ni alla har det finfint!
"Tova nu tänkte jag ta kort på dig för att du är så söt"
- Okej, då ska jag le, jättemycket.
Kikhål
"15, 16, 17, 18 NU KOMMER JAG!" hörs från en lägenhetsklunga mittemot. Utropet följs av barnskrik om att det fuskas och barnskratt som laddar för att aldrig hittas, helt enkelt för att gömstället är aldeles för genomtänkt.
Utanför deras fönster och trädgård far en mängd bilar förbi, dom flesta med somrigt nedfällda fönsterrutor. På samma väg finns en korsning, där står en vit skylt uppställd, alldeles nyligen ditsatt igen efter att ha omkullvälts en sen natt, som känns alltför längesen. Det är en skylt som pekar mot de ställe dit, många av dom som går längs den asfalterade gångvägen nedanför mig, förmodligen också är på väg.
Utanför deras fönster och trädgård far en mängd bilar förbi, dom flesta med somrigt nedfällda fönsterrutor. På samma väg finns en korsning, där står en vit skylt uppställd, alldeles nyligen ditsatt igen efter att ha omkullvälts en sen natt, som känns alltför längesen. Det är en skylt som pekar mot de ställe dit, många av dom som går längs den asfalterade gångvägen nedanför mig, förmodligen också är på väg.
Bussen som relativt sakta åker förbi på min vänstra sida, proppfull med passagerare, stirrar tillbaka på mig. De undrar utan tvekan varför jag sitter just här, inte kan dem veta att platsen är en av mina favoriter. Just för att det alltid händer någonting som drar blickarna till sig. Också för att jag trivs som åskådare till alla dom människor som vandrar förbi, vanligen klockan nio. Och jag tror att det är något magiskt med just det klockslaget som jag kanske aldrig kommer att få förstå mig på.
Nedanför ser jag mopeder, sicksacka mellan allt folk, för att snabbt gasa på i varje tänkbar lucka, som för att vinna tid som annars bara förspills. Cyklister snirklar sig också fram, vuxna på väg från jobbet, barn som stannar var hundrade meter för att vänta in sina föräldrar. Det riktigt lyser om dem av irritationen över att dom bakom går så långsamt. Som att till och med barn intalar sig att tid inte bör slösas med.
För jag tycker om att tänka mig in i livet hos den där kvinnan som bara hastigt går förbi med sina vänner. Som ser så arg ut att jag undrar vem som har lockat ur aggressionerna som kanske länge gömt sig så bra. För jag tycker om att undra om mannen, som går förbi med barnvagnen i högsta hugg, samtidigt som han hjärtligt försöker få sin fru att skratta, är lycklig just nu. Eller om det finns en plats han skulle må bättre på i världen. För jag fascineras av att jag aldrig kommer få ett svar på vem mannen, som precis svassade förbi med telefonen i högsta hugg pratade med, eller om, för att se så genuint harmonisk ut.
För jag tycker om att landa i att mina spekulationer aldrig kommer att luskas upp, att dem är och alltlid kommer förbli mina egna tankegångar och en del av min fantasi. Som ett bevis för att jag aldrig någonsin ska låta mig själv tappa just den. Att det inte betyder något att människor ibland ifrågasätter och pekar på tankars meningslöshet. För så länge jag kan drömma och diktera känner jag ändå att jag har koll på något viktigt, vet något som dom inte vet.
I allt som andas
Ibland hittar man en bok som sitter kvar, som gör att man kan sitta och titta rakt ut i ingenting en bra stund för att tankarna kräver att man låter dem reflektera och bergrunda vad man precis har läst. Ord, meningar och stycken som letar sig in under huden och ger en rysningar. Människor, läs denna bok, låt tårarna rulla och ta till er det perspektiv på livet, en viktig lärdom som ligger bakom så mycket av det han skriver om.
Än kan jag dock inte släppa den helt, för jag vet att många av er inte kommer att läsa den. Jag väljer därför att dela med mig av meningar, fraser som fastnat för mig och som jag tycker alla borde få ta del av.
"Jag hoppas att jag blir naiv igen. Att jag kommer att fortsätta tro att livet trots allt är en vacker historia."
"Hög på kärlek, inne i en gemensam hybris skapad av varandras närhet."
"Jag tror på den fria viljan. På vår förmåga att välja själva. På att individens beslut således blir rätt, hur fel det än kan tänkas bli."
"För precis som i drömmen har jag inget att förlora. Det gör mig till den farligaste mannen jag känner."
"Ingen lyssnar längre. Alla vet vad dem vill höra, men ingen lyssnar på riktigt."
~ Kristian Gidlund
Med ett sting av bitterhet..
Torsdagen spenderades med en väldans mysig prick med vänner, bad och minigolf bjöds det på och avslutningsvis härlig middag i varandras sällskap. Fin fredag hade jag också med mina mysiga kusiner, fick min del av Stockholms kulturliv på Vasamuseet och blev bjuden på lunch ute vid djurgården. Välkomnade mamma och dem hem igen på restaurang innan jag begav mig hemåt och mer eller mindre däckade i sängen, härlig förkylning på gång ;) Men jag ska inte klaga, får se denna tid, och den brist på spring i benen som den medför som ett gyllene tillfälle att sova ikapp mig och komma lite längre i den bokhög jag har på gång.Hoppas ni alla har det super, njut av solen, sommarkvällarna och ta hand om varandra.
