Boklansering i hopplöshetens tecken
För precis en vecka sen var jag på boksläpp, eller boklansering som det kanske heter. Förlaget Timbro gav ut boken "Övervakad : Människor, maskiner & Gud" skriven av Susanne Wigorts Yngvessons. Den handlar i korta drag om det samhälle vi lever i idag, om övervakning ur flera perspektiv. Jag har inte hunnit läsa den än, men efter lanseringen fick jag bilden av att den skulle vara lite av en blandning mellan skönlitteratur och facklitteratur.
Jag har aldrig varit på en boklansering tidigare och jag visste därför inte vad jag skulle vänta mig, men jag gick därifrån väldigt illa till mods.
Den ena mannen som skulle kommentera boken började sexualisera moderatorn, en kvinna. Han pratade om att det inte vore så bra om alla visste vad andra tänkte på och tog då upp ett exempel. Den här mannen vänder sig alltså till kvinnan som är där för att leda samtalet och förklarar att om det skulle vara så att han tänker sexistiska tankar om henne, vore det ju inte så bra om hon visste det, det skulle bara bli obekvämt.
Ett klumpigt exempel, som gör moderatorn obekväm, tänker kanske ni?
JA! Men det slutar inte där. Mannen anser istället att han måste förtydliga sig och tar ett tydligare exempel. Han vänder sig alltså till moderatorn igen och säger att det "skulle ju vara jobbigt om du till exempel visste att jag tänkte mycket på dina bröst."
Detta är så problematiskt på så många plan att jag knappt vet var jag ska börja.
För det första gör han henne EXTREMT obekväm när han vänder all uppmärksamhet till hennes bröst, som för övrigt är EXTREMT onödigt, han skulle kunna ha tagit ett annat exempel. För det andra är det OTROLIGT förminskande att peka ut en människa på det sättet, när hon är där på precis samma villkor som honom, jobbmässigt. Det är förminskande, sexistiskt och ett beteende som inte är okej, på någon nivå.
Det värsta är att kvällen inte slutar där. Nästa man som går upp och ska prata om boken börjar bara prata om sig själv istället och om sin farbror. Boken är inte längre i fokus och kvinnan som skrivit den tappade helt sin plats. Och då är det är ändå hennes boklansering.
Kände mig bara tom efteråt. Ibland känner jag bara för att ge upp den feministiska kampen helt, det känns hopplöst och jag undrar om det kommer bli någon förändring alls, om vi gör någon nytta?
Samtidigt vet jag ju att vi måste fortsätta, för alla kvinnor som kommer efter oss. De ska få lika mycket plats, lika mycket lön, lika mycket makt, och det måste vi fortsätta kämpa för.
Kommentarer
Trackback
