Livet byggs upp och består av så många olika ögonblick, vissa försvinner i mängden, andra stannar kvar och värmer en lite extra länge. Det är precis sådana fina, härliga stunder som man hade velat stanna kvar i lite extra, att få stoppa tiden ibland hade inte varit så dumt, minst sagt! Men kanske borde man egentligen fokusera på hur ofattbart underbart det är att ha fått äran att uppleva sådana stunder, som länge bevaras i medvetandet och samtidigt bringar fram det där leendet som behövs när det tar emot. Istället för att rikta in sina tankar på det sorgliga i att något vackert tar slut, kanske vi borde glädjas åt att det överhuvudtaget har fått existera, och berikat en med alla de känslor som dröjt sig kvar.

 

Julen brukar för mig alltid bringa med sig en insikt i hur många underbara människor jag har omkring mig, som bryr sig, som finns där och som förhoppningsvis kommer göra det länge till. Annandag jul kommer jag detta år att se som en liten extra julafton, för att det var så fint att träffa de människor som inte funnits alltför länge i mitt liv även om det verkligen känns så. Att bland annat få inta ett dansgolv med ett par bugglada människor är något som får lyckan att fladdra till inom mig och ett nyårslöfte jag nu gett mig själv är att inte låta det gå alltför länge innan denna lycka smyger sig på igen. För visst måste det finnas ett gäng Stockholmare som känner precis som jag, inte kan jag tänka mig annat. ;)

 

Med tanke på absolut ingenting avslutar jag med en varning till er alla, mata inte änder när de går runt i den mest enorma flock som skådats. ( Min rädsla för dem kan dock ha något med överdrivningen att göra) Här ovanför ser ni Matilda kämpa med brödet som bokstavlig talat åts ur händerna på henne medan jag, snabbt som attan redan hade slängt ifrån mig det för att slippa en attack. Den här riktigt gamla skräckfilmen "Fåglar" som min far har snackat om innan fick jag i alla fall en mer konkret känsla av efter denna upplevelse. Läskigt var det men en stor eloge till fina Matilda som behärskade situtionen på bästa möjliga vis.

 

Julafton, denna efterlängtade dag, har nu snurrat bort sådär väldans fort, så som den varje år brukar göra, men samhörigheten och den mysiga stämningen stannar förhoppningsvis ett bra tag till framöver. Granen står färdigklädd i vardagsrummet, sprider ljus och värme över oss och inatt kommer jag sova gott, nöjd över dagen som varit. Måste, innan jag kryper ner under täcket, också visa upp min brors otroligt personliga inslagningsteknik, det vill säga "att tejp löser allt". Nedanför kan ni se ett av hans alla skapelser, ändå en väldigt fin kretion bland många andra, får jag allt erkänna. , 

Dagarna går fort med nära och kära, fina vänner och världens mysigaste familj. Granen, sóm noga valts ut bland alla de andra i skogen, står och väntar på att bli klädd och siffrorna på kalendern kryper allt närmare den 24:e! Tråkigt är det att vi inte har någon snö, att människor på rullskidor fortfarande far förbi en på stan och att skridskorna står oanvända på hylla. Men inga sura miner här inte, för trots en gnutta saknad julfeeling har jag det väldigt bra, och juligt minsann. Dagens kämpande ledde till något fint och nöjda njuter vi nu av vår skapelse. 

 

Saknade människor är fint att träffa igen, särskilt när vissa av dem gått och gömt sig i nästan ett halvår (okej, kanske kan min flytt norrut ha lite med den saken att göra också) ;)  De sista julklapparna är nu fixade och bland alla gosedjur hittade jag tillslut mitt lilla popcornfår, väldigt internt skämt för er som inte hänger med, fråga nästa gång ni ser mig. Den fluffiga varelsen fick dock inte följa med hem, men jag nöjer mig med tanken på att den kommer bli e gosig julkllapp för någon annan. Otroligt kul och välbehövligt var det med en liten catch-up på vad allas liv har tagit för vändning och jag håller tummarna för att det inte tar riktig lika lång tid innan vi ses igen. 

 

Resan har varit perfekt, helt underbar och att försöka skriva ner allting fantastiskt, härligt, knasigt och förskräckligt bra skulle ta död på en del av magin. Finaste resesällskapet hade jag och tillsammans har vi upplevt en magnifik vecka med otroliga dagar, förtrollande nätter tätt ihop med nya givande och spännande möten, en oförglömlig tid helt enkelt!

 

På väg, i ett tåg som var i god tid, med fri internet användning, här finns det alltså ingenting att klaga på för tillfället. Kollar mail och annat viktigt innan det blir att döda tid med den serie jag fastnade i för ett tag sen, tack vare en kompis. Breaking bad heter den och jag erkänner att jag var lite skeptisk till en början men efter första avsnittet ville jag inget annat än att följa med i resten av historien och nu är jag helt fast.

 

Nu har nervositetspirret börjat lysa med sin närvaro. Den började komma smygandes redan i stan när det växlades pengar och köptes solskyddsfaktor, men slår till ordentligt när jag jag nu blickar ut över de packade väskorna. Kaoset med att få plats ordnade upp sig och jag har kanske först nu förstått att jag alldeles snart ska flyga iväg till värmen, på riktigt. Det har känts lite långt borta innan, måste jag säga, även om planeringen har varit i full gång. 

 

Julklappar har också hunnit fixas iordning, några av dem i alla fall, och att slå inte dem är nog bland det allra mysigaste med julen. Förra året uppkom också en ny tradition med några av mina kära vänner som leder till att jag under resans gång får klura ut lite julklappsrim, en gammal vana som jag verkligen tycker att vi borde ta upp igen. Det är svårt, javisst, men gör själva givandet så mycket mer personligt. Skulle det nu, där ute, finnas någon som är något utav en expert inom området, att rimma, är ni mer än välkomma att höra av er med tips!

 

Mina första arbetspass för tele2-arena är nu alltså över, är fortfarande lite förbluffad över att saker och ting ordnade upp sig så bra som de ändå gjorde. Det var allt lite kaos, men vad annat kan man väl vänta sig på ett event, där man hjälper till och servera 5000 matlglad gäster. Så många var det i alla fall som valde att ta för sig av den buffé vi dukade fram på fredagskvällen. Har träffat otroligt många goa och glad medarbetare samt gäster, även om en hel del stress har letat sig in bland alla människor. Känslan jag fick, när jag för första gången klev in vid borden var så mäktig, helt sjukt vad människor det var som vi skulle hålla ordning på, tur att alla kämpade på så gott som dem gjorde minnsan! Att duka iordning och fixa allt innan starten var även det en upplevelse fylld med dånande musik, det vill säga rep inför kvällens show, vilket gjorde en betydligt mer pepp inför kvällen. Nöjd och glad är jag i alla fall efter denna upplevelse och ser förväntansfullt fram emot nästa event. 

 

Har denna vecka också lyckats slå virrighetsrekord och det är inte något att skryta om direkt, men med samma tur som jag brukar ha ordnar det upp sig utan vidare krångligheter. Detta sms tog jag emot i fredagsmorse; 

Det allra märkligaste var ju dock att jag trodde de hade skickat helt, totalt, jättefel, för jag hade då inte tappat bort mitt kort. I alla fall rusade jag upp och tittade i min plånbok, där kortet saknades, såklart. Vilken otrolig tur man kan ha tänkte jag direkt och pustade ut, innan jag egentligen hade hunnit få någonting att vara nervös för. Hjälpsamma och ärliga människor finns det gott om och jag hade turen att en av dessa lyckades hitta både mig och mitt kort, tacksamhet är lite av en underdrift av vad jag känner inför det. 

 

Denna fina lördag lyckades jag få in lite julkänsla i kroppen, pepparkaksbak var det dags för och som tur var hade jag ju min kära syster till hjälp (ett tag i alla fall, tills det blev mycket roligare att bara äta det goda  istället för att kämpa fram dem). Riktigt goda blev dem och lukten som sprider sig när de gräddas är ju bara underbar!

 

Imorgon är sista dagen här hemma och det finns en hel del som behöver fixas tills tåget, den första etappen på resan, rullar iväg. Pengar ska växlas, lite julklappar ska köpas och en fin fika med härligaste Louise samt packning i mängder är väl det allra viktigaste inför morgondagen. Småland kommer bli nästa anhalt efter allt solande och det gäller att jag får med mig allt då jag inte återkommer till storstaden förän efter nyår.

 

Att börja dagen med nålstick är kanske inte det allra roligaste, men ett par blodprov senare känns det faktiskt riktigt fint att ha det gjort för att sedan kunna fortsätta med allt dagen har att erbjuda. Hade bland annat ett möte inbokat, ett riktigt trevligt ett som slutade med en fin överenskomelse. Då de jobb jag har inte kommer att ta allt för många timmar per vecka, fortsätter mitt sökande efter något mer. Ett tag har jag klurat på vad man kan ta sig för tills dess att jobben tar upp de timmar jag önskar, och från och med nästa år kommer jag att alltså att volontärarbeta på Erikshjälpen. Hoppa in så mycket jag kan, vill och behövs samtidigt som mitt sökande efter ett mer stabilt arbete fortsätter. Detta var alltså vad mitt möte gick ut på och jag fick bland annat träffa 2 goa, glada människor, visas runt i alla lokaler samt höra en lite förkortad version av historien bakom denna stora organisation. 

 

Det är en väldigt fin idé som öppnade upp tankeverksamheten som slutligtvis ledde till att det ser ut som det gör idag och här kan ni hitta den, läs den gärna; http://www.erikshjalpen.se/omerikshjalpen/historia/ 

Det är i sådana här lägen man inser att vi med nytänkande idéer, stöttepelare och samarbete kan åstadkomma så otroligt mycket. 

 

Riktigt mysiga dagar har det bjudits på, finfina Maria och Jesper kom hit till storstaden och tacksam som få blev jag för gott sällskap. Saknade har dem absolut varit och rummet kändes allt lite tomt efter deras avfärd men de lämnar efter sig härliga minnen. 

 

Hm.. man kan ju undra varför en bikini landade i brevlådan en frostig morgon i slutet av november. Nej, jag ha rinte gått och blivit ännu mer snurrig, den ska faktiskt användas alldeles snart. För snart, mycket snart ligger vi här, på varsin solstol med vinter och kyla alldeles för många mil bort för att orka tänkas på. Längtar, det gör jag minst sagt! Men det är bara några mellandagar, ett par slitsamma jobbarpass, tåg och flygresa kvar innan vi sitter och njuter, det är precis vad jag ska göra, njuta, varje sekund och minut, av allt vi tar oss för. Känslan går inte att beskriva mer än såhär; fy fan va gött de ska bli!!