Ojura

 
Som jag skrev om i söndags fyndade jag denna på bokrean. Sex kronor kostade den, en liten novell av Stina Stoor. När jag började läsa blev jag först lite stött över ärligheten i hennes text. Det är vardagligt på ett ganska rått sätt. Inte skräckfilmsrått men otroligt öppet och ärligt. Den handlar om lillasyster Sandra, hennes relation med sin pappa som sitter på utedasset med öppen dörr, om en arg storasyster som inte tycker att någon förstår. Låter vanligt, men jag tycker Stina Stoor skriver med en ovanlig vinkel som gör att den stannar kvar längre.
 
Absolut läsvärd tycker jag, tänker att jag ska ge den vidare till någon av mina boknördiga vänner. 
 
Här kommer en liten del av texten: 
 
När Farsan dricker kaffe och läser annonserna om bilar och jakthundsvalpar i tidningen sitter Sandra bredvid och doppar sockerbitar från kopparasken i hans kaffekopp. Ibland lutar hon örat motblå tutt-tanten på hans överarm. En sån där skulle man allt ha haft, säger Farsan och pekar på nåt bra där i tidningen. Jo du stinta, hä vore nanteng häl och Sandra mm-ar med sockerbitar som smulor i hela munnen. Mm. Ibland säger hon nästan ja. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0