I soffan
Jag och pappa ligger i varsitt hörn av soffan. HV spelar SM-final och på Tv:n, alla på läktaren viftar med guldiga lappar och sjunger med. Jag förvånas över hur hjärnan följer med i hejarramsorna. De har suttit där i väldigt många år nu. Jag ser hur pappas tår vickar till i takt med musiken i reklamen som går på.
Hjärnan försvinner ett tag, jag somnar.
Vaknar upp och kikar över i andra hörnet. Ser att pappa också har somnat,
Tänker att det är just det här jag saknar, att få slappna av i hela kroppen och hänga med pappa, för att jag saknar honom.
Och det är så fint att få göra, sakna någon som alltid finns där, veta att han alltid kommer betyda mycket, alltid kommer saknas lite när man inte bor i samma stad. Men att det alltid går att ringa.
Kommentarer
Trackback
