Ibland när jag skriver kan jag känna hur fingrarna nästan flyger över tangenterna, så proppfulla av ord att jag aldrig kan skriva tillräckligt snabbt. Men ibland står tiden still, en ensam stapel väntar på en enda bokstav som inte kommer så lätt som den brukar. Varför? Egentligen har jag alltid ämnen på lager som jag vill skriva om, men ibland finns orden inte där för vad jag egentligen vill ta upp eller så handlar det om något som gör mig arg eller ledsen vilket gör det svårt att hitta rätt. Ger jag mig själv ett ögonblick, kanske jag lyckas fånga upp känslor istället och låter er få tolka orden precis som ni vill.

Jag är så trött,

Hinner inte med, tiden bara försvinner.

Jag är så trött

Varm panna, tårar som rinner.

Jag är så trött

Så ledsen, arg, var är vår mänsklighet?

Jag är så trött

Ibland vill jag sluta leva i hemlighet.