Ett tag har jag nu levt i en period med ökad prestationsångest när det kommer till specifika saker, ett exempel på detta är att sjunga. Något som jag gjorde så ofta innan, för mig själv, för några få andra och till och med på scen inför ett hundratal. Det har släppt långsamt och för ett tag sen började det kännas kul att sjunga med när Gustav spelade och jag försöker dra ner pressen på mig själv, inte bara när det gäller sången utan andra saker också!

 

I onsdagskväll hängde jag med Mattias, några av hans klasskamrater och Adina på karaoke. Gick dit för att njuta av sällskap och härlig stämning. Men jag fick ett ryck och ville utmana mig själv, skita i hur nervositeten förstör rösten och bara känna mig nöjd och bäst för att jag vågade stå där jag stod - på scen framför en fullsatt bar med ett liveband bakom mig!

 

Och jag kände hur en del av ångesten bara försvann och resten av kvällen levde jag på ett härligt lyckorus över styrkan som börjar komma tillbaka!