Värmen pumpas in och stannar i lokalen på jobbet. 40 barn med föräldrar väntar spänt på att teatern ska börja. När jag går därifrån är det för sista gången innan sommaren och det känns sorgligt att säga hejdå till människor man kanske inte träffar igen. Men förhoppningsvis träffar jag några av dem igen i höst. 

 

Svetten från städningen börjar lägga sig och jag går ut i ett sommarstockholm som andas igen. Det blommar överallt och människor känns glada igen, på riktigt. Korsar soliga gator vid mariatorget. Glider in i secondhand-affären på hörnet. Hittar korta löpartights som jag förmodligen aldrig hade unnat mig om de inte kostade 70 spänn. När jag ska betala kommer det in en ung tjej, jag gissar på 14, men vet att jag är dålig på att gissa ålder. Hon har en cool stil, tänker på mig själv som 14. Vad hade man på sig?

 

Möter människor som svettas, människor som skrattar, människor som stressar, människan i mitt liv. Vi köper thaimat och försvinner upp i Ivar Los park. Hade jag varit liten hade jag sagt till alla att man ser allting därifrån, hela jorden. Men på riktigt ser man båtar på väg till Djurgården, stadshuset och riddarholmen följt av massa hustak. Tågen kör förbi på bron och mannen bredvid oss sitter och berättar historian om alla hus han känner till. Vi tjyvlyssnar och du pussar mig på kinden så många gånger du bara kan, det gör du alltid - och det är det finaste jag vet.