Klara Kyrka
Vi fick en skrivuppgift första veckan där vi skulle gå till en plats som nämns i Doktor Glas, hänga där en stund och sedan skriva en miljöbeskrivning. Jag skrev om Klara Kyrka och såhär blev det:
Svart, höga grindar vaktar kyrkans område. Den är öppen nu och bjuder in till en fridfull plats, en stor kontrast till stadens stress precis utanför. En stentrappa leder upp till grusgången som går runt kyrkans område.
_________________________________________________________________________________________
Kyrkans torn är så höga att man nästan får svindel av att titta upp på de gröna koppartaken. Guldiga knoppar, i olika storlekar, sitter längst ut på tornen. Grusgången leder fram till entrén och den bruna, massiva porten står öppen. Den omges av två stora granar, förmodligen kvar där efter jul.
Det har börjat mörkna, men än är det inte tillräckligt mörkt för att för att lamporna ska börja lysa på kyrkogården. Lyktorna ser gamla ut och är utspridda över hela området utan att följa något mönster. Knotiga träd står också lite varstans, liksom de få, ändock massiva gravstenar som finns.
På kyrkans vänstra sida är ett stort träkors nerstucket i snön, som annars ligger tjock mellan gravstenar och träd. Det luktar bränt, som att någon lägger ny asfalt i närheten och tystnaden bryts ibland av dunkanden och rop från vägarbetare.
Området är tomt, så när som på mig och en äldra man som står vid entrén till kyrkan och dricker ur en ölburk. Några personer skyndar in genom porten, men annars känns platsen bara som en plats människor råkar gå förbi ibland.
________________________________________________________________________________________
Under lektionen fick vi sen två uppdrag:
1) att skriva om platsen ur en mans perspektiv som precis förlorat sin son i kriget. Detta utan att nämna sonen eller mannen.
2) att skriva om platsen ur en förälskad kvinnas perspektiv, utan att nämna henne eller förälskelsen.
Såhär skrev jag:
1) Ljudet av kyrkklockor tar över hela området. Det får obehaget att växa i kroppen. Världen är grå idag, molntäcket har inget slut och snön ligger djup mellan knotiga träd och gravstenar. Skuggorna tycks bara bli längre med tiden som går, nu utan mening.
En man står vid ingången till kyrkan och halsar öl direkt ur en burken. Han skriker något till en kvinna som går förbi. Kanske är han också olycklig. Kyrkans massiva, bruna port är öppen men vem vill gå in när kyrkan bara förknippas med död? Snön knastrar under skorna och ett träkors sitter fast i snöns.
Denna plats är bara en paus för levande men de saknade fastnar här.
2) Molnen tycks aldrig lätta idag, de gör hela världen grå, men ändå skimrar den. Hur kan det vara så? Klara Kyrka står praktfullt mitt i staden och bildar en lugn och fridfull bubbla där man kan le hur mycket man vill. Ler man mot människor i stan får man bara konstiga blickar tillbaka.
Kyrkklockarna sjunger ut och det vibrerar i hela området, sjunger nästan. Kyrkogården är täckt av snö och de svarta, gamla träden bildar en vacker kontrast med sitt mörker. Det står en man och super precis vid ingången, tänk att sakna lyckan, som får allt att skimra.
Tiden står stilla, tänk att en kyrkogård kan vara en plats där man kan låta sig fastna i något vackert.
_______________________________________________________________________________________
Om ni gör er egen variant, skicka gärna :) Vore jättekul att läsa!
Kommentarer
Trackback
