En kulturell start
Snart har det gått sex veckor på 2018 och jag kan nog redan säga att detta år kommer slå förra när det kommer till den kulturella delen. Jag har nämligen gått på teater, inte en, eller två eller tre gånger utan fyra ;) Tänkte berätta lite om dem.
Jag och Elodie, som är min stadiga teaterkompis började teateråret stort med Kulturhuset Stadsteaterns uppsättning "Mina drömmars stad". Det är en dramatisering av Per Anders Fogelströms stadsserie där man får följa en släkt i Stockholm från 1850 till 1960 (typ). Jag läste ut alla fem böcker i höstas och hade stora förväntningar på den här. Gick också en Fogelström-vandring i höstas, så jag var verkligen inne i det där ett tag.
Till att börja med var det en väldigt modern tappning och först blev jag lite kränkt, som man blir när man verkligen fäst sig vid karaktärerna och dessa inte görs exakt som man vill ;) Men jag tyckte de gjorde det bra, när jag väl kunde fokusera på att det var DERAS tolkning och att böckerna alltid är en annan (bättre) grej. Jag tyckte de lyckades hitta bra skådespelare för rollerna men jag störde mig lite på att de hoppade i tiden. Det blev lite rörigt, säkert ännu mer om man inte läst böckerna. Elodie hade inte gjort det och tolkade saker på helt andra sätt än jag exempelvis :) Kul att se dock!
Någon vecka efter Mina drömmars stad begav jag mig till Kulturhuset igen. Den här gången skulle vi se Frontens Gryningsfärg. Den handlar om krig ur ett kvinnoperspektiv. Ärligt talat är detta den enda teatern där jag gått efter mindre än halva. Inte för att den var dålig utan för att jag inte orkade med allt prat om våld, blod, tortyr och våldtäckt just då. Det kändes såklart tråkigt, för att det är viktigt, men just då fungerade det inte att se den för mig, jag klarade inte det. Men tipsar om den om man tycker om när det känns äkta. Skådespelarna var jätteduktiga också, i det jag såg!
Näst sista teatern ut är, också från Kulturhuset Stadsteatern, nämligen 8 kvinnor. Den handlar om 8 kvinnor i ett hus (alla är släkt, förutom de två hushållerskorna som arbetar där). En snöstormig dag hittas mannen i huset mördad. Kvinnorna stängs in i stormen, telefonledningen är avlippt och ingen litar på någon tillslut. Lättsmält teater, väldigt rolig. Det är en fransk teater från början, uppfattade jag det som, och de sade ibland repliker på franska och Elodie var den enda som skrattade ;) Kul det med. Behövde en sådan här, lätt teater efter att jag gått på många tunga på senaste tiden. Rekommenderar!!
I början av året hängde jag också med mamma och Tova på en uppsättning av Emil i Lönneberg på Intiman. Tova tyckte om det och det var ju ändå det viktigaste, men jag blev tyvärr inte jätteimponerad. Svårt med Stockholmare som ska låtsas vara smålänningar också, blir en ganska komisk kombo ofta ;)
Kommentarer
Trackback
