Idag har jag levt 23 år på jorden. För 23 år sedan, när mina föräldrar var 23 fick de mig, sjukt va?

 

Senaste året har varit så jäkla bra, jag känner mig lyckligare, starkare och lugnare. Jag hoppas min utveckling fortsätter på samma sätt. 

 

Just nu känner jag att livet leker och jag ser spänt på framtiden för att det kan hända lite vad som helst. 

 

Mitt hår är dubbelt så tjockt som för några år sedan. Jag orkar springa en mil. Efter snart 3 år tittar jag fortfarande på mannen i mitt liv och känner WOW, det är vi. Jag ringer fortfarande Christoffer på sköra dagar, gråter i telefon tills vi skrattar igen. Jag blir fortfarande frustrerad på att mina föräldrar inte fattar allt men gode gud vad jag älskar dem. Jag är oerhört tacksam för alla människor i min närhet som visar kärlek varje dag och jag skuttar oftare genom dagar, kvällar och nätter.

 

Tack livet för att du aldrig kommer sluta lära mig. Tack alla som tar sig an det med mig <3