Lite spänning i vardagen

Igår hände något alldeles förfärligt hörni. Jag tror alla kan relatera till känslan av när en mobiltelefon slår i backen. Ångesten. Förhoppningningen. Man hoppas med hela sin kropp att den klarar sig men förbereder sig på det värsta.
 
Bilden nedan är alltså anledningen till att jag stod mitt på Coop på centralen och skrek NEEEJ! Jag var mitt i ett samtal med Christoffer som förmodligen undrade vad sjutton som hände när jag försvann mitt i en mening.
 
Efter lite panik och glassplitter på tummen senare rusade jag till Claes Olsson och köpte skyddplats som jag hoppades skulle rädda mobilen lite. Irritationen flödade i hela min kropp och jag blev så jäkla sur på mig själv.
 
Tog tag i mina tankar efter en stund och försökte tänka så som pappa alltid säger när något går sönder: "Det är bara materiella ägodelar, vi mår ju bra i alla fall". Sant!
 
Hatar lite att vara en del av ett samhälle där en trasig mobil = PANIK ;) Men det är ju verkligen så det är! 
 
 
Kul grej är att Christoffer tyckte själva sprickorna såg ut att bilda mönstret av en blomma. Kan se vad han menar när jag anstränger mig, ser ni? ;)
 
Oh well! Hoppas på en fin vecka nu och håller tummarna för att ni allihopa får det himla bra ni också <3


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0