För några år sedan träffade jag en gammal skolfröken jag hade i mellanstadiet i Aneby, hon berättade för mig att det var så roligt att träffa på just mig igen eftersom jag var mig så lik. Hm.. tänkte jag, inte jätteförtjust i att lika gärna ha kunnat vara 12. Tänkte på min brors alltid återkommande diss om att jag ser ut som 12, på min kollega som trodde jag var 17. Själv känner jag nog att jag ser ut som 22, precis som jag är alltså. Men kanske kan det vara så att jag ändå är mig väldigt lik ändå, hårfärgen har jag alltid varit nöjd med och därför aldrig ändrat, smink är så nära icke-existerande i mitt liv som det kan vara.

 

Kikade bakåt i tiden 6 år...

 

2010, här hade jag precis vunnit hela mitt högstadies pris i "Sämst humor"

 

 

2011, under midsommar hos en vän, tänker mig att jag försöker se ut som en fisk!