Det här med att bry sig om vad andra människor tycker har vi nog alla funderat på beydelsen av? Kanske väljer vi att tona ned delar av oss själva för att passa in bättre eller bara haka på trender för att slippa sticka ut.. 

 

För något år sedan kom jag dock på en tanke som gjorde att jag kunde släppa den pressen mer och mer. 

 

Jag använder mig av en tanke som kanske ofta skrämmer andra, att vi är så himla himla små i allt det stora. En tanke som jag vänder till att "då spelar det ju ingen som helst roll vad jag gör": ALLTSÅ kan jag göra vad som helst bara det gör mig lycklig för allting betyder inte så himla mycket. Och tolka mig inte fel nu, jag känner mig inte deppig eller har gett upp kämpandet för det jag vill och tror på, snarare ger det mig en extra-push att vara modig, lycka ska värderas allra högst!

 

Hur tänker ni?