Pinsamhetens stund
Som snart blivande 22 åringen känner jag att jag kommit över det allra mesta som har med pinsamhet och göra och det krävs ganska mycket för att jag ska halvdö av skam för att något händer. MEN detta fick jag allt känna på i tisdags.
Gick omkring i Moderna Museéts butik för att döda lite tid innan föreläsningen skulle börja. Hade jackan lite nonchalant under armen och kikade på böcker bland annat. Vandrade alltså runt i min egen värld ett tag. Men så går jag förbi en hylla med krukor, hör en ljudlig krasch och ser precis varenda en av alla människor runt omkring stirra på mig.
Min kropp stelnar till och jag tänker skräckslaget för mig själv; DET DÄR VAR INTE JAG, DET VAR INTE JAG, NEJ, NEJ, NEJ, NEJ.
Men det var jag och en som jobbade där kom fram och jag hjälpte till att plocka upp bitar från den trasiga vasen, tills hon lite diskret väste att det gick bra och att jag kunde gå. Hon var arg, ja, och jag bad om ursäkt minst 40 gånger. Försökte göra en respektabel utgång ut butiken medans jag noga såg till att inte riva ned något mer.
Gick därifrån med så dåligt samvete och jag hoppas det dröjer väldigt länge tills något händer igen. Vet inte om jag fortfarande kan räkna klumpig som en del av min charm efter det här. ;)
Kommentarer
Trackback
