Skolans fönster

Mitt i ett levande surr, där nytta blandas med nöje och gemenskap med kunskap. Bordet framför mig ockuperas av böcker i urblekta färger, bläddrade i av så många olika fingrar att de börjar gulna i kanterna. Bakom en randig avskärmningsvägg, i gluggarna, ser jag en tjej i min egen ålder, koncentrerat följa med i raderna på pappret hon håller upp framför sig. Bredvid henne halvligger någon, med hörlurar i öronen och datorn på snedden i knät. Jag hör ihållande ljud av konversationer om ämnen jag inte kan urskilja ens om jag försöker och jag sitter mitt i alltihop och känner mig som en del av någonting större, någonting som kommer att bli. 
 
Tunga kassar och väskor bärs av människorna utanför fönstrena, alla så mycket mer påpälsade än bara för någon vecka sedan, vant förberedda inför svenska väderskiftningar. För någon timme sen bröt den mörka, gråa, molniga, himlen upp i ett fantastiskt solsken och jag önskar att jag hade passat på och titta upp från arbetet och njuta av den, istället för att rikta min irritation till att en störde min syn i några ögonblick. Den natur jag ser från det stora fönster jag sitter skiftar med vilket håll jag väljer att vända blicken mot. De gröna, smomriga löven till höger för hoppet till värmens återkomst, medan vänstersidan kantas av alla vackra färger som bara kommer med hösten. 
 
Här sitter vi och kämpar för en trivsam framtid och livserfarenhet.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0