Tänkte utveckla och förgylla bloggen med något som tar upp en hel del av min lediga tid, böcker. Eftersom jag kommer in i perioder när jag i princip glömmer bort vad jag gjorde igår kan det ju också vara ett enkelt sätt för mig själv att gå tillbaka och kika istället för att börja med böcker jag redan läst. ;) 

 

Börjar med senaste boken jag spänt sträckläste de sista sidorna ur innan jag stängde igen den för gott, "Låt vargarna komma" av Carol Rifka Brunt. En ny författare för mig.

 

 Boken utspelar sig i New Tork, 1987 och handlar om den fjortonåriga tjejen June. För henne finns det bara en människa i hela världen som förstår sig på henne och det är hennes morbror Finn. När han, tidigt i boken, tragiskt, går bort i sjukdomen aids blir hon ensam kvar i världen, med föräldrar som jobbar mycket och en syster som bara glider allt längre ifrån henne. Snart tar en mystisk man vid namn Toby kontakt, en man hon kände igen från begravningen, som Finns speciella vän, och en ny vänskap tar sin början.

 

 

Det tog inte många sidor innan jag fastnade för språket författaren använde sig av, det är otroligt vackert och målande. Vardagliga ting beskrivs inte som sådana utan mångt och mycket belyses på ett annorlunda sätt mot vad man är van vid. Boken utspelar sig främst i huvudkaraktärens huvud och innehåller till största delen hennes tankar och uppfattningar av omvärlden. 

 

Huvudkaraktären June är en tänkare, en ensamvarg som älskar att fantisera iväg till en annan tid och ofta drar sig undan till sin favoritplats, skogen, där hon kan vara ifred och låtasas vara vem och vart hon än kan tänkas vilja För stunden. Hennes morbror Finn beskrivs som en helt igenom positiv människa, som lös upp tillvaron för alla runtomkring och alltid såg det bästa i June, vilket hon hade så svårt att göra själv. Greta, Junes syster, är en tjej som berör hela staden med sin fantastiska röst. Hon tycks inte ha några problem med att ständigt befinna sig i strålkastarljuset men drar sig allt längre ifrån June, som hon under barndomen haft en så nära relation till innan. 

 

Boken fokuserar otroligt mycket på just relationer och olika typer av kärlek. Hur det känns att förlora den men också hur fint det är att finna den, liksom hitta tillbaka till den. Man lär sig hur mycket avundsjuka och skam kan förstöra mellan människor och vad riktig vänskap verkligen betyder.

 

Som  sagt innan älskar jag hur författaren använder språket och gör det så lätt för läsaren att tänka sig in i tankar och miljöer och det är något jag tänker försöka ta med mig i mitt eget skrivande. Samtidigt är den en otroligt tung bok som aldrig verkar ljusna och ta en lättare eller bättre vändning, vilket gör det svårt att inte bli melankolisk eller ledsen av att läsa den. Vet man att en bok får ens humör att ta en annan vändning blir det också svårt att hitta lusten till att fortsätta läsa den. Det händer heller inte särskilt mycket utan det känns ofta som att boken står och stampar på samma plats och enda anledningen till att jag ville fortsätta var för att säkerhetsställa att huvudpersonen fick det bättre.

 

En svår, vacker men tung bok. 2/5