Framtvingad elegans

Fortsätter min nostalgitripp, kanske mest för att jag inte kan finna den ro jag behöver för att sova, kanske för att jag helt enkelt tycker det är roligt att samla bilder, tankar och ögonblick på samma ställe. :) Tar mig nu tillbaka till en vecka före studenten, till balen. 
 
 
Då hela familjen och halva släkten samlades i mitt hus och granskade allt ifrån mittt hår till mina skor. Som tur var hade jag duktiga människor omkring mig som visste vad de höll på med. Eftersom jag själv sällan bryr mig om att piffa till mig särskilt mycket var det kul att verkligen få göra det ordentligt en gång, Vi samlades hos Sally på morgonen, fotobombades av hennes pappa medan Frida blev allt mer klar med håret. Taggade till tusen var vi och jag begav mig varsamt hemåt för att låta Mia påbörja sin lilla make-up-stund, vilket knappt hann klart innan alla rusade in och hjälpte mig välja halsband i sista minuten.
 
 
Alla klassens tjejer möttes upp vid ett blåsigt hus bredvid vattnet och posade som aldrig förr, vackra människor en stor dag. Vi drack champagne och disskuterade klänningar såklart, allt medans familjemedlemmar sprang omkring med kameran i högsta hugg. 
 
Försökte verkligen normalisera mig en aning och inte göra miner på bilder, därav stelheten, men egentligen är nog detta mer min typ av bild ändå.
 
 
Älskar fluffet i min klänning, att det ser ut som att jag har en otorligt bra anledning till att skrika iiih för full hals medan Loosan mer öööh:ar eller "what up"-ar. Att Greta ser ut som en given, stolt, karaktär i en film baserad på en stark independant woman, och att Sally mer lägger fokus på att se busig ut och le samtidigt.
 
Kvällen började närma sig och vi klev alla in i de "fancy" bilarna som alla hade ordnat med. Köade i stan tills det blev vår tur och då...
 
 
Klev vi självklart ut på röda mattan och spatserade stolt i kringelkrokiga vägar med folk längs kanterna, hörde "åh vad fint halsband hon har" och, ja det var i princip det jag hörde innan jag blev glad över den uppmärksamheten och fokuserade på att inte trampa på klänningen så att den åkte ner. ;)
 
Tre rätters middag och alldeles för mycket vin gjorde en trevlig kväll som fortsatte tills skorna klevs ur och man dansade hemåt tidig morgon med aningens uppsvullna kala fötter mot den kalla asfalten. :)
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0