Lite sorgligt är det allt att vinka hejdå, efter en så ynkligt kort bonustid som jag och Christoffer fick på centralen igår. Ni vet känslan när man bara vill greppa tag i människan och ta den med sig ett tag till och helt strunta i att tider måste passas. Tur var det dock att jag var en aning snabb, för annars hade jag väl gått och fastnat i utrymmet mellan bussen och centralen ;) Där kan man prata om bastanta dörrar, verkligen. Riktigt kul och mysigt var det i alla fall att bara få prata av sig med denna härliga vän, lite tid är ju mer än inget och snart ses vi förhoppningsvis igen :)

 

Denna vecka har i alla fall fått en fin start, träning och jobbsökande blandades med fototagning till dansinstruktörjobbet. Att hamna mitt bland starka lampor och kameror i min nya, sponsrade dräkt var ju trots allt en upplevese. Nu kan mina kära elever snart gå in och kika hur deras ledare ser ut, bra idé ändå! Att komma hem till ett livat barnkalas var ganska spänannde det med :) Min kära syster har dock gått och blivit en riktig linslus och man har tur om man lyckas få en liten plats i hörnet ;)