Värme och känslosam nedräkning

Fick en fantastiskt mysig avslutning på helgen samt 1 advent och fick hänga med på julmys à la familjen Stålstierna. VI började såklart med att baka lussekatter, fantasin skenade iväg och slutligtvis var väl plåten inte direkt full med traditionella skapelser men de var förmodligen minstt lika goda ändå. Gustav och hans bror skapade en go stämning med sitt gitarrplinkande, som fick bli ett litet avbrott i julmusiken, innan vi åt gröt och fortsatte till en liten släktfika. In steg vi i en smakfullt fullproppad och vacker lägenhet i sann julanda, och det var precis en sådan julkänsla jag ville hinna med innan min resa, riktigt fint var det allt att bli tillfrågad att hänga på.
 
Eftersom jag precis satt igång en ny telefon som faktiskt kan ta bilder, har jag inga bilder från helgens spektakel. Väldans synd men det kanske räcker med att säga att .lagom faktiskt inte alltid är bäst. 
 
Dagen till ära är det endast 4 dagar kvar tills jag beger mig hit; 
 
 
Val d'isere närmare bestämt och jag är så otroligt taggad. Helena och jag åker alltså på fredag och går allt som det ska ser vi Sverige igen först till vårkanten. Så håll alla tummar för att vi får tid att bli proffs på skidor och franska såklart! Någon hemme-mys-jul kommer det alltså inte bli iår men jag skickar all kärlek till nära och kära som vet att jag bara är ett telefon- eller skypesamtal bort.
 
Hoppas ni alla fått en underbart go första advent. Glöm inte kika på julkalendern och ta lite extra god hand om varandra.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0