Orättvisans hopp
För några veckor sedan, när jag var ute på en liten vandring kändes det som att jag förflyttades till landsbygden för ett tag. Det kände lite som att jag var mitt ute i ingenstans och här hittade jag denna bro, som också inspirerade mig till detta lilla skriveri. Överskriften på detta inlägg består alltså av diktens rubrik. Hoppas ni alla njuter ordentligt av er fredag. :)
Någonstans finns en bro,
en plats där drömmar dör.
På ruttna plankor där sorgen tilläts gro,
sparas otillräcklighetens kör.
Hopplösa steg,
mot ett mål så rätt enligt andra.
En lättnadens väg som visar dig feg,
låt oss aldrig ens börja vandra.
Kommentarer
Trackback
