En inte helt förlorad medmänsklighet

Utbildning på gröna lund startade upp min vecka :) inte fy skam det minsann. Träffade många goa, glada och särskilt en trevlig prick, ni vet när man känner ganska direkt att ens personligheter klickar, väldans fint. Fick också en insikt i att tiden börjar rinna iväg, plugg inför kommande tenta borde alltså sättas igång snarast för att stressen och paniken när dagarna bara ränner iväg ska undvikas. Måndagskvällen bjöd också på lite spontant sällskap när Isabell hörde av sig och behövde husrum för natten, alltid trevligt såklart. 
 
Efter kvällens föreläsning på universitetet råkade jag i all hast glömma mitt paraply på pendeltåget, något som jag lyckligtvis inte hann upptäcka förän en, riktigt stilig, kille sprang ifatt mig och räckte över det. Otroligt tacksam är jag över denna hjälpsamma främlings aktion ;) Sådana små saker som man blir så varm i hjärtat av, särskilt lättad blev jag ju också över att slippa traska hem och bli alldeles dygnsur. Bjuder på en solig bild med kisande pose istället mitt i allt det gråa, ha en kanonfin vecka nu alla, kärlek till er! :) 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

oliviamariaeklund.blogg.se

"Det finns inget annat misslyckande än att sluta försöka"

RSS 2.0