Min fina hemstad. (Eller hemby vilket många anser att jag borde kalla den.) I och med att jag ändå tycker att ordet by låter betydligt mysigare tänker jag nog, tro det eller ej, hålla fast vid det ändå. För det är väldigt mysigt här, allting är välkänt, minst var tredje person du möter känner du igen, det är fint, det är hemma. Trots blåsten och regnet som härjat för fullt dagen till ända hann jag bege mig ut och upptäcka, eller snarare, känna igen några av de vrår denna lilla byn har att erbjuda. Stormen var ju ännu långt borta, vilket gjorde irritationen över att jag lyckades ta sönder paraplyet mycket större. Känner att statistiken nu börjar tala emot mig, jag borde inte äga några paraply, så många som jag glömt på bussar, hemma hos random folk och slutligtvis tagit sönder. ;) Trippen till stan får väl i alla fall bjuda på ett paraplyköp trots allt, för nu var det ju faktiskt inte ens mitt, haha!

 

Vaknade upp, lite sådär lagom febrig och mysig, vilket fick mig att inse det lugn som borde sprida sig över denna dag. Men som tur är kan dagar vara väldigt lugna och väldigt fina samtidigt. Största delen av dagen ägnade jag i soffan hos finaste Linn, en catch up på vad som hänt de senaste månaderna var nödvändig och för två trötta tjejer var det alldeles lagom. Kvällen avslutades hos underbara Carro och jag ser fram emot vad resten av veckan har att erbjuda. Det är så fantastiskt att känna hur dagen ger en så mycket även om energin inte är på topp, det gäller att hitta det fina med det lilla.

 

Hittade också några gamla, härliga bilder med mina goa tjejor, världens bästa är ni och fy, vad jag älskar er!