Värmande omtanke och en bitande envishet
Tror att det är betydligt fler än jag som allt som oftast fryser som attan i allt för många situationer, tror dock att båda mamma och Tord har tröttnat en aning på mitt ständiga huttrande. Hittade en liten överraskning som förgyllde min dag något otroligt då jag kom hem från min allra första arbetsintervju i storstaden, välkommen kära vinter, nu är jag allt redo för dig. Håller tummarna som bara den för att täcket håller vad det lovar för snart finns det inte så mycket mer jag kan pälsa på mig, tänker att vinterjacka och vantar ändå bör hålla sig utanför sovrummet ;)
Julen känns ganska nära och jag älskar't, det är ju så otroligt mysigt. En chokladkalender är ju också ett måste för att lyckas fånga den riktiga känslan, för vad vore julen utan denna nedräkning och månadslånga längtan? När min kära syster kommer in i bilden blir det dock ingen vanlig kalender med tomtar på, nej, det är väl självklart att man ska ha en med fina prinsessor, det förstår väl vem som helst.
Har under ett par dagar också försökt lära denna envisa tjej att ordet teater inte börjar på p, men det är en ytterst klurig uppgift må jag säga, när hon är så envis som hon är. Vad teatern går ut på? Att slänga fram så många leksaker som möjligt på golvet såklart, handligen läggs det ingen vikt på, men det är väl ändå inte så viktigt på en pjater ;)
Glöm nu, för guds skull, inte att kila iväg och inhandla dig din egen lilla nedräknare i form av choklad, barnasinnet för julen tycker jag vi alla borde hålla fast vid så länge vi bara kan :) Ha nu en fantastiskt fin morgondag!
Kommentarer
Trackback
