Ni vet när man planerar något i förväg, inte sådär konkret utan mer som en abstrakt önskebild i huvudet fylld med precis sådana ögonblick som man bara längtar efter att få uppleva? Önskebilden blir dock sällan verklighet i sin helhet men jag tror också att det är något som gör livet speciellt och ofta väldigt vackert. Den här helgen levde upp till så mycket men så många önskade ögonblick förlorades när vi väl befann oss där, i nuet. Vi tar lärdom av att livet inte alltid blir som tänkt och att det finns så mycket som kan förstöra samt försköna tillvaron för oss. Nu hade jag ju dock lovat mig själv att inte förlora mig helt i alla tankar som flyger runt, men ett antal otroligt intensiva intryck och känslor har letat sig in denna helg även om det är alla gulklimpar som jag kommer hålla fast vid.

 

Fredagen blev en lugn och go kväll, Matilda, världens finaste som mötte mig på stationen, och jag bestämde oss för att lyxa till det med tacos och injudna var såklart Daniela och Christoffer, himla mysigt att få höra vad som hänt sen senast. Otroligt kul var det också att träffa alla glad musikare efter deras premiär, taggade till tusen.